Vårt dop, första söndagen efter trefaldighet, en betraktelse.

Text: Joh. 1:29-34

Hur ska vi tänka om vårt dop egentligen? Är det något alldeles särskilt som händer i dopet? Ja, jag tror det. Jag tror att det tydliggörs att vi tillhör Gud. Att vi finns i en gemenskap med Gud. Men jag tror inte att denna gemenskap är helt beroende av dopet. Jag tror att Gud söker gemenskap med alla människor, också de som är odöpta. Och jag tror på Gud som skapare av oss alla och därför finns det ju redan en relation mellan oss och Gud från födseln. Det är alltså inte så, tror jag, att något nytt händer i dopet som inte redan har hänt. Relationen finns där redan, Gud söker oss redan. Men i dopet blir denna relation bekräftad på ett särskilt sätt.

När Johannes döper, döper han personer som kommit till tro, tron är en förutsättning för dopet. Men med det dop som Jesus talar om handlar det om ett dop med den heliga anden. Det är ett dop som erbjuds de som sedan växer i sin tro. Dopet får bli startskottet för ett liv i tro. Nu vet vi att det inte fungerar så för många. Många döps som småbarn men finner inte vägen till en egen tro. Jag tror att det är som det ska. Även om vi kunde hoppas och be för att alla som döpts också finner trons väg. Men det pekar på något fundamentalt i kristen tro, anser jag, detta att dopet räcks till alla. Det krävs ingen särskild kvalificering för att få bli döpt. För mig är det en naturlig konsekvens om vi ska ta Jesus på allvar, att alla får vara med om de vill. Ingen lämnas utanför gemenskapen, också du är välkommen. Sedan är det upp till oss själva att svara an på denna inbjudan, vi får säga ja och vi får säga nej som det står i psalm 289.

När vi döps manifesteras närheten till Gud genom att den heliga anden kommer oss nära. Anden, livsgiverskan, den som hjälper oss att leva varje dag, varje stund, i varje andetag. Anden stannade över Jesus då han döptes i floden Jordan och det gäller också oss, anden stannar hos oss. Även om vi sällan märker det, finns det, tror jag, en närvaro hos oss ständigt, denna gudsnärvaro sker genom andens ständiga närvaro i våra liv, i varje andetag vi tar.

Dopet ger oss en bild för livet, en bild av att det finns en tillhörighet trots allt som sker och trots allt vi möter och kommer att möta i våra liv. Dopets vatten är ju en symbol för det som kan bryta ner och förstöra. Vatten har en oerhörd kraft, det vet vi, vi lever i en värld med fler och fler farliga stormar, där havsnivån stiger och skapar översvämningar och katastrofer. Vatten kan vara mycket farligt. Dopvattnet vill ju symbolisera att vi dör och uppstår på nytt, att det finns ett liv genom alla katastrofet, stora och små, som möter oss i livet. Dopet är inget vaccin eller en garanti för ett lyckat liv utan katastrofer. Sådana garantier finns inte, det vaccinet är inte uppfunnet. Nej, dopet vill nog istället peka på att det trots allt kan finnas liv. Livet går vidare, livet måste levas trots att vi drabbas av katastrofer. Också i det värsta, när vi mister någon vi älskar, också där måste livet gå vidare, trots allt. Och det går, för de allra flesta människor går livet vidare också efter att vi känt oss tillplattade och nedtryckta, då vi har sorg eller livet bara känns helt fel och meningslöst och vi famlar oss fram efter någon slags mening. Också igenom sådana upplevelser kommer livet att gå vidare, måste livet gå vidare. Dopet vill visa oss på det. Dopets vatten är både kaos och välsignelse. Vi dör och uppstår. Nog kan det kännas så, att vi dör ibland? Men ändå, lever vi vidare. Vi måste göra det, livet är en gåva och ett ansvar på samma gång. Livet måste levas, trots allt. Och mitt i detta levande finns den helige ande med oss på vandringen. Mitt l livet.

Vårt dop kallar oss att leva i det. Att leva i sitt dop måste betyda något av att följa Jesus. Att försöka leva i den kärlek som Jesus har visat oss och visar oss. Att söka det goda. Att se vad vi kan göra för att mildra världens katastrofer, både de som är ganska små och de stora som beror på klimatförändringar, krig och människors girighet.

Vårt dop kallar oss att vara lärjungar till den som döptes av Johannes den där gången i floden Jordan. Det är honom vi ska följa, hans väg vi ska söka. Amen

Kommentera