Pingstdagen 2013, en betraktelse eller kanske predikan.

Text: Ps. 104:27-31

Pingst och helig ande, det är svåra saker det där! I psaltartexten framställs det hela väldigt enkelt: ”Du sänder din ande, då skapas liv.” Så enkelt är det kanske? Varje gång jag öppnar munnen och drar ett andetag, skapas liv i mig, varje gång inandas jag Helig ande. I varje andetag förnyas mitt liv, därför att Gud vill det.

Men så enkelt har vi kristna oftast inte gjort den helige ande. Vi har talat om den helige Ande som något man kan få, något man kan nå fram till, kämpa för att erövra. Vi har talat om andedop och andens gåvor. Så har vi skapat hierarkier, trappsteg i den kristna tron som man ska ta sig upp för, för att kunna vara kristen på riktigt, eller för att kunna nå frälsningen till det eviga livet.

Har vi förvanskat enkelheten i psaltarens ord? Kanske är det så och kanske är det mänskligt att vilja skapa system och ordning och reda. Hur blir man kristen egentligen? Det har varit en relevant fråga för oss. Vem vinner det eviga livet? Vilka gör det inte? Länge har kyrkorna uppehållit sig kring de här frågorna. Debatten har gått hög och så hög att kyrkor splittrats på grund av debatten om den helige ande.

När det kanske faktiskt är ganska enkelt: Ande är liv, livet. Det liv vi får av Gud att förvalta på bästa sätt. Men det grundläggande vi som människor är kallade till är att ta emot helig ande, i varje andetag vi tar. I varje stund vara öppna för den livgivande anden, för Guds ande. Så att vi fylls med allt det goda Gud vill ge oss. Ja, så att vi blir överfulla så att det goda vi fylls med väller över och kan komma andra till del.

”Du ger dem och de tar emot, du öppnar din hand och de äter sig mätta” skriver psalmisten. Tänk om vi såg på tron på detta enkla sätt! Kanske kunde vi då slippa splittring och strid? Eller hade vi funnit annat att träta om? Men jag tror på enkelheten, min gudsbild är enkel: Gud har skapat oss och vill oss väl. Punkt egentligen. Inte så mycket mer behövs. Men det är klart att detta enkla sätt att tro skapar konsekvenser. Om Gud skapat alla andra också, allt som lever och är till och Gud vill att alla dessa ska ha det gott. Ja, då ställer det förstås krav på mitt sätt att leva och agera. Jag kan då inte leva så att jag tar livsutrymme från någon eller något annat. Jag måste finna mig i att vara en del av livets mönster, livets pussel. Men bara en bit, det finns oändligt många fler, som Gud också skapat och som Gud vill ska leva goda liv.

Jag tror att många av kyrkornas strider handlat om att vi så gärna velat ha Gud på vår sida. Vi har anammat Gud och Guds ande och sagt: Det är vi som har rätt! Det är vi som är de sant kristna! Det är vi som fått den helige ande som gåva och därför är vi särskilt heliga! Det sättet att resonera och rangordna har ingen grund i bibeln. De sista skola bli de första och så vidare står det ju i skriften, eller hur? Istället för att vara så upptagna med att få Gud på vår sida borde vi intressera oss för att vara på Guds sida. Vi kan aldrig hävda att vi äger Gud eller att Gud är särskilt nära just oss. Men vi kan sträva efter att vara så nära Gud som möjligt. Vi kan söka Guds mening med världen och oss själva, utan att någon gång tro att vi nått hela sanningen, för då är vi där igen, i uppdelandet och rangordnandet. Det handlar om att söka Guds vilja före vår egen vilja. Det handlar om att söka det gemensammas bästa istället för att söka det bästa för oss själva eller vår egen grupp i alla lägen. Att andas in Guds ande och att vara medveten om att det är just det vi gör kan hjälpa oss till den omvändelse som behövs. Omvändelsen till Guds vilja, till att vilja vara på Guds sida. Omvändelsen handlar då om att vända om från vårt egna navelskåderi till ett förhållningssätt där vi ser oss själva som en del i en helhet. Där vi söker det allmännas bästa, helhetens bästa.

Jag tror att den kristenhet som söker den svåra vägen att försöka vara på Guds sida kan bidra till lösningen på många av världens stora problem. Den kristenheten kan bli en brobyggare mellan människor, mellan människor och skapelsen och mellan människor och Gud. Men den kristenhet som hävdar att Gud står på deras sida riskerar bara att skapa konflikter, religionshat och självgodhet och de egenskaperna kommer inte att vara till hjälp då vi ska bygga en värld som är bättre för alla och för allt.

Pingsten, då Guds ande kommer till oss, i varje andetag är en omvändelsetid. En tid att andas in och att andas ut. En tid till försoning och upprättelse, en tid för fred och försoning. Med medvetenheten om att Guds liv, Guds ande lever inom oss och kommer in i oss i varje andetag kan Guds rike byggas. Kan den här jorden förändras.

Jag tror att det är möjligt och jag vill i vårtidens alla dofter och ljud andas djupt ur anden så att den kan fylla mig och svämma över.

Gud har skapat oss och världen övermåttan underbar, vi lever i överflödande kärlek från Gud och vi kan uppleva det, i varje andetag.

Amen.

4 reaktion på “Pingstdagen 2013, en betraktelse eller kanske predikan.

Kommentera