Betraktelse, 3:e i påsktiden 2013, Den gode herden.

Text: Joh. 10:11-16

En hjord och en herde ska det bli enligt Jesus i Johannestexten. Tror vi verkligen på det? Är det möjligt att alla människor tillhör samma gemenskap? Det verkar otroligt. Ibland studsar jag till inför exklusiviteten i Jesus uttalanden. Menar han verkligen att alla ska komma överens om vem som är herde? Kanske går det om vi menar att herden är Gud, tillvarons yttersta verklighet? Grunden, fundamentet för allt. Kanske?

Att vara en gemenskap, en hjord, är en utopi som är värd att kämpa för, tror jag. Men det innebär förstås att jag arbetar med mig själv. Mina fördomar mot andra och mina idéer om vad andra tror. I den gemenskap Jesus talar om i texten, en fårahjord, handlar det om en gemenskap med herden. Det sägs inte så mycket om gemenskapen mellan fåren. Men jag tror att för att hjorden ska fungera måste fåren också ha en relation med varandra. De måste vilja vandra vid varandras sida, annars blir det problem med utbrytningar och grupperingar. Ungefär så som vårt samhälle ser ut idag.

Men bilden av fårahjorden är inte en bild av samhället. Det är en bild av en gemenskap och nog skulle vi önska att samhället kunde vara just en sådan gemenskap där vi ser till varandras bästa. Där vi varnar varandra för faror, där vi vandrar sida vid sida fast att vi är olika och fast att vi har lite olika idéer om vem den där herden egentligen är. Men kanske kan vi enas om att kalla herden för Gud, eller kanske ska vi till och med kalla herden för kärleken?

Ingen normalt funtad person ger sitt liv för några får. Det är inte särskilt smart. Nej, här handlar det om en alldeles annorlunda herde. En som älskar, en som står i relation med var och en av fåren, med var och en av oss. Alla får är individer med en alldeles särskild relation till kärleken, tillvarons yttersta orsak. Därför går det inte att säga att det ena fåret eller det andra har en djupare, eller bättre relation än något annat får. Vi är annars ganska duktiga på att värdera varandra. Vem är bäst? Vem har starkast tro? Vem står närmast Gud? Det gjorde redan lärjungarna på sin tid. Så har vi människor gjort i alla tider. Men här handlar det alltså om något fundamentalt annorlunda.

Det handlar om en gemenskap där vi respekterar och erkänner andras relation till det gudomliga. Låt oss tala med varandra om hur dessa våra relationer ser ut!

Men det handlar också om en gemenskap som inte bara litar på herden utan som också litar på gemenskapen mellan fåren. Vi ser olika ut. Vissa får är svarta, andra vita, några bräckliga, vissa långhåriga andra kortklippta. En del är stora och har horn, andra är små och försöker hänga med i vandringen.

Kanske är inte hjorden av får en bild av samhället för det kan fungera även utan personliga band men det är en bild av en eftersträvansvärd gemenskap. En gemenskap som är på riktigt. Kärlek måste finnas i en sådan relation men lika viktigt är respekten för olikheter. Att vi trots alla olika idéer om hur saker och ting ska vara kan hålla samman.

Jag tror att mänskligheten är skapad till gemenskap. Och inte bara gemenskap med de som ser ut som vi och som tycker som vi utan en gemenskap med alla. Det är svårt att bygga relationer med de som är annorlunda än jag. Det är många kulturella, etniska, religiösa hinder som ska tas förbi. Men jag tror att vi ska sträva efter det. Att vi ska ,liksom jag tror Jesus gjorde,: se människan. Inte allt det andra som hindrar vår kärlek och vår respekt, alla de yttre ting som kan verka märkliga och konstiga för oss.

Bilden av herden och fårahjorden är känd för de flesta av oss. Vi har hört den många gånger och det finns en risk att bilden reduceras till ett blint följande av Jesus. Jag tror inte att det handlar om det. Istället handlar det om en sund gemenskap. Vi vet att relationer inte är sunda när de bygger på den enes blinda följe av en annan, då finns ingen ömsesidighet, ingen riktig kärlek. Den typen av relation vill inte Gud heller ha med oss. Den typen av grupperingar liknar snarare alla de fascistiska grupperingar som växer i Europa just ni, i nästa alla europeiska länder och som kommer med det ena kärlekslösa förslaget efter det andra. Nu senast i Grekland där fascisterna vill införa dödsstraff igen, men bara för invandrare. Hur kommer det sig att människor vill vara anslutna till sådana kärlekslösa grupper? Jag tror det handlar om rädsla och ibland även oförmåga att se längre än näsan räcker. Den gemenskap vi talar om när vi har hjorden och herden som exempel är något helt annat.

Kyrkan är och skall vara en motkultur, en motrörelse mot allt det som fördummar, snävar in och delar upp. En motrörelse som talar om kärlek, relation och att allt hör samman. Amen.

2 reaktion på “Betraktelse, 3:e i påsktiden 2013, Den gode herden.

  1. Å. Hade jag läst den här artikeln i tidning har klippt ut den satt upp på nåt ställ där jag kunnat läsa den varje dag (typ badrumsskåpet)

Kommentera