Predikan, Septuagesima, Nåd och tjänst.

Text: Luk. 17:7-10
Han låter inte så trevlig, Jesus, i den här texten. Det handlar om någon som slitit hela dan men som när han kommer hem inte får vila utan utföra ännu mer arbete. Och inget tack får han heller. Ganska otrevligt. Och likadant är det alltså med oss enligt Jesus: vi är odugliga tjänare som bara gör vad vi är skyldiga. Jag vet inte om jag känner mig som en oduglig tjänare precis, visst ibland kan man ju känna så, men inte generellt. Jag kan nog känna att jag ganska ofta gör viktiga och bra saker. Jag hoppas många får känna så.
Men vad handlar detta om då? Hur kan vi tolka dessa ganska otrevliga ord från Jesus? Rubriken för den söndag som ligger framför oss är nåd och tjänst. Kanske vill Jesus ord säga oss att detta med nåd inte är något som kan förtjänas genom det vi gör. Nåden får vi av Gud, alldeles gratis när vi upptäcker att Gud finns i våra liv. Kanske vill Jesus rikta udden till de som tar nåden för givet. Kanske tänker vi alla så ibland: att Gud kommer att ge oss sin nåd, det är ju liksom det Gud gör och lovat att göra, gratis. Men att upptäcka nåden, att verkligen uppleva att vi får den är ju inget att ta för givet, det är den största gåvan, att se att Gud vill vara mig nära i mitt liv, när vi verkligen känner det, kommer det nog oftast som en överraskning. När vi börjar räkna med Gud och guds nåd som en självklarhet, ser vi inte heller hur stort det är och hur gött det är att leva i Guds nåd, då känner vi inte heller tacksamhet över nådens gåva. Jag tror att vi behöver öva oss i förundran inför alla gåvor vi tar emot varje dag. Bara detta att vi lever och andas är ju egentligen fantastiskt och värt att tacka för. Kärlek, en uppskattande blick, ett skratt, en stunds vila, allt detta är stora saker, värda att tacka för, delar av Guds nåd. Kanske vill texten hjälpa oss att skärpa våra sinnen så att vi i vår vardag söker efter tecknen på Guds nåd och i vår aftonbön tackar Gud för all den nåd vi får möta, varje dag. Det är inte självklart, det vet vi, för vissa dagar är gråa och ibland svarta, men allt som oftast bryter nåden igenom och då får vi tacka Gud för den.
Nåd är den ena delen av dagens text. Tjänst är den andra. Vad menas med att vi är odugliga tjänare? Ja, kanske detta att vi alla lever med våra brister. Vissa är tydliga för oss själva, andra kan vara väldigt tydliga för de vi möter. Vi är bristfälliga varelser, visst är det så. Och därför beroende av Guds nåd, beroende av andra medmänniskor, beroende av hela Guds skapelse. Vi finns i ett sammanhang just för att vi inte är perfekta, vi behöver sammanhanget för att överleva. Vi behöver kärlek, närhet, goda samtal, arbete och utmaning, mat och vatten. Ja egentligen är vi så odugliga att vi är totalt beroende. Och jag tror att är som det ska vara. Vi ska vara en del av livsväven, vi är satta i den här världen och vi behöver samarbeta för att överleva. Vi behöver samarbeta med Gud, våra medmänniskor och med Skapelsen för att få goda liv. Det är som det ska, vi är odugliga.
Men vi är inte odugliga på det sätt att vi inte duger något till. Inte alls! Gud räknar ju med oss. Det framkommer också i dagens ganska obekväma text, vi ska utföra det vi är skyldiga att utföra. Vi har en uppgift. Vi får ta emot gratis av Gud, nåden, och vi får utföra de handlingar som följer naturligt på dessa gåvor. Vi får ge vidare kärlek till andra, till Skapelsen, det ingår, det räknas med, det förutsätts. Som kristen kan jag inte välja bort tjänsten, den skall göras. Några gånger ger Jesus order. Inte så ofta men ibland, order där det inte finns något val om man vill räknas som kristen. Det gäller till exempel kärleken: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget val, bara att göra. Och nu även tjänsten, utför det du är skyldig att utföra. Inget val, bara att göra.
Vi får ta emot och vi får ge ut, det är livets grundrytm, det är så det ska vara, det är så det är, det är så Gud vill ha det. Amen.

Kommentera