Alla vet, också i näringslivet, men ingen orkar göra något!

Gretchen Daily, professor vid Stanford, menar att vi snarast måste sätta ett pris på naturtillgångar för att folk ska förstå dess rätta värde. Kanske har hon rätt även om jag tycker det är trist. Kanske måste man i vår genomekonomiserade värld räkna allt i kronor och ören? Alla vet att det ser illa ut för Moder jord, men världigt få politiker eller näringsidkare verkar vilja ta sitt ansvar. Vad beror det på egentligen? Det är svårt att sätta fingret på. Naturligtvis är många företagare oroliga för sina vinster. Och för att nå dessa personer måste vi alltså prissätta ren luft och rent vatten? Så att vi ytterligare ekonomiserar vår samtid? Vill vi verkligen det? Eller är vi bara så illa tvungna för att investerare, företagare, politiker och andra bara förstår ett sorts språk? Snacka om att dessa herrar (Jo, det är oftast män fortfarande) berövats viktiga möjligheter att uttrycka sig på andra sätt, stackare! När ska vi sätta prislappar på kärlek, omtanke, gemenskap? Kanske har vi redan börjat med det? Jag inser fördelarna med att prissätta det som Gud skapat och gett oss människor att förvalta, man får väl prata med ekonomer på ekonomers språk. Men jag är samtidigt rädd för att vi går miste om något väsentligt i våra liv när vi gör det. Tänk om vi tappar våra andra språk? Det känslomässiga, det mänskliga språket? Då har vi verkligen slängt ut barnet med badvattnet. Ett dilemma är det. Men trots mina farhågor stödjer jag alla ansträngningar att rädda Moder jord, inklusive arbetet att prissätta naturtillgångar så att ekonomisterna kan förstå att nuvarande tillstånd innebär att såga av grenen vi alla är beroende av och sitter på.

Kommentera