Betraktelse, medmänniskan, trettonde söndagen efter Trefaldighet.

Text: Lukasevangeliet 10:23-37.

Vi känner texten så väl och vi vet att den handlar om den goda medmänniskan. Samariern som bilden för det vi alla vill vara. Samariern, den första diakonen, så är också söndagen som kommer diakonins dag, det är ingen slump. Vi kallar ibland diakonin för kyrkans kärlekstjänst. Berättelsen går att leva sig in i, vi känner förakt för de som går förbi den skadade och beundran för samariern som stannar, fylls med medlidande och hjälper. Texten börjar med att Jesus blir ställd inför frågor, frågor som vill sätta dit honom, frågor som vill snäva in tron och religionen. Så som frågor från de laglärda ofta vill snäva in, begränsa, bestämma vem sim finns innanför och vilka som inte räknas. Antingen är du med oss eller så är du vår fiende. Men Jesus svarar inte i absoluta termer, han är inte intresserad av att snäva in, jag tycker man kan se det på hela hans livsgärning, han söker det som spränger gränser. Så är det också i denna berättelse om den barmhärtige samariern. Jesus ger ingen tydlig definition på frågan om vem som är vår nästa. Istället svarar han med en berättelse som tvingar oss att tänka efter. Vi får själva ta ställning. Ingenting skrivs på vår näsa men ändå finns en tydlighet, liksom fördold. Vem vill jag vara? Vem i berättelsen vill jag identifiera mig med? Vem var den misshandlade mannens nästa? Uppmaningen till oss blir ändå tydlig: att leva i Jesu efterföljd, att vara lärjungar betyder också att se och att agera, ta till handling. Tron kan inte bara vara en from förhoppning om livet efter döden, inte bara stilla stunder i kapellet, inte bara helig läsning i bibeln och aftonbön. Det behöver vara något annat också: ett seende i världen och ett handlande. Vårt seende behöver förändra den här världen, såsom Jesus kom för att förändra allt, ställa allt på ända, ifrågasätta rådande normer och samhällsklimat. Samma kallelse gäller oss, vi är alla kallade att vara diakoner, att utföra kyrkans, världens kärlekstjänst. Kyrkan har utsett vissa och vigt dem till diskonämbetet, men det fråntar inte oss andra kristna vårt ansvar att se och att handla. Vad betyder det för dig att se och att handla? Hur tänker du dig att berättelsen om den barmhärtige samariern kommer att sporra dig till handling idag, imorgon, denna vecka? I den befrielseteologiska bibeltraditionen handlar det om just detta: att läsa för att se och bedöma situationer runt omkring oss och att handla. Bibelläsning eller ett lyssnande till bibeltexter blir inte passivt mottagande utan aktiv handling. Jag tror det är så det behöver vara, jag tror det är syftet med bibelläsning: att den förändrar oss, sporrar oss, ger oss kraft och mod. Därför är bibelläsning så viktig för oss, för den som söker mening och vägledning inför allt det som möter oss varje dag.

Kommentera