Kort pingstbetraktelse på mässa vid Helgasjöns strand.

Joh. 14:25-29

Hjälparen, den heliga anden, hjälper oss och påminner oss om allt vad Jesus gjorde och sa. När Jesus beger sig i väg lämnar han kvar något viktigt, avgörande: sin frid, den ger han åt oss. Han går till Fadern som är större och jag tänker att det är väl tur det. Jesus lämnar det begränsade, det som bestäms av tid och rum och uppgår i det som är alltet, det som är nåbart för alla människor i alla tider. Att vara tillgänglig verkar vara ett signum för den Gud vi tillber. Gud vill bli nådd. Ibland talar vi om i vårt samhälle att vi behöver koppla ner ibland, behöver stänga av alla mobiler och sociala medier för att inte bli nåbara. Jag tror att det är klokt att göra så ibland. Men Gud gör inte så, med Jesus är Gud alltid nåbar, ständigt uppkopplad.

Den heliga anden, livgivaren, friden, ger Jesus oss. Och nu när våren äntligen kommit är det inte svårt att ana andens kraft. Vi ser det i sjöns solblänk, fåglarna som hävdar revir, blommorna som sakta knoppas. Allt detta talar om en Gud som är tillgänglig. Du behöver inte vandra den långa vägen till Santiago, eller besöka katedraler, du kan nå Gud mycket närmare än så, i ditt eget hjärta och i det fantastiska Gud har skapat. Se på liljorna på ängen säger Jesus vid ett tillfälle. Jag tror det är bra att koppla ner ibland och sätta sig på en äng, eller vid en sjö och bara vara. Kanske kan du då upptäcka allt det goda Gud vill ge dig. Anden söker vårt hjärta, vi behöver tillhandahålla nycklarna till vårt hjärta så att anden kan ta sin boning där, i oss.

Gud, hjälp oss att känna din andes ledning, så att vi vet att din väg vi går. Hjälp oss denna vår njuta av din skapelse så att vi där kan ana din närvaro och din ande. Hjälp oss att låsa upp våra hjärtan så att din ande kan ta sin boning i oss. Amen.

Kommentera