>Sallie McFague är alltid bra!

>Har just läst McFagues artikel ”God´s Household: Christianity, Economics, and Planetary Living” i ”Subverting Greed, Religious Perspectives on the Global Market”, redigerad av Paul F. Knitter och Chandra Muzaffar.
McFague är som vanligt tydlig med att kristen tro och politik/ekonomi/hållbarhet hör ihop. Hon konstaterar att det finns tre regler alla måste hålla sig till om vårt ekonomiska system skall fungera: ta bara din del av kakan, städa upp efter dig och underhåll huset för de som kommer efter dig. Alltså enkla regler för att Guds hushåll ska fungera. Det borde ju inte vara så svårt eller? Det visar sig att vi i den rika delen av världen lever så att vi tvingas leva på kredit det sista kvartalet i år. Den 28 september gick vi över gränsen, då hade vi redan detta år tagit ut de resurser jorden kan återskapa under ett år. Och räkningen, ja den får kommande generationer betala. Dessa regler är enligt McFague inga förslag utan alldeles nödvändiga för jordens överlevnad.
MvFague pekar också på det ganska självklara faktum att ekonomi inte är en vetenskap med tydliga regler och kausala händelseförlopp, ekonomi är ideologi och man kan tänka olika om den. Den ekonomi vi lever med idag, marknadskapitalismen, är en ideologi med en särskild antropologi och etiska regler. Även om just de etiska reglerna verkar något underutvecklade enligt min mening.
McFague argumenterar för en ekologisk ekonomisk modell som tar som utgångspunkt jorden som en organism. I denna organism är allt och alla sammanvävda med varandra och därmed fullständigt beroende av varandra.
Denna modell är en annan ideologi men vi måste, enligt McFague, förstå att all ekonomi är ideologi, det finns väldigt få fakta, inga naturlagar, fast att vi som lever nu verkar tro det om marknadskapitalismen, det verkar enligt oss vara den enda möjliga modellen, men det är fel!
Marknadskapitalismen som den presenteras av neoklassiska ekonomer har inget med värderingar att göra påstås det. Men detta måste diskuteras, menar Mcfague.I den neoklassiska ekonomiska modellen finns en antropologi som säger att alla människor drivs av egenintresset. Det är ett antagande, inte ett faktum. Vad säger denna ekonomiska modell om rättvis fördelning eller om jordens förmåga att överleva människans uttag av resurser? Egentligen ingenting! Men vore det inte en god idé att ta dessa två frågor på allvar när nu världen ser ut som den gör? Jag tror det, liksom McFague.
McFague menar att människans behov är större än hennes girighet. Det som kännetecknar människan är att hon är beroende, beroende av andra människor och av jorden. Det är människans primära kännetecken, inte hennes girighet som marknadskapitalismen påstår.
MvFagues ekologiska ekonomiska modell tar sin utgångspunkt i rättvis fördelning och hållbarhet. Denna modell är inte fri från värderingar, i stället är värderingar i centrum: välfärd för alla och för vår planet. På det sätt tar denna modell sin utgångspunkt i hur världen faktiskt ser ut i stället för som neoklassikerna i hur världen såg ut på 1700-talet!
McFague pekar på det faktum att vi blivit beroende av vår konsumerande livsstil fast att vi egentligen vet att det inte är bra för oss eller för jorden, men liksom för alla missbrukare är det svårt att ändra beteende. Jag menar att vi först måste inse att vi har problem för att sedan kunna göra något åt dem. Vi har inte kommit till denna insikt ännu. Kanske kan den ekonomiska kris vi nu befinner oss mitt i hjälpa oss att inse att vi faktiskt är missbrukare och att det finns andra sätt att leva på.
McFague återvänder till sitt egna mantra som jag anser fortfarande håller och som hon skrev om redan 1993 i ”The Body of God”. Hon menar att en ekologisk ekonomisk modell sätter Gud i centrum av sin skapelse, det innebär en ”jordslig” Gud, en inkarnerad Gud, en sant immanent Gud. Guds storhet manifesteras i Guds totala självutgivande i sin skapelse.
Vi lever i en tid då vi som aldrig förr måste tänka på allt och alla tillsammans, som en helhet. Vi kommer att överleva tillsammans eller inte alls, det finns inget sätt att dela upp det framtida livet i olika fraktioner, allt hör ihop. Och, avslutar McFague, som kristna vet vi att vi att vi inte kämpar ensamma, Gud vandrar med oss, Gud har kommit till oss och är en av oss.

Som vanligt, tänkvärda saker från McFague. Läs gärna hennes artikel och andra böcker hon skrivit. Inte minst ”Life Abundant: Rethinking Theology and Economics for a Planet in Peril”.

Kommentera