Religionsfrihet är så svårt!

Hur ska man tänka om allas rätt att utöva sin religion? Jésus Alcála debatterar. Han använder bland annat orden ”att pracka på”. Detta verkar vara ett nyckelbegrepp i dagens religionsdiskussion. Vi ska aldrig pracka på någon en religion. Jag undrar vad det betyder egentligen. Linnea Jacobsson talar om något liknande i den intervju som gjorts med henne om hennes tro. Hon menar att många som förvånades av att hon var troende trodde att detta hade prackats på henne. Det verkar vara så i vårt samhälle att många anser att religion är något som prackas på, inte något som väljs av individer av väl grundade skäl. Linnea menar att hon valt att tro. Jag menar också att jag väljer att tro, jag kan inget annat. Gud är för mig ytterst levande i mitt liv. Får jag då aldrig tala om detta? Ska jag i offentligheten hålla tyst om detta i rädsla för att ”pracka på” någon något de inte vill ha? Jag vädrar ju mina politiska åsikter fritt och det är jag ju inte precis ensam om. Varför kan jag inte få tala om min tro utan att detta anses vara provocerande?

När det gäller heltäckande släja har jag inget svar. Jag kan förstå att det sätter hinder i vissa sammanhang. Jag kan se att det för många är ett uttryck för en märklig människor och framförallt kvinnosyn. Jag skulle gärna slippa slöjor. Men det är svårt för samtidigt vill jag att människor ska få uttrycka sin tro i både ord och handling och hur de klär sig. Jag vill inte föbjuda folk att bära kors runt halsen eller en kippa på huvudet. Men det är klart att det ena skiljer sig från det andra. Jag tycker frågan är svår. Vad tycker du?

Kommentera