Första advent

”Ett nådens år”

Psalmer: 103, 421, 423

Text: Sakarja 9:9-10

Nu börjar ett nådens år! Första advent är kyrkoårets första dag. Som världen behöver nåd, försoning och fred!

Mer än på länge känns världen hotfull, mörk och oresonlig. Skyttegravskrigen mellan olika åsikter rasar för fullt. Det verkar mycket svårt att mötas och resonera. Du är emot mig om du inte helt håller med mig verkar vara det sätt vi tro oss kunna lösa problem på. Alla inser ju att det inte funkar.

Sakarja skriver 500 år innan Jesus kommer till världen om den fredsfurste som ska komma. Det är en annan sorts konung det talas om, en som rider på en åsna, en som förintar krigets vapen, en som förkunnar fred för alla.

Det är väldigt radikalt. Världen är en plats där vi konkurrerar med varandra. Människa mot människa, grupp mot grupp, samhälle mot samhälle, land mot land. Hela tiden denna kamp om utrymme och resurser. Vem har rätt till mest? Vem kan roffa åt sig mest? Detta sker dessutom alltid på någon annans bekostnad.

Fredsfursten, Jesus, talar ett annat språk. Kristen tro handlar om hur vi ska leva tillsammans, inte var och en för sig. Att vara troende är att ingå i en grupp av människor, hela mänskligheten och ha allas bästa för ögonen.

Det strider mot den värld vi ser runt omkring oss. När Jesus går så långt i sina fredssträvanden att han till och med säger ”vänd andra kinden till” är det omvälvande, svårt att riktigt förstå, för vi är så präglade av konkurrensen i vår värld. Av många anses det dessutom som berömvärt att kunna ta sig fram och lyckas, kosta vad det kosta vill.

Jesus är av en annan uppfattning. Jesus menar att den enda möjliga vägen framåt, där alla får plats, är fredens väg.

Fredens väg innebär att se på oss själva och fundera över vilka vapen som vi behöver göra oss av med. Det är inte bara granater, gevär och knytnävar det handlar om. Det finns andra vapen som vi ibland inte tänker på: Min ambition att vara lyckad. Att klara mig själv, inte visa mig sårbar. Mitt ego som vill ha mer och mer. När jag går i försvarsställning för att någon kritiserar mig för att inte göra mitt i klimatomställningen. När min rädsla för att tappa min position gör att jag slår på de svagare.

Så mycket av vårt beteende är styrt av konkurrensen. Vi tror att resurserna är begränsade och därmed måste jag kämpa för min rätt. Och ja, resurserna är begränsade, vi har bara ett jordklot, men om de delas räcker de åt alla. När ska vi förstå det?

Sakarjas dröm om en ny tid, en annan värld, är en vision som kristna i alla tider försökt sträva efter. Men framgången har uteblivit i denna strävan för att världens sätt att räkna tagit överhanden och då har även kyrkans människor sträckt sig efter makten och rikedomen.

Första advent är en möjlighet att ta ett nytt avstamp mot ett rimligare sätt att leva. Att söka leva såsom Mästaren lär är riktigt svårt. Men den enda möjliga vägen om världen ska leva.

Låt oss förkunna fred genom att i oss själva försöka göra upp med de vapen vi bär på. Ingen kommer att klara det på egen hand, vi behöver varandra för att det ska vara möjligt.

När konkurrensen får ge vika kan solidariteten få ta plats. Solidaritet betyder att en inom en gemenskap är beredd att hjälpa till. Och gemenskapen i det kristna perspektivet är hela Skapelsen, allt som Gud skapat. Att på djupet känna att vi hör ihop, också med de mest märkliga människor och varelser är en övning som vi kallas till.

Se, han kommer till oss, ridande på en åsna för att förkunna ett fredens rike. Ett enda, gemensamt, fredens rike. Där alla får plats och räknas med. Visst, det är utopiskt, men varför drömma om något futtigare? Fredens välde, drömmer Sakarja, ska sträcka sig från hav till hav, från floden till världens ände. Överallt skall fred råda. Det är väl det vi vill? Så klart!

Låt oss använda tiden fram till jul, advent, till att fundera på detta tillsammans. Hur skapar vi fred? Hur blir jag en fredsivrare? Gud kallar oss att vara fredens budbärare mitt i en tid som hårdnat av konkurrens och egoism. Du och jag, vi, tillsammans, det finns ingen annan väg.

Amen.

 

Kommentera