Första advent 2017

 

Text: Sakarja 9:9-10, Matteusevangeliet 21:1-9

 

Så är det äntligen Advent! Ett nådens år från Herren tillönskas oss också detta år. Tack Gud!

 

Vi får sjunga Hosianna, rädda oss, och det gör vi därför att vi behöver det. Vi lever i en värld med krig och våld, förtryck och orättvisor. En värld som behöver många människors engagemang, såsom IM arbetar, borde fler arbeta. Och i mitt eget liv finns det så mycket som behöver Guds räddning.

 

Kanske är det så att orsaken till att Advent blivit så viktig för många är just denna känsla av att vi behöver ny kraft för att orka. Också många av dem som säger sig inte tro söker sig till en kyrka på första advent. Tänder en stjärna i fönstret, ett ljus på soffbordet. Det är inte bara för att december är mörkt och ruggigt utan, tror jag, också för att det finns något vi ropar efter. Något fattas oss människor och vi söker det.

 

Många av oss inser tillvarons innehållslöshet. Det låter bedrövligt, men visst ligger det något i detta? Vi springer runt som skållade råttor hela året för att hinna med. Vara till för dem vi älskar, jobba och tjäna ihop, vara uppkopplad och tillgänglig, publicera snygga foton på Instagram och facebook, hänga med, vara lycklig. Så när vi närmar oss jul gör vi det ännu värre: Här ska julstädas och bakas, klappar ska köpas, pyntet ska upp och det ska vara mysigt, mysigt, mysigt! Hyacinter och glögg, pepparkakor och nejlikor, det ska dofta jul i varje vrå, ljusen ska tindra och Måns Zelmerlöv sjunger smäktande i bakgrunden. Lycka?

 

Den sega vardagen ska piffas upp, här ska firas jul!

 

Men hur var det nu? Jesus kommer till oss ridande på en åsna, saktmodig, mild och god, som vi sjunger i psalm 104. Saktmodig: ödmjuk, blid, fredlig, fridsam, mild, lugn, tålig, fördragsam kan det ordet betyda. Vilket fantastiskt ord!

 

Kanske kunde adventstiden, som ju är en fasta och förberedelsetid, få präglas mer av detta? Lugn och fredlighet? Fördragsamhet och fridfullhet? Nog skulle båda jag och världen behöva mer saktmodighet? Det handlar inte om långsamhet, seghet och overksamhet, inte alls. Saktmodigheten är ett förhållningssätt som kan skapa fred. För budskapet på första advent handlar om fred, om Gud som kommer oss till mötes i vårt livs kamp. För att ge oss mod. Mod att orka leva saktmodigt, milt och fredligt. För fred börjar alltid med fred. Och freden måste börja i mig och i mina relationer. Fred skapas i dialogen och när vi slutar tala med varandra, påverkas av varandras idéer och tankar skapas avstånd och ofred. Jag tänker att det är därför Jesus rider på just en åsna. När en vuxen man gör så hamnar man i ögonhöjd med de flesta, en bra början på en dialog.

 

När man funderar över varför det ser ut som det gör i världen tänker jag att det kommer sig av avsaknad av dialog, det goda samtalet.

 

Jag älskar pepparkakor och glögg, lussebullar och tända ljus. Men om jag inte hinner uppleva dessa livets gåvor kanske de spelat ut sin roll? Hur skapar jag tid för de livsnära samtalen?

 

Jag smittas gärna av feststämningen i advent men hosiannaropet, ropet om att Gud räddar, behöver jag mer än någonsin.

 

När Jesus rider in i Jerusalem kommer han inte till en adventspyntad tillvaro, inte till en tillrättalagd lycklighet med guldglitter. Han landar rakt in i en verklighet som kännetecknas av ockupation och förtryck. Det är in i den verkligheten som han kommer med fredsbudskapet, med tankarna om att det finns ett annat sätt att leva på än maktens och egoismens.  Jesus kommer till världen så som den nu ser ut. Vår tid präglas av det som präglade den tiden som var för 2000 år sedan. Mänskligheten har utvecklats och kan göra fantastiska saker, men våra hjärtan verkar i grunden inte ha blivit fredligare. Vi är lika rädda nu som då för det som hotar oss. Vi tar till våld lika snabbt nu som då.

 

Också detta år behöver vi ta emot räddaren då han kommer till oss ridande på en åsna. Vi upprepar hosiannaropen också detta år. Vi gör det därför att vi behöver det. Vi gör det för att vi inser att vi människor har väldigt svårt att skapa fred själva.

 

Men denna insikt kan inte få hindra oss från att försöka förändra världen. Vår kallelse i denna värld är att göra den bättre, inte sämre. Det är samma kallelse nu som då. Det är samma budskap från Jesus nu som då. Ett nådens år ger Gud oss. En ny möjlighet att göra om och göra rätt. Jesus kommer för att väcka vårt engagemang för det som är gott. Det engagemanget kan kanaliseras på så många sätt och ett sätt är att engagera sig för IM, så bra!

 

Att följa den man som rider på en åsna är att gå in i dialog med människor som är helt olika mig. Att ta emot modet från Gud att tro att lilla jag kan få spela en roll för att världen ska bli en bättre plats att leva på för fler.

 

Kom, Gud, och fyll oss med din helga Ande så att vi vågar tro att vi spelar roll, att du räknar med oss. Hjälp oss att dela nåden detta nya år som ligger framför oss, hjälp oss fylla det med dialog och kärlek så att världen kan leva. Låt oss våga det trotsiga hoppet att världen kan förändras och att det jag gör spelar roll. Gud, hjälp oss att aldrig släppa taget om hoppet om en rimligare värld.

 

Kommentera