Lite bildning, tack!

Har de senaste dagarna funderat mycket över diskussionen kring den hätska tonen i olika debattfora såsom sociala medier med mera. Hur kommer det sig att människor kan uttrycka sig som de gör? Det handlar hela tiden om att trycka ner andra och vägra lyssna själv. Risken är ju att man har fel och det vill man inte vara med om.

Jag är bekymrad över kunskapen många yngre människor besitter. Min erfarenhet är att den ofta är ganska grund. Kunskap kräver tid och hårt arbete men många verkar inte vilja lägga den tiden. Flertalet unga jag möter i mitt arbete uppdaterar sig inte om vad som sker i Sverige eller i världen. Man tar inte in några nyheter alls. Det gör att man hela tiden utgår från sig själv när man ska uttala sig eller tycka något. Man kan bara se utifrån sitt eget sammanhang och inte göra generaliseringar och ta en metadiskussion. Är Sverige jämställt? Jajamän! Jag är det i alla fall och mina kompisar också!

Kerstin Ekman talar i en artikel om bildning och jag tänker att det är här skon klämmer. Inte minst håller det humanistiska bildningsverket på att gå i graven. I en tid då nyttan med studier är det enda som premieras finns inget utrymme för kunskapen för kunskapens skull. Det är ett problem. Det finns kunskap som vi måste ha men som man bara kan se ”nyttan” av efter lång tid.

Allt för många av de jag möter läser inte böcker frivilligt, tar inte del av kulturdebatter eller kultur överhuvudtaget. Nja, en del dataspel förstås och en och annan film passerar ju förstås. Jag vill inte raljera över detta men uttrycka min oro inför framtiden.

Den som saknar bildning riskerar att göra sig bilder av världen som bara bekräftas av den egna gruppen och missar möjligheten att se något annat. När debattklimatet hårdnar och orden som används är hårresande kan det delvis bero på att vi inte längre kan se att vi lever i samma verklighet men ser den på olika sätt. Den som inte fått förståelse för en annan människas eller grupps världsbild låses totalt fast i den egna gruppens och ett verkligt möte blir omöjligt.

Jag tror att vi behöver ett kunskapslyft snarast. Vi behöver tillsätta en expertgrupp som kan resonera om skolan, universitetet, debattklimatet, humanismen och dess utmaningar. Något radikalt behöver ske. Allting var inte bättre förr och världen är mycket annorlunda nu än för 30 år sedan. Vi behöver nutida idéer om hur bildningen inte går förlorad.

Kommentera