Fastlagssöndagen

Text: Joh. 12:20-33

Sista rycket innan fastan, mellantid mellan jul och fasta, fastlagen, tid att festa och ha karneval, tid att förbereda sig för fastan som ju är att förbereda sig för påskmysteriet.

Kristen tradition är full av förberedelse och jag tror att det är klokt. För vi människor behöver tid. Vi lever i en snabb tid där allt ska gå fort men jag tror att de flesta av oss egentligen är ganska långsamma. Vi behöver ta oss tid att smälta vad vi upplever och förbereda oss på det som ska komma. För vårt andliga liv, den andliga fördjupningen är tid alldeles avgörande. Andlig mognad och fördjupning kan inte stressas fram, den kommer av reflektion under längre tid. Samtal, läsande, bön och gudstjänst, allt det behöver vi för att mogna i vår tro, för att komma djupare.

Jesus är i Jerusalem och det drar ihop sig. Han vet det och lärjungarna börjar ana. Jesus väljer kärlekens väg. Han väljer att inte väja för den ondska han kommet att möta. Han väljer att stå fast vid sina idéer om allas lika värde, om att de som står utanför måste inkluderas. Idéer om att ingen kan vara oren, ingenting av det Gud gett oss här i världen kan göra oss orena. Det finns bara ett vi i Jesus resonemang inte ett uppdelande i ett vi och dom. Viet inkluderar alla. Det är radikalt och provocerande för 200 år sedan och det är det också idag.

Vårt samhälle hårdnar och fler och fler ropar att det finns skillnader mellan oss och att det ska finnas skillnader. Att bara vissa får plats och att andra måste hållas på avstånd. Men kan inte vara kristen med ett sådant sätt att tänka.

I dagens evangelium ställs saker och ting på sin spets. Den som egoistiskt håller på sitt egna, sitt egna liv kommer att mista det säger Jesus, men den som väljer den andra vägen kommer att få del av det eviga livet. Hårda ord och tydliga.

Vi är inte kallade till att krampaktigt hålla fast vid det vi tror och anser vara vårt. Vi är kallade till total gemenskap, där allt mitt är ditt och där vi delar hellre än gömmer. Det är radikalt, svårt att ta till sig men det är icke desto minde ett kristet kärnbudskap. Hur gör vi för att åtminstone närma oss ett sådant sätt att leva? Hur gör du? Hur hjälper vi varandra? Fastan som inleds på onsdag är en bra tid för sådana funderingar och framförallt: för aktiv handling i min nästas tjänst.

Jesus liknelse med vetekornet känner vi till och vi vet att det stämmer. Ibland måste något dö för att liv ska kunna frodas. När fröet brister försvinner det liksom och ger upphov till nytt liv. Så tänker vi kring Jesus, han dör på grund av världens ondska, världen kunde inte ta emot det han sade och visade utan valde att mörda honom. Men den döden gav upphov till en tro hos människor som har spridits sedan dess. En tro på att kärlek är möjlig, världen kan förändras, mörkret inte vinner.

Det är värt att fira! Fastlagen är firandet av en Gud som väljer oss och som väljer Livet för alla. Kärlekens väg är att vandra Livets väg. Vi är alla kallade att vandra den, Gud går före, Jesus vandrar den, vi är där tillsammans. Det ska vi fira!

Fastlagens tre dagar: Fläsksöndag, blåmåndag eller bullmåndag och fettisdag då vi stoppar i oss semlor är festdagar. På askonsdagen går vi in i fastan så innan dess behöver vi ljus och fest.

För det är värt att fira att vår tro ger oss hopp om en rimligare värld. Vår tro ger oss möjlighet att lita till Gud som vill Liv.

Liksom Jesus sår frön där han går fram, frön som måste brista för att ge liv, får vi så frön i våra liv och i andras. Genom dem vi är, hur vi behandlar andra människor, vad vi säger och gör får vi så. Det behöver tror jag vara en medveten handling. När vi ser på oss själva får vi fråga oss: är jag en sådan person som sår frön hos andra? Hur kan jag bli en sådan person? Ofta får vi inte se det färdiga resultatet av fröets växande, vi får så ändå. Tålamod är nog den viktigaste egenskapen hos en trädgårdsmästare och alla som sår frön behöver rusta sig med det.

 

Och vi får vila i att Gud ser sådden och att Gud kommer att se skörden även om inte vi ser den.

Jag önskar dig en festlig fastlag, en inte så allvarlig tid innan fastan. Allvar finns det nog av, ibland behöver vi festen.

Amen.

 

Kommentera