Septuagesima

Text: Jona 3:10-4:11

Septuagesima, 70 dagar kvar till påsk, dagar då vi får leva i Guds nåd och kallas till tjänst för Guds rike. Liksom alla dagar.

Jag ler åt Jonatexten, den är väldigt tydlig när man läser den och den drabbar mig rakt in i mitt liv. Det handlar om att ha perspektiv på saker och ting, tänker jag. Jag kan bli mycket irriterad på småsaker, som att ett burklock inte går att få upp, att jag inte hittar mina vantar, att kylskåpet inte innehåller det jag just nu är sugen på. Ja, ni vet, skitsaker helt enkelt. Kanske finns det flera som jag, som kan lägga energi på sådant som varken är särskilt viktigt och som jag inte kan göra så mycket åt.

Jona, han har verkligen felprioriterat. Han har predikat bot och omvändelse för de eländiga människorna i Nineve. Han hade inget val. Han hade verkligen försökt slippa men vi kan berättelsen om dygnen i valfiskens buk. Jona han får göra det Gud vill att han ska göra, motvilligt. Och sen när han gjort det så blir det inte som Jona sagt utan Gud förlåter och vill gå vidare med folket. Där har han stått och predikat om den svåra domen och så förlåter Gud istället. Klart frustrerande!

Då vill Jona dö, han är allt lite teatralisk, den killen. Han kan inte leva med att Gud ändrar på det Jona predikat, att det inte blir som Jona tänkt sig. Och Gud är ganska dryg: ”Har du skäl att vara vred?” frågar han. Det finns ingen anledning för Jona att bli så arg att han vill dö. Men han har investerat prestige i sitt sätt att predika och det känns förödmjukande att inse att han haft fel.

Är det inte så vi ofta gör? Vi investerar i saker som kanske egentligen är ganska oviktiga och när vi ser att det inte riktigt håller kan vi ändå inte lämna det utan måste hålla fast vid att vi haft rätt, liksom barn i en sandlåda. Prestige är livsfarligt tänker jag. Den kan måla in oss i hörn som vi inte kan ta oss ur. Ibland behöver vi varandras hjälp med att ta oss ur de kniviga situationer vi själva försatt oss i.

När Gud talar med Jona talar han som till ett barn. Texten blir nästan övertydlig: fokusera på det som du faktiskt kan påverka. Lämna domen i Guds händer för den är inte din, du förfogar inte över den. Jona behöver se att han inte har makten över andra människor i Nineve, det är inte han som dömer, han behöver släppa. Men han har ändå varit viktig. Han har ju predikat för folket i Nineve och de har ju faktiskt förändrats, från att göra allt möjligt ont i Guds ögon upphör de nu med det. Jona har fått dem att förstå att livet kan levas och bör levas på ett annat sätt. Det är ju fantastiskt! Tänk vad viktig Jona var i just den tiden för medborgarna i staden Nineve!

Jag tror att det ofta är så med oss också. Vi ser inte hela bilden, vi kan inte riktigt greppa Guds plan och idé med tillvaron men vi får vara där, mitt i Guds idé med världen och göra det vi ska göra.

Jag tror att vi alla är kallade till tjänst och Septuagesima har just det som tema ”Nåd och tjänst”. I Guds nåd får vi göra tjänst. Och den tjänst vi utför är insatt i ett större perspektiv, Guds perspektiv. Och det är stort, ofattbart. Och tänk att vi alla finns med där i den stora gudsidén.

Jag tycker mycket om Jona, för han är som folk är mest, styrs av sina känslor och sin prestige och ser inte helheten. Men Gud väljer att använda honom ändå. Som så ofta är Gud på trots mot det som vi människor tror skulle vara mer effektivt och ha större framgång. Gud väljer annorlunda och kanske är det det som gjort att kristen tro överlevt? Vanliga människor som du och jag har kunnat se att vi får plats i Guds stora idé med sin värld. Vi behöver inte meritera oss för att få vara med. Vi blir använda och får göra tjänst i allt det som är det goda, det som är Guds rikes utbredande. Wow!

Tack Gud för att du i din nåd använder sådana som oss!

Amen

 

2 reaktion på “Septuagesima

  1. Nyligen fick jag syn på djurens roll i kapitel 3 av Jona bok. De ropade också till Gud. En av de studerande vid utbildningsinstitutet ställde frågan: kan det vara så att djuren är våra förebedjare?

Kommentera