Pingst

Text: Apg. 2:1-11

Vad är det som händer i Jerusalem den där gången som texten talar om egentligen? Ett under! Apostlarna talar helt plötsligt allas språk, fantastiskt! Så att Berättelserna om Guds stora gärningar ska kunna spridas över hela världen. Ja, det är verkligen fantastiskt. Jag tänker att det framförallt handlar om förståelse, gemenskap och om mod. Apostlarna, lärjungarna hade samlats i Jerusalem i ett rum på övre våningen där de höll samman i bön. Rädda, osäkra inför framtiden, hur skulle det bli, vad skulle ske? Men så kommer modet till dem att börja tala om Jesus, de vågar sig ut bland folk och berätta om det fantastiska de fått vara med om. Och då kommer anden till hjälp och de talar allas språk. Helt plötsligt kan människor förstå varandra över språkbarriärer. Och jag tänker att förståelse är så grundläggande för oss om sann gemenskap skall kunna bli verklig. Ibland talar vi om den helige Ande och försöker förklara den på olika sätt med bilder. Vi talar ibland om gemenskapens ande. Där sann gemenskap finns där finns förståelse och där finns mod. Kanske är det detta som är det stora pingstundret? Att Gud genom sin ande ger lärjungarna möjlighet till att bli förstådda så att de kan skapa gemenskap? Pingsten kallas ibland för kyrkans födelsedag och kyrka är per definition gemenskap. Man kan inte vara kyrka på egen hand. Man behöver vara flera för att kyrka ska bli till.

Är då kyrka verkligen gemenskap där mod och förståelse finns? Nja, inte alltid i alla fall. Ibland färgas församlingsgemenskapen av anonymitet. Ingen frågar mig hur jag mår, vem jag är, jag är lika anonym när jag lämnar gudstjänsten som när jag kom. Ibland färgas den av feghet att ta tag i konflikter som växer till strider. Ibland saknas mod att förändra och att verkligen mötas. Och ofta talar vi olika språk i gemenskapen, vi förstår inte varandra.

Om verklig förståelse ska komma till stånd behövs mod att verkligen våga mötas och verkligen förstå varandra. Det kräver förstås tålamod och lyhördhet.

Om kyrkan ska kunna tala om Guds stora gärningar måste vi först förstå de vi vill tala med. I en församling behöver vi lära känna varandra på riktigt. Då kan vi sedan tala om gemensamma angelägenheter.

Guds ande kan ge oss modet att våga. Vi behöver släppa in Guds ande i våra liv så att kreativiteten kan frigöras.

Om pingsten är kyrkans födelsedag, det är då det händer: lärjungarna börjar berätta om Jesus, predika, undervisa , så tror jag att vi behöver fira den varje år som en förnyelsefest. En födelsedag är en chans att förändra det som varit, skapa något nytt. Men för det krävs mod och förståelse. Och då handlar det ju om förståelse för de som är annorlunda är jag, än vi. För vi som är ett vi, vi känner ju redan varandra, tror vi i alla fall. Men om det ska ske nytänkande behöver vi också bjuda in de som är annorlunda än oss. Det gäller både i kyrkan och i samhället i stort. Vi som bor i Sverige, förstår vi verkligen varandra? På SVT har det gått en serie som heter ”Delat land” där man tar upp de stora skillnader som finns mellan landsbygd och stad exempelvis och hur vi i Sverige kan leva i helt olika världar. Många av oss har ett gemensamt språk men vi förstår inte varandra överhuvudtaget. Till detta kommer att det kommer människor till vårt land som talar all världens språk och har all världens kultur med sig. Hur gör vi då. Hur kan vi hålla samman i ett land?

Hur kan en kyrka som Svenska kyrkan hålla ihop trots helt olika syn på gudstjänsten, uppdraget och kallelsen?

Det är inte lätt att leva i gemenskap. Det vet alla som levt i en familj eller gått i en skolklass, eller haft arbetskamrater. Att hålla ihop, att förstå varandra kräver ett ständigt pågående arbete som måste innefatta mod och förståelse.

Tänk om man hade fått vara med där i Jerusalem, då när alla förstod vad det handlade om? När alla oavsett bakgrund kunde bli förstådd och förstå? Wow!

Men vi är inte i Jerusalem för 2000 år sedan. Vi är här och nu. Och nu är vi kallade till radikalt mod för att förstå andra så att vi kan leva i gemenskap.

I kyrkans liv handlar det om enhet trots olikheter. Och i samhället handlar det om att hålla samman en gemenskap som håller på att gå itu, dras isär och skapa grupperingar som aldrig möts och som inte alls kan förstå varandra. Det är svårt.

Vi får överlåta oss åt Guds Ande för vi behöver hjälp med vårt mod, vår förståelse och vår gemenskap.

Kom, du helige Ande, in i våra liv och skapa i oss viljan att hålla samman det som håller på att falla isär, i Jesu namn, Amen.

 

Kommentera