Livets små under

I lördags var jag i Braås och skulle föreläsa om klimatsmart mat vid en klimatfrukost. Det kom inte många och de som arrangerade beklagade sig lite inför detta faktum. Och visst kan man känna att många fler i Braås kunde fått del av informationen och den klimatsmarta frukosten. Samtidigt var det för mig en fantastisk förmiddag. Ett antal kvinnor i församlingen hade verkligen bemödat sig om att bjuda på en fantastisk frukost. Det hade bakats på säd från närområdet, någon hade med egen honung, inlagda gurkor. Någon kokade de egna hönornas ägg och så vidare. Det var fantastiskt! Vi som möttes kunde äta frukost i lugn och ro och samtal med varandra. Rätt vad det var kom en familj som jag förstod var nyinflyttad och de talade ingen svenska. Vi delade måltid och några tankar. Jag fick berätta om klimatsmart mat och vi funderade högt tillsammans om detta. Det var fint!

Igår höll jag ett föredrag på Växjö stifts fortbildningsvecka. Det handlade om en kyrka som vågar och orkar vända sig utåt. Jag ville förmedla de kloka tankar som Ann Morisy skrivit om i sin bok ”Vänd utåt”. Jag var nervös. Jag visste inte vilka som skulle komma och jag hade bara en gång tidigare talat offentligt om Ann Morisy. Men det blev riktigt bra. Jag fick presentera hennes tankar och gruppen kunde samtala med varandra om detta och vad det kan betyda i deras lokala kontext. Jag hann inte med mer än hälften av det jag förberett för samtalet ville inte ta slut. Så blev det några timmar där vi kunde inspireras av Morisy och av varandra. Det kändes verkligen som av kaskader av nåd öppnades (så uttrycker sig Ann Morisy).

Jag tänker att jag får vara med om fantastiska saker. Inte alltid handlar det om att mötas i stora skaror men ofta handlar det om nära och viktiga samtal och upptäckter. Det är fint och det är stort!

Kommentera