Krönika i Dagens Seglora om mat

4-6 september var det matmässa i Växjö. 50.000 personer kom till Växjö för att titta på mat, köpa mat, prata om mat, smaka på mat, debattera mat och lyssna till seminarier om mat. Mat i vår tid har blivit den stora snackisen. Vi ser fram emot att hinna och ha råd till det där fantastiska långkoket med en underbar förrätt som det där vinet från beställnings-sortimentet passar så perfekt till. Vi översköljs av vackra bilder på mat och fantastiska verktyg för fantasisummor som vi gärna vill ha i våra nyrenoverade kök. Nog har mat sprängt alla gränser? Det finns inget rim och reson i vårt jagande efter de perfekta råvarorna från de spännande små producenterna i bergens Jura eller från Jämtlands får.

Nog är det viktigt vad vi stoppar i oss. Ännu viktigare är det kanske att vi äter giftfri, lokalproducerad mat. Jag håller verkligen med om det och jag önskar att alla människor i världen kunde ha tillgång till god och näringsrik mat. Men vi vet hur det ser ut.

Mycket av det vi ser i glassiga magasin, i TV och på matmässor förblir drömmar i vår vardag med Billy´s panpizzor och korv Stroganoff med snabbmakaroner. Microvågsugnen går varm när familjemedlemmar fixar sina egna måltider att intas framför skärmar av olika slag. Kanske kunde vi finna vägen tillbaka till den heliga måltiden? Vid måltiden med de vi tycker om, familj och vänner sitter vi runt ett bord och vi ser på varandra. Vi sitter med våra ansikten riktade mot varandras. Där sker ett seende som är avgörande. Också den mest välnärda person förtvinar om den inte blir sedd. I den gemensamma måltiden infinner sig ett drag av helighet. Det blir något mer än att kasta i sig näring för att orka med nästa projekt.

I den kristna tron finns en enkel måltid i centrum. Här finns ingenting av det vi ser i matmagasinen. Det mest basala, det som behövs för varje dags liv delas i den måltiden. Bröd och vin. Den tidens baskost. Idag möjligen Stroganoff med lättdryck eller snabbmakaroner och köttbullar och ett glas vatten. Det heliga brödet. För de flesta av jordens människor är det det basala, utan bröd, inget liv. ”Ge oss idag det bröd vi behöver” ber vi i den kristna trons mest centrala bön. För de flesta av oss i Sverige betyder det kanske inte så mycket, vi vet att vi även idag kommer att äta oss mätta. Men för andra är det en bön på liv och död.

Det heliga brödet kan vi dela runt middagsbordet där vi ser varandra och samtalar om viktigt och oviktigt. I den heliga nattvarden blir vi också sedda, av Gud. I nattvardsgemenskapen finns en helig närvaro, ett mysterium, omöjligt att förstå men ändå tydligt närvarande. Den enkla måltiden som räcker åt alla och som bär så mycket mer i sig än det vi kan se och smaka.

Jag tror att fokus på mat är bra. Men när det blir chic konsumtion av alltihop hamnar vi snett. Vi behöver allvarligt tala om den goda maten för alla. Också för skolbarnen och de äldre på vårdinrättningarna. Också för de familjer som jagar extrapris och som äter ur en burk Chili con carne i tre dagar för att pengarna inte räcker till mer. Sådana berättelser har vi kunnat höra i radions P1 den senaste tiden.

Mat måste också handla om rättvisa. Om kyrkan har en rättvis måltid, en måltid som räcker och räckes åt alla behöver kyrkan se sin samtid och agera i den så att det mönstret kan utbredas och fler få tillgång till det goda livet. Måttlighet är en dygd och jag tror att den är det för att måttligheten ger utrymme för andra, inte bara för mig själv och min egen konsumtion. Måttligheten kan stilla mitt habegär och min konsumtionsiver så att fler kan leva och jorden överleva.

Kanske behöver vi gå från att sätta maten i centrum till att sätta måltiden i centrum? Den heliga måltiden?

Sv. Ps. 728

Kommentera