Predikan andra söndagen efter Trettondedagen 2014.

Text: Jesaja 55:1-4 (som egentligen är 2:a årg GT-text)

Livets källa är rubriken i vårt kyrkoår denna vecka. Söndagarna efter Trettondedagen verkar handla om ett nu, saker som betyder något för oss här och nu. De handlar om vårt dop, livets källa, hur Jesus skapar tro och är vårt hopp, att det som sås måste skördas och om en Gud som finns med oss, här och nu. Det verkar som om kyrkoåret vill säga oss att det som hände i julnatten då Jesus föds får konsekvenser. Tror vi att Guds son finns och att vi fått bilder av denna son i våra evangelier, ja då behöver det märkas i vår värld, i oss som kallar oss kristna och i kyrkorna som talar om denne son som fötts in i världen.

Livets källa handlar rimligen om en källa som ger liv. Vad är det för en källa? Det handlar om en Gud som säger: kom till mig och ät er mätta, drick er otörstiga. Livets källa finns alltså i tron på den Gud som vill vara nära oss, som vill leva våra liv i Jesus Kristus. Jag tänker att det är så viktigt att veta vilken källa man dricker ur. Av ren överlevnadsinstinkt skulle vi inte dricka vatten som luktar illa eller ser smutsigt ut. Ändå vet vi att miljontals människor tvingas dricka sådant vatten varje dag och vi vet att de blir sjuka och dör av det. Men vi vet att för vår fysiska hälsa ska sådant vatten inte drickas. Men hur är det då med våra andra källor? Vilka andliga källor öser vi ur? Vilka källor tillåter vi påverka oss. Bibeln talar om en Gud som säger: kom till mig: här finns vatten och mat.

Det finns många källor som kan påverka oss hela tiden. Vi omges av påståenden i sociala medier, tidningar, TV, från vänner och andra. Budskap förmedlas till oss dagarna i ända och vi tar emot allt detta på något sätt, även om vi kanske inte vill smyger sig alla dessa budskap in i vår person, in bakom vårt skydd av sunt förnuft och kristen tro. Vi vet nog vad som är bra för oss, vi vet att det är viktigt för oss att vandra nära Gud, att söka Gud i vardagen, alla dagar. Men vi kan inte undgå alla andra budskap som också vill påverka oss. Ibland tror jag att vi tar saker för givet som kanske inte alls är givna, som kanske inte alls är någon slags mening med livet.

Jag tänker på sådana saker som ”man måste älska sig själv för att kunna älska andra”, ”människan är sig själv närmast” eller ”pengar är frihet”, ”framgång föder lycka” eller vilka budskap det nu kan vara.

Härom kvällen såg jag ett avsnitt av ”Sex and the city”, en serie som handlar om några singelkvinnor i New York och jag slogs av hur oerhört gammal den serien kändes. Den gick mellan 1998 och 2004 så det är alltså bara 10 år sedan! Men den är så otroligt daterad, den är så 2004! Varför då? Jo, den handlar om några kvinnor som bara kan hantera sig själva och sina små livsval: vilka skor de ska köpa, vilka män de ska ligga med, om de ska våga säga ”jag älskar dig” till någon. Och jag kan känna att det i den serien är väldigt synd om dessa ensamma, kärlekstörstande kvinnorna utan engagemang och glöd. Shopping verkar vara enda trösten i deras liv, eller möjligen sex. Inga andra variabler verkar finnas. Det blir någon slags upplevelsejakt, snabba kickar som inte påverkar dem på djupet.

Vi lever i en tid, 10 år senare, då vi vet att konsumtion inte kan göra oss lyckliga och hela som människor. Vi vet också att shopping är en dålig idé när det gäller jordens överlevnad och alla människors möjlighet att leva. Men ändå finns alla budskapen kvar. Julhandlen slog som vanligt rekord. Det finns ord som köpfest och köpglädje. Visst är det konstigt? Vi vet ju bättre.

Livets källa, den källa som ger liv. Den behöver vi återkomma till ständigt. Det är den källa som säger: du är älskad och du är sedd av den som vill att du ska leva. Oavsett dina framgångar, om du är vacker eller inte, populär eller inte eller har mycket eller lite pengar. Du finns för att någon vill det, Gud vill det och du har ett uppdrag, en uppgift. Du får vara i ett sammanhang där du får ge och ta emot kärlek.

Jag tänker att vi kanske måste vara barnsliga och naiva för att kunna tro och för att kunna ge kärlek. Utan baktankar och cynism. Tvärt emot kvinnorna i Sex and the city. Att våga leva öppet innebär förstås också en risk. En risk att bli sårad, att inte bli älskad tillbaka. Den risken är värd att ta för vi vet ju att den som ger kärlek i de flesta fall får kärlek tillbaka. Eller hur?

Trettondedagstiden handlar om ett nu och här. Vad betyder din tro för dig. Vad betyder det för dig att Gud blir människa i Jesus Kristus? Hur kan du i ditt liv söka dig till källan som ger liv? I kristen tradition talar man ibland om daglig omvändelse. Jag tror det är vad vi behöver. När vi ständigt överöses av budskap som gynnar egoism, marginalisering av andra och att boosta sig själv behöver vi varje dag ställa in vårt hjärtas kompass och påminna oss om vad livet faktiskt handlar om. Livet är menat att levas i relationer, med andra, de vi älskar och de vi har svårare för, med hela världen, Guds skapelse och med Gud själv. Varje dag behövs den påminnelsen. Vi kan varje dag stava på orden: ”Jag är älskad och jag är sedd, sådan jag är, av den som skapat mig och vill mitt liv”

Amen

Kommentera