Predikan i Ålidhemskyrkan, Umeå, 17/11.

 

Texter: Jesaja 58:5-14, Matteusevangeliet 6:19-27

Jag vill prata om ekonomi idag. Jag tänker att vi i kyrkan behöver tala mycket mer om Guds ekonomi än vad vi gör idag. När vi talar om ekonomi talar vi om de resurser som finns och om hur dessa skall förvaltas, fördelas och användas. Ordet ekonomi kommer ju ur oikos som betyder hus, hela Guds skapelse kan vi se som ett hushåll och ekonomi är hur vi tänker att resurserna i detta hushåll ska användas så att hela hushållet kan leva.

Lika lite som vi hemma våra egna hushåll lägger alla resurser på en enda person och inte låter de andra familjemedlemmarna få del av hushållets gåvor, lika lite ingår det i Guds plan med sin värld att bara vissa ska få njuta livets frukter och ha tillgång till de resurser som behövs för ett gott liv.

Därför finns det inte i Guds ekonomi något som kan kallas privatekonomi. Inget av det vi äger eller förfogar över för tillfället är egentligen vårt. Texten från Matteus är tydlig på denna punkt: samla inte skatter på jorden, det kommer inte att funka! När ska vi lära oss detta? Vi har sett det i den ekonomiska krisen efter den andra, när bubblorna briserar inser vi att detta att en del samlar på hög inte fungerar. När klyftorna växer och kapitalet på några få händer växer i samma takt fungerar inte samhällsorganismen, den brister och går sönder. Världen håller inte samman.

Mitt i allt det vi står i just nu med klimatutmaningen, de ekonomiska klyftorna och roffarmentaliteten kan man ju verkligen undra: Vad ska vi göra då? Vad finns det för möjligheter? Vad vill Gud?

Jag älskar den Jesaja text som vi nyss läste. Den handlar, tror jag, om våra möjligheter till ett helare liv, om ett liv där vi kan se varandra i ögonen utan att skämmas. Den handlar om hur vi som tillhör de rika i världen kan finna vägen till ett rimligare liv, ett liv där vi faktiskt mår bättre som människor. Ibland talas det om hur hemsk den stora omställningen som ligger framför oss kommer att bli. Hur vi måste sänka vår levnadsstandard, sluta shoppa och resa, ja livet kommer att bli tråkigare, mer lagom och grått och mesigt. Inga stora upplevelser längre. Men kanske är det precis tvärtom? Jesaja verkar mena det i alla fall och jag tror han har rätt. När vi delar vårt bröd, när vi klär de nakna och ger husrum åt de hemlösa. Då händer det! Då bryter gryningsljuset fram för oss och våra sår kommer att läkas! Natten skall bli strålande dag. Jag tänker att det gör något med oss när vi lever som vi gör i den här världen. Vi är inte hela, vi går med ett gnagande samvete för vi vet ju att vår livsstil inte är hållbar. Inte egentligen. Men vad ska vi göra då?

Kanske ska vi börja lita på Gud? Det låter naivt och enkelt, kan det verkligen vara så enkelt? Ja, varför inte? Om vi verkligen tror att Gud vandrar vid vår sida, om vi verkligen tror att Gud vill att vi ska leva och låta andra leva. Kanske kunde vi då våga sätta lite mer tilltro till Gud och Guds möjligheter? Eller snarare till Guds kärleks möjligheter?

Våra evangelietexter och särskilt dagens från Matteus vill ju försöka få oss att förstå att Gud har omsorg om oss. Att det går att leva ett helare liv, att kärlek är möjlig. Jag tror att vi behöver odla förnöjsamheten och rubriken på dagens mässa är ju ”Förnöjsamhetens evangelium”.

Vi kan inte tjäna både Gud och Mammon, penningen. Rikedomar kommer inte att frälsa oss. Rikedomar kommer inte ens att ge oss de goda liv Gud vill att vi ska ha. Nu är jag inte fullt så naiv så att jag tror att vi inte behöver resurser: boende, mat, kläder. Det är klart att vi behöver det. Men det fina i kråksången är att det finns det tillgång till i vår värld, för alla som föds till den hr världen finns mat men det har blivit snett i fördelningen. När vissa badar i pengar svälter andra ihjäl. Det är den krassa verkligheten. Vill vi ha det så? Nej, jag är övertygad om att ingen vill ha det så!

Men den där ångesten, det där dåliga samvetet vi går med för att vi vet att vi inte lever på ett hållbart sätt, för att vi genom vår konsumtion inte ser till helheten och allas lika rätt att leva goda liv. Den säger Jesaja oss idag att vi kan komma ur, vi kan om vi engagerar oss, om vi delar, om vi på allvar ser världens orättvisor och är villiga att göra något åt dem faktiskt leva bättre liv. Kanske annorlunda liv när det gäller ägodelar, pengar och konsumtion, men bättre liv.

Och nog vet vi alla att livet inte handlar om det perfekta utseendet, den perfekta semestern, att ständigt köpa nytt och vilja ha mer. Vi vet ju det allihop, eller hur? Och ändå, ändå är det så svårt att bryta mönstret. Vi verkar liksom sitta fast och det är svårt att bryta sig loss. Men kanske är det så att när vi tar Jesajas ord på allvar kan vi bli hela människor. När vi inte samlar på hög såsom Matteus talar till oss om, kanske är det då förnöjsamheten kommer till oss? Kanske kan vi då uppleva sann lycka, och först då?

Förnöjsamhetens evangelium handlar väl om just detta att det finns ett annat sätt att leva på. Kristen tro är alltid en motståndsrörelse, en motkultur som vill bryta med mönster som förtrycker och förminskar människovärdet. Att vara kristen är att se på livet som en gemenskap, som relationer där alla delar är lika viktiga.

När Jesus presenterar sig själv i Nasarets synagoga för första gången läser han ur Jesajas bok (kap 61) och han säger att han kommit för att frambära ett glädjebudskap för de fattiga. Det är det första han säger offentligt, det verkar alltså vara minst sagt viktigt för honom.

Jesus kommer till världen för att förändra den, för att hela den och för att visa oss på livets väg. Och den vägen verkar handla om ekonomi alltså. Kanske kunde man kalla Guds ekonomi för just förnöjsamhetens ekonomi. Jag tror det och jag tror att det är den ekonomin vi behöver odla.

Hela världens resurser är Guds, de är inte mina eller dina. Allt finns i Guds korg och innehållet i den korgen ska räcka åt alla.

Så hur gör vi? Vad behöver du göra den vecka som kommer för att bättre leva i samklang med förnöjsamhetens ekonomi? För det måste bli konkret, det måste ske saker i vår värld och det är bråttom! Vi är alla kallade att vara guds medarbetare. Vi är inte kallade att moralisera över andras liv men vi är kallade till att göra skillnad med våra liv. Så kan vi bäst påverka andra. Så vad kan och bör du göra? Nu?

I dagens texter får vi två exempel på vad kristna i långa tider gjort för att utjämna skillnader: Fastan och sabbaten, eller vilodagen. Tänk vad vår värld skulle må bra av sann fasta och att vi helgade vilodagen! Att gå in i den fasta som Gud vill se enligt Jesaja har vi möjlighet att göra redan nu i advent. Så istället för att ta ut julen i förskott kunde vi förbereda oss på Jesus ankomst genom en rättfärdig fasta, en fasta som kan befria andra människor, en fasta som innebär att när vi delar med oss befrias också vi. Vi som sitter med klimatångest och dåliga samveten. Och tänk om vilodagen för oss kristna verkligen fick bli en dag då vi lovsjunger skaparen i mötet med varandra, med nära och kära, då vi inte besöker mammons katedraler utan Guds. När plånboken får vila och relationer stärkas. Oj, vad det skulle påverka vår värld!

När vi både får lägga i korgen och plocka ur korgen deltar vi i guds ekonomi, då är vi delar av världens hushåll där resurserna räcker åt alla!

Gud, låt den dag komma snart då du lossar orättfärdiga bojor! Gud hjälp oss att se befrielsen som ligger i att vara dina medarbetare i att slita sönder okens rep! Amen.

 

Kommentera