Samhällsansvar, 21:a efter Trefaldighet, tankar.

Text: Luk. 19:1-10

Samhällsansvar är temat för denna söndag. Ansvarsfullt och nog har kyrkan och vi kristna ett stort ansvar i världen, det kommer vi inte ifrån. Men evangeliet idag är just ett evangelium, ett gott och glatt budskap.

Sackaiostyper finns det i alla samhällen, överallt. De som lite i bakgrunden skaffar sig makt och inflytande, genom att slicka uppåt och sparka nedåt. Sådana som skaffar sig rikedomar utan att det egentligen syns, snikenhet, snålhet och missunsamhet frodas där dessa typer går fram. Men det är inte det som är huvudfokus i dagens lukastext.

Det handlar om att bli sedd. Det fanns nog andra människor i Jeriko som vi kunde tänka var i stort behov av Jesus hjälp och blick. Men det verkar som om Jesus ser Sackaios som den mest ömkansvärde, den som är i störst behov av honom just då.

Han har smugit sig fram för att se Jesus, klättrat upp i ett träd för att kunna se, för att inte bli sedd av de andra, de som inte gillar honom, de som föraktar honom.

Men Jesus ser. Han ser Sackaios och han ser inte bara det yttre eländet, snikenheten, inlismandet mot makten, föraktet för de svaga och fattiga. Han ser något annat. Han ser människan i Sackaios. Trots alla lager av förställning ser Jesus bakom Sackaios fasad. Jesus bestämmer vad som ska ske: jag gästar ditt hus idag! Ingen fråga, bara ett konstaterande. Här behöver något göras snabbt och radikalt och Jesus ser till att det blir gjort.

Men det blir ingen föreläsning av Jesus om hur illa Sackaios betett sig och hur usel han är.

Vi vet inte vad som försigkommer hemma i huset där Sackaios bor. Men helt plötsligt reser sig Sackaios upp. Han står upp, kanske för första gången i hela sitt liv, tar han resning, blir han människa och det blir han för att han blir sedd som just människa, inte bara som utsugaren och den listige businesskillen. Han är människa först. Han reser sig och hela hans liv tar en ny vändning, något nytt sker, han orkar ta ansvar för sitt liv och för andras och vad större är: han orkar ta ansvar för det elände han ställt till med. Han ser sin skuld, sina misstag och han vill gottgöra dem så got han kan.

Och Jesus konstaterar vad som skett: Han är också son till Abraham säger Jesus. Sackaios är också människa, han är en av oss, vi hör ihop, trots allt.

Jag tänker att det väl är kyrkans och vi kristnas roll när vi ska ta samhällsansvar. Att se det goda, att komma med hoppet, att se varje människa, ja varje människa och hennes potential och möjligheter istället för att stirra oss blinda på hennes brister och tillkortakommanden.

Vår uppgift är att komma med de goda nyheterna,, det glada budskapet, med evangelium rakt in i en värld som behöver det så väl.

Amen.

Kommentera