Rik inför Gud, 17:e söndagen efter Trefaldighet.

Text: Pred. 5:9-15

Texten i Predikaren kritiserar girighet. Men texterna denna vecka handlar om fler saker. Kritiken av girigheten finns där eftersom den ställer sig i vägen för det goda Gud vill ge oss. Att vara rik inför Gud som är denna veckas tema, innebär att frigöra yta i vårt inre så att det goda Gud vill ge oss, av nåd, gratis, kan rymmas.

Vad är det då att vara rik inför Gud, ja kanske är det egentligen ganska enkelt i teorin? Jag tror det. Jag tror att det handlar om att låta oss präglas av Jesus budskap. Att söka leva så som Jesus lär. Att möta människor med barmhärtighet, alla människor. Att sträva efter rättvisa, för alla. Att kämpa för inklusiviteten, att alla kan och får vara med, räknas med, tas i anspråk. Så som Jesus gjorde. Att låta hela våra liv präglas av Jesus undervisning, hans ”lära” om vi så vill. Det är väl att vara rik inför Gud. ”Samla inte skatter på jorden utan i himlen” är en klassisk kristen devis, hämtad från bibeln. Vi känner till allt det här förstås, det är inga nyheter för oss. Men att leva det, det är svårt.

Girigheten handlar väl om att klänga oss fast vid materiella ägodelar, att definiera oss själva utifrån vad vi har istället för utifrån vad vi är? Saker och pengar är ju inte onda i sig, vi behöver dem för att leva, livet får och kan vara njutbart men när vi sätter tingen först hamnar vi snett, då finns inget rum i oss där vi kan släppa in Gud och det goda Gud ger.

I den rika delen av världen där de flesta har i överflöd det som de fattiga bara kan drömma om växer tomheten, vi kan se det i undersökningar om hur lyckliga vi anser oss vara. Vi känner tomhet inombords trots att vi har allt, vi känner ensamhet och saknar sammanhang. Vad är det som sker med oss? Rikedomen blir ett ok snarare än en tillgång och något gott.

Det finns en risk då vi fyller allt tomrum i våra liv med prylar, ägodelar, risken är att vi blir tomma ändå, för det finns ingen plats för Gud. Det finns ingen plats för relationer och nästankärleken, ingen plats för allt det som Jesus vill lära oss. Tomheten söker oss, vi känner av den och strävar efter ännu mer när det kanske snarare handlar om att slå av på takten, sätta oss ner och andas. Andas in Guds goda ande i kärleksfulla relationer, i blickens möte med en annan människa, i insupandet av skapelsens skönhet, i ett enklare liv.

Kommentera