Tredje söndagen i advent 2018.

”Bana väg för Herren”.

Psalmer: Ing: 103, Gradual: 826  , Offertorie: 893 , Slut: 111 .

Text: Matt. 11:12-19

Himmelriket tränger fram säger Jesus. Sedan Johannes dagar har det börjat, Johannes bereder väg för Herren, Jesus, vår vän som vandrar tillsammans med oss på jorden. Att bana väg för Herren är Johannes uppdrag, han är den som bereder folket för det som ska komma.

Men vi människor har svårt att fatta, så var det då, så är det nu. På ett eller annat sätt gör vi vad vi kan för att slippa dras med i det som sker runt om kring oss, vi har nog med vårt eget. Jesus berättar om barnen som spelar för att få med människor i en förändring, de spelar hoppets och glädjens sånger och de spelar sorgesånger men de andra verkar gå oberörda förbi.

Bäst att titta ner i marken när jag möter de där klimatdemonstranterna utanför kommunhusen i snart alla kommuner i landet, om jag inte engagerar mig slipper jag ta ställning och kan leva mitt liv i lugn och ro.

Greta Thunberg är ett av de där barnen som sjunger på torget, det var hon som började men i det här fallet har det faktiskt skapats en global rörelse som ser att något måste göras. Men kritiken finns där, som vanligt: Borde hon inte gå i skolan? Vad vet hon egentligen? Har inte klimatet alltid förändrats? Ska verkligen vi i de rika länderna ta hand om de fattiga som tvingas fly klimatförändringarna? Kan inte nån annan? Vi har inte råd, orkar inte. Vi kan faktiskt inte förändra hela vårt sätt att leva! Det går bara inte.

Men Greta fortsätter att sjunga på torget, just nu i Katowice. Och faktum är att fler och fler verkar lyssna.

Att rikta in sig på personlig kritik är också ett väl använt knep för att slippa bry sig. Har inte den där personen som pratar så mycket om klimatet en man som kör en dieselbil? Jaha, då kan vi inte lita på henne mer. Precis som när Johannes och Jesus kom och folk brydde sig om vad de åt eller inte åt istället för att fundera över vad det var de faktiskt sade.

Vi människor har många och uppfinningsrika försvarsmekanismer för att slippa ta ansvar, vara de människor vi kunde vara och lyssna till Jesus kallelse till oss.

När Adventssöndagarna i advent försöker förbereda oss på vad som ska komma handlar det mycket om att få oss att se på oss själva och göra upp med det som inte håller längre. Advent är ju en fastetid och en fasta används för förberedelse, fördjupning och lyssnande.

Visst ska det bakas och slås in klappar, men mellan allt det där vi tror att vi måste göra finns möjlighet att fundera över hur vi vill ha det, tillsammans här i världen.

Himmelriket som ska komma och som Johannes bereder väg för handlar, tänker jag, primärt om ett mindset, ett sätt att tänka om livet, vår tid på jorden och hur vi lever det tillsammans. För ingen av oss lever ju helt solitärt, allt vi gör och allt vi behöver påverkar andra och vi är beroende av andra, av Guds Skapelse och allt vad den rymmer. Tänk om vi alla kunde vara givmilda, kärleksfulla människor som inte alltid söker det bästa för sig själv utan för gemenskapen? Visst vore det underbart?

Hela adventstiden och julen handlar om ett annat sätt att leva. Det är fredsbudskapet som står i centrum. Profeterna i gamla testamentet och inte minst Jesaja talar om en fredsfurste som ska komma.

Hur tar vi emot budskapet om att vi är kallade till ett annat sätt att leva? Hur bereder vi väg för Messias som ska komma och för den fred Gud vill ska råda i hela världen. Vad blir min uppgift?

Att skala av för att kunna lyssna ordentligt är en fastas idé. Vad behöver jag denna adventstid skala bort för att mitt hjärta ska vara redo att höra vad fredsfursten vill säga mig?

Greta sjunger sina sånger på torgen och fler och fler lyssnar. Hör du sången? Maria, en annan femtonårig flicka, sjunger sånger för sitt ofödda barn i adventstid, hör du den, sången?

Gud, hjälp oss stämma in i sången till din ära, den sång som handlar om fred och frihet och en framtid full av sång! Amen.