Julotta 2017

Texter: Jes. 9:2-7, 1 Tim. 3:16, Luk. 2:1-20.

”Fred börjar med fred” och ”Den som ger får” är ord vi känner igen och de stämmer ju, eller hur? Julens budskap skulle kunna sammanfattas med dessa två sentenser.

Jesus är född i ett stall i Betlehem, vi känner berättelsen väl och vi behöver upprepa den ofta. För den bär ett budskap om fred och om givande som världen behöver liksom världen alltid behövt det budskapet. Jesaja talar om det nya som brutit in, ett barn har fötts, en son är oss given och det är ingen mindre än fredsfursten själv som kommer till oss. Alla vill inte se att fredens väg är möjlig, den hotar de med makt och privilegier. För de som inte kan släppa sitt övertag är freden ett hot. Ett hot om att vi alla bär ett människovärde, att vi alla är lika värda och att ingen har rätt att skapa sitt liv på andras bekostnad.

Fred måste börja med att mitt hjärta veknar i mötet med dem som lider. Att göra sig sårbar för andras lidande är första steget mot handling för allas bästa. Nog är det därför Gud kommer till oss som ett litet barn?

Dessutom är Gud ett barn som vi så lätt kan känna igen om vi slår på nyheterna. Barnen som inte har någonstans att bo, barnen som hotas av maktens män, jo, det är nästan alltid män… Barnen som tvingas på flykt över bergen, eller över haven, eller genom trånga gränsposteringar. Barn som köar i checkpoints för att kunna leva någorlunda normala liv i dagens Palestina. Gud som barnet känner vi igen och just därför kommer Gud till oss som detta värnlösa barn. Det måste skyddas! Anständigheten kräver det. Vill vi kalla oss människor måste det ske!

Till sist finns ändå en person som inser att familjen med den havande Maria inte kan nekas skydd, något måste göras. Och den människa som räcker ut sin hand till familjen i nöd kommer att inse att det är den som får den stora gåvan: fredsfursten föds i dennes stall. Änglarna sjunger sitt ”Ära i höjden”. Det är den som ger som får.

Så många är det som vittnar om detta: de som sträckt ut sin hand och inser att det är de som får den verkliga gåvan. Alla de som de senaste två åren kämpat för de ensamkommande barnen, att de ska få stanna, få ett drägligt liv, gå färdigt skolan, ordnat boenden hemma i lägenheten och villan. Alla dessa som insett att de inte primärt ger utan att det är så att de får en gåva som är så stor att den knappast kan beskrivas.

Fred börjar med fred, den som ger får. Visdomsord att bära med sig, sätta på kylskåpet, ha på en lapp i mobilfodralet. Påminna oss om då vi inte riktigt orkar bry oss, när vi tänker att det är någons annans problem. Freden i världen är aldrig bara någon annans problem. Det är mitt. Mötet med en människa i nöd är aldrig bara någon annans problem, det är också mitt.

Under julnatten har undret skett: Gud är född i ett stall i Betlehem. Som ett försök från Gud att beveka våra hjärtan, göra dem mjuka och mottagliga så att världen kan bli en bättre plats att leva på för fler. Förhärdade, hårda hjärtan nyttar inget till i en värld som ropar efter befrielse.

Återigen förkunnas julens fredsbudskap rakt in i en värld som behöver det så väl. Också detta år påminns vi om det som sker, detta ofattbara att Gud avstår från sin makt och härlighet och blir ett barn i världen. Ett alldeles vanligt barn, ett utsatt barn. Gud visar oss genom sitt handlande på ett förhållninngssätt: att bara den som kan ge upp sin makt, sina privilegier och sin säkra sits på allvar kan utmanas att göra skillnad i världen. Bara den kan finna vägen till sann kärlek och livsomstörtande möten.

Kanske låter det svårt? Jo, det är nog svårt. Men visst kan man börja försöka? När vi lämnar rädslan över att förlora något och förstår att det är när vi ger, öppnar våra händer, som vi får det allra viktigaste: kärlek. För utan kärlek är vi hopplöst ensamma, inkrökta i vår egen rädsla: ”en vet vad en har men inte vad en får”, det är ett tankemönster som går att lämna. Steg för steg, vi måste inte vara hjältar men människor.

Jesusbarnet ropar över tid och hela världen: ”Människa! Sök först Guds rike så ska du få allt det andra också. Sök först freden och delandet, så skall det andra tillfalla er. Ofta börjar vi i fel ände. Vi vill ha säkerhet först och sedan söka kärleken. Julbudskapet pekar på att vi kan börja från andra hållet. Julens mysterium ställer också i år våra invanda mönster på ända. Vågar vi ställa om? En annan värld är möjlig. Amen.