Chimamanda

Oj! Drabbas av Chimamanda Ngozi Adichies tal om feminismen. I like! Jag är väl lite sen på bollen men nu har jag sett och läst den lilla skriften och dessutom kollat in lärarhandledningen som Svenska FN-förbundet gjort. Great stuff! Så nu ska jag använda det i undervisningen.

 

http://www.fn.se/pagefiles/43995/Adichie_Lararhandledning_UTSKRIFT.pdf

 

Jag slås alltid av det faktum att när jag tar upp feminismen i undervisningen finns alltid en ganska stor grupp elever, kvinnor och män, som säger att de inte är feminister. Det är inte alltid lätt att ta reda på varför. Flera yngre män känner sig verkligen påhoppade då vi talar om feminism. Detta är visserligen ett mer allmänt problem, det är svårt för många att generalisera, att lägga saker utanför sig själv, att se saker ur ett metaperspektiv eller i helikopter. Är detta ett nytt fenomen? Har unga människor blivit sämre på detta? Att allt inte handlar om mig och min lilla värld? Jag tror det men jag är inte säker.

Kyndelsmäss

Text: Luk. 2:22-40

Ännu är det jul men snart, snart börjar fastan med askonsdagen den 10 februari. Kyndelsmässodagen. Ljusdagen är det på söndag och det är julens sista dag. Vi får liksom komma tillbaka till julkänslan. Vi firar att Jesus bars fram i templet, 40 dagar efter födelsen. Josef och Maria tar sig dit så som seden var. Och där finns två personer som alldeles säkert vet vem han är, de ser det, han är världens ljus. Jesus är frälsningen, räddningen och ljuset för en mörk värld.

Det här temat återkommer ju i vårt julfirande, någon kommer, någon som ska jaga bort mörkret som ska göra världen till en bättre plats, som ska göra mig till en bättre, ljusare människa. Stjärnan lyser över stallet i Betlehem och leder både kungar från öster och fåraherdar rätt.

Förr firades på sina håll ”Lilla julafton” på kyndelsmässodagen. En ny påminnelse mitt i mörka vintern om att mörkret inte vinner utan det finns ett ljus som kommit till världen och som vill in i våra liv. Det är en ”Festum Candelarum”, ljusfest vi firar i dag. Jag tänker att vi inte kan få nog av ljusfester i våra liv. Vi behöver dem, ofta, mer än nånsin.

Vad betyder det då att Jesus är ljuset, uppenbarelsens ljus? Symeon talar om Jesus som en person som kommer att ställa saker och ting på sin spets. Jag tror att det är så. Vi behöver välja. Vi kallas alla till att välja det goda. Varje ny dag är mitt uppdrag att söka det goda för världen och mina medmänniskor. Det där är ju ingen lätt uppgift och det är lätt att drabbas av missmod när man misslyckas och jag tror att det är därför vi ibland samlas i sådana här sammanhang. Gudstjänsten i en kyrka är en plats där jag får syn på att jag faktiskt inte är ensam om att tänka kring min kallelse och mitt uppdrag. Det är inte bara jag som snappat upp att Gud vill någonting med mig och med mitt liv. Enkelt är det inte men om vi som vill söka oss mot det goda med guds hjälp pratar med varandra och stöttar varandra kanske vi kan orka.

Den andra vägen är tydlig, vi känner den och inser att den inte leder till livet: det handlar om egoismen, snålheten, girigheten, misstänksamheten, förminskandet, det ironiska. Men tänk så ofta vi ändå hamnar där!

Ingen av oss kommer att på helt egen hand klara av att fortsätta orka sträva efter det goda. Vi behöver varandra. Ibland behöver vi draghjälp, ibland får vi dra andra med oss.

Mitt i allt detta strävande tror jag att det kan vara bra att påminna sig om sitt dop. I dopet är det tydligt att vi lyfts upp inför Gud och blir liksom synliggjorda inför Gud, livets yttersta grund. Det är stort! Vi är utvalda, Gud väljer oss först.

Just på Kyndelsmässodagen lyftes Jesus fram i templet och Symeon och Hanna ser vem han verkligen är. Han bekräftas inför Gud och så har människor gjort i alla tider, i alla kulturer och religioner vill man inför tillvarons yttersta grund bekräfta att ett nytt liv fötts, tacka för det och be för det som ska komma.

Så gjordes den dagen då du blev döpt. Är du inte döpt kan det ordnas, kyrkan är inte snål med dopet.

Du får delaktigheten i Guds stora idé med sin värld alldeles gratis, av nåd kallas du till att vara en människa som söker det goda. Gud går alltid först, det är Gud som kallar, av nåd. Din uppgift är att svara an, och på så sätt ansvara för ditt egna liv och för andras.

I Lunds stift har man en vision med en rubrik som jag gillar: ”Bottna i nåden, skapa i världen”. Vi behöver se att nåden kommer först, tjänsten sedan, så som temat var förra söndagen. Gud ger och vi får göra.

Vi får ta emot dopet och Guds kallelse varje ny dag. Jesus bars fram i templet och bekräftades av Gud.

Idag får vi på ljusets högtid påminna oss om att vi är världens ljus, det är vår kallelse. Vi får påminna oss om att vi är döpta, vila i nåden för att finna kraft att fortsätta det svåra men spännande arbetet för Guds rike här på jorden. Bland våra medmänniskor nära och långt borta kallas vi att leva i vårt dop.

Vi ber:

Gud, du kallar oss ständigt till liv och förnyelse. Du ger oss skapande ansvar och låter oss bottna i nåd. Du lät din Son visa oss vägen till dig och din Ande inspirera oss till ett liv i tjänst och omsorg, utmaning och fördjupning. Tack för att du är och ger oss liv av ditt liv.

Amen. (Lunds stift)