Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

Psalm 137

Psalm 725

Psalm 738

Lovsånger: Kärlekens lovsång, Öppna dina knutna händer

Text: Luk.18:31-43

Jesus går upp till Jerusalem. Han går kärlekens väg. I fastlagen ställer vi in kompassen, det är fastlagssöndag och på onsdag askonsdag då fastan börjar. Inför fastan får vi i kyrkoåret påminna oss om vad det är som sker, varför Jesus ger sig av till Jerusalem och allt det som kommer att hända där under påsken.

Går Jesus till Jerusalem för att offra sig? Har vi en Gud som kräver offer för att vi ska bli räddade? För mig är det en svår gudsbild, jag känner mig inte riktigt bekväm i den. Det blir för mig en blodtörstig Gud som för att rädda oss offrar sin egen son. Visserligen är Gud oerhörd och omöjlig att förstå men kanske kan man tänka på ett annat sätt om vandringen till Jerusalem och påskens mysterium?

Jesus vet vad som väntar honom men han har inget alternativ om han ska fortsätta vandra på kärlekens väg. Vissa saker måste göras. Jesus känner till människors ondska, maktlystnaden bland romare och överstepräster. Han vet att den folkliga opinionen kan skifta snabbt och det kommer han att märka in på bara skinnet när folket skriker: Frige Barabbas!

Men han går ändå. Han går för att visa att ondskan aldrig ska få sista ordet. Han vill med sin vandring visa att ondska måste bekämpas. Det kostar, ja, det kommer att kosta honom livet men ondskan får aldrig stå oemotsagd. Så han går, kärlekens väg. Med ett trotsigt hopp om att han kan förändra världen går han mot Jerusalem och sin egen död. Det kommer att visa sig att det som ingen kunde tro, att ondskan kunde besegras, händer. Jesus uppstår från de döda för att världen ska kunna tro. Vi kan nu tro att ondska kan besegras. Jesus har visat att det inte är omöjligt. Han har visat att mod och beslutsamhet kan göra skillnad.

När vi famlar efter mening och mål i våra liv ställer Jesus samma fråga till oss som han ställde till den blinde mannen vid vägkanten i Jeriko. ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Vi kan be om möjligheten att få vandra kärlekens väg. Den väg som kräver mod och beslutsamhet av oss. Det behöver vi hjälp med, vi behöver Gud och vi behöver varandra. Jesus vandrar inte ensam, runt honom finns lärjungarna, förmodligen fler än de tolv, flera kvinnor och säkert också en del barn. De stödjer och bär varandra också då ondskan ser ut att segra. Jesus behöver inte vara ensam i kampen även om han är den som leder den.

Gud väntar på vårt svar. Vad vill vi att Gud ska göra för oss? På den frågan kan vi svara på många olika sätt. Vi har alla behov i våra liv, låt Gud få höra dem! Naturligtvis känner han dem redan, han som känner dig alltigenom. Men jag tror att Gud vill att vi ska formulera våra behov, liksom för mannen i Jeriko har vi ett behov av att göra det vi längtar efter tydligt också för oss själva. Kanske är det först då vi kan påbörja förvekligen av det vi vill med Guds hjälp?

Hur ser kärlekens väg ut för dig? Vad är det du behöver för att kunna vandra den? Vilket mod och vilken beslutsamhet behöver du, just nu? Låt Gud få veta vad du behöver! Bönen är ett verktyg för oss när vi söker Gud och vill berätta om våra drömmar och viljor. Låt oss använda den.

Kärlek är livets starkaste kraft. Den är starkare än mörkret, starkare än det som vill bryta ner, starkare än döden. Vad och vem älskar du? Hur älskar du? Vad och vem är du älskad av? Jag vet att du är älskad av Gud och jag tror att du är älskad av hela skapelsen. Hur är du älskad? Rakt igenom, fullständigt och helt. Den Gudskärleken är av ett slag som världen inte kan ge, den är unik och den är helig.

När jag svarar på frågan som Jesus ställer till mig: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”, inser jag mitt behov av hjälp. Först då kan jag inse att bönen besvaras och att jag faktiskt får hjälp. Och då händer det att Gud blir synlig i mitt liv. Det är nog så Gud vill ha det. Gud vill att vi ska veta att han är med oss och att vi har möjlighet att leva våra liv i relation med honom.