Man häpnar över SvD:s okunskap!

Maria Ludvigsson skriver krönika i SvD och uppvisar dessvärre stor okunskap om vad Svenska kyrkan är. Hon menar att Sv.ky är opolitisk och skall vara opolitisk. Mer felaktigt kan det förstås inte bli. Kyrkan bedriver självklart politik, en politik som ställer sig på de svagaste sida, en biblisk politik. Den finns nämligen! I en läsning av bibeln är det lätt att se hur Gud vill att vi ska leva utan stora klyftor oss emellan, hur vi bör värna de utanförställda och hela skapelsen eftersom den är vår överlevnadsbas. Varenda dagisunge vet att ingenting kan växa i evighet, men vi sitter fats i ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt, på jordens bekostnad. Kan Ludvigsson inte se det? Det andas blindhet. Hon missuppfattar medvetet brevets udd mot de rikaste i samhället och menar att den istället pekar mot de fattigaste, möjligen snyggt retoriskt men ganska korkat. Biskopsbrevet handlar ju bland annat om hur vi, de rikaste, behöver andra mått för att mäta välfärd, vi verkar ha dollartecken i ögonen och kan inte se allt det andra. Vi behöver se att det är nog nu, vi som tillhör de 7 % rikaste i världen. Just för att de fattigaste ska ha en chans att resa sig ur fattigdomen, det är en fråga om jämvikt, biblisk politik! Ludvigson verkar mena att Svenska kyrkan är desperat efter relevans. Kyrkan har i alla tider verkat politiskt, lite kyrkohistoria hade varit på sin plats. Det är inget nytt fenomen att Svenska kyrkan eller andra kyrkor driver politiska frågor. Men, och det är viktigt, kyrkan ska göra det när hon försöker leva evangelium i världen. Inte för att ställa sig i ett politiskt partis ledband. Det gör inte heller Svenska kyrkan trots alla beskyllningar om vänsterpolitik. Svenska kyrkan är varken vänsterpartistisk, socialdemokratisk eller miljöpartistisk. Den försöker vara biblisk. Det applåderar jag! Och jag applåderar biskopsbrevet! Att det skulle vara ohederligt att med bibelcitat bedriva politik i klimatfrågan förstår jag inte alls. Det beror naturligtvis på att Ludvigsson inte håller med. Hon vill inte ha en radikal klimatpolitik. Hon vill att den eviga tillväxten ska lösa alla problem för hon tror på riktigt (sic!!) att det är möjligt. Hon är förstås fri att tycka vad hon vill. Men att tolka bibeln för att förstå vår samtid är väl Svenska kyrkans uppgift? Eller ska kyrkan bara vara ett andligt rum för det egna andliga sökandets skull? Knappast! Hon skall vara det också naturligtvis men hon skall också vara ett salt i världen. Ludvigssons krönika visar att det lyckats! Bra! Vidare kritiserar Ludvigsson Svenska kyrkan för att lita på demokratiska lösningar. Här blir det bekymmersamt. Är inte Ludvigsson demokratisk? Menar hon på allvar att makten över våra gemensamma liv skall föras över till riskkapitalister och ekonomer? Hur kan det bli en bättre värld av det? Det förklarar hon inte men hon kritiserar Svenska kyrkans tro på gemensamma lösningar så till den grad att hon jämför det med planekonomi! Alltså, kom igen nu! Hur tänker hon? Jag vill att vår värld skall styras med demokratiska principer, inte att den starke bestämmer över den svage på grund av ekonomisk makt. Vill någon ha en sådan värld? En sådan värld har vi idag. Borde inte demokratin stärkas istället Ludvigsson? Ludvigsson raljerar över att teologer kan säga något överhuvudtaget om klimat, skatter och politik. Vem är hon själv att vara expert? Självklart har alla medborgare rätt att ge sig in i debatten och även Svenska kyrkan med dess biskopar. Vill inte Ludvigsson ha det så? Vilken kyrka vill hin se? En tyst kyrka som inte sätter klackarna i backen när hon ser att världen är på väg åt fel håll? En kyrka som inte har något att säga om människors utsatthet? En kyrka som inte vill värna Guds skapelse? Det vore inte en kyrka i så fall, det vore en religiös klubb som distanserar sig från mänskligt liv. Jesus Kristus har visat oss att vi tror på en Gud som inte distanserar sig. Kära Ludvigsson, kom med i samtalet för en rimligare värld istället för att distansera dig från lidandet, då kanske det händer spännande saker!