Allt måste inte ekonomiseras!

I lördags var jag med i en manifestation i Växjö mot rasism. Det var en viktig demonstration och det samlades 900 växjöbor som på detta sätt ville visa att vi gärna lever i ett mångkulturellt Sverige. Det kändes bra att vi var så många! När vi med facklor vandrat på stadens gator kom vi tillbaka till Linnéparken för att lyssna till Landshövding Kristina Alsér som skulle tala. -Vad bra!, tänkte jag, att landshövdingen tycker detta är viktigt. Men talet som jag hade tänkt mig skulle handla om att vi alla hör ihop, att vi alla behövs och att människovärdet inte sitter i hudfärg, kultur eller annan tillhörighet, handlade mest om ekonomi. Landshövdingen radade upp ett antal framgångsrika personer som bidragit till Sveriges näringsliv, hur många anställda företag startade av invandrare har och ett antal varumärken som grundats av invandrare. Andemeningen var ungefär: Sveriges ekonomi fungerar inte utan invandring. Så kan man naturligtvis se på saken och jag vet att landshövdingens främsta uppgift verkar vara att få business till Kronoberg. Men varför kunde inte detta tillfälle vara ett tillfälle där vi talade om alla likas värde, om att vi hör ihop och behöver varandra i mellanmänskliga relationer? Varför måste alltid ekonomi vara en del i våra samtal? Finns det inga andra värden att intressera sig för? Jag inser att jag låter lite gnällig men det var så slående att hennes tal hade fokus på ekonomi snarare än på orsaken till att vi, 900, hade samlats.

Ekonomismens språkbruk är så vedertaget i alla sammanhang verkar det som, så vedertaget att det skymmer sikten för andra, viktigare, värden. Bekymmersamt!