Prästlöner i skottgluggen – med all rätt!

Björn Helgesson skriver i dagens KT att han vill se sänkningar av de högsta lönerna i Svenska kyrkan. Och det gör han rätt i. Jag har tidigare skrivit om de alltför höga lönerna här på bloggen. Mitt förslag är att arbetsgivaren betalar alla studielånen relevanta för tjänsten. Sedan har alla präster samma lön, exv. 25.000 och de som har stort personal- och budgetansvar har 30.000 istället. Det skulle väl kunna fungera? Vi ser nu en utveckling där Helgesson menar att vi jämför oss med andra såsom läkare när vi ska hitta rimliga löner. Men det blir inte rimligt anser han, det anser inte jag heller. Som präster ska vi vara våra medmänniskors tjänare. Det innebär en övning i ödmjukhet, jag inser att jag behöver den träningen själv. Vi behöver få ner de högsta lönerna i kyrkan nu. Ingen borde kunna tjäna mer än 40.000 i månaden till att börja med. Varför ska vi i kyrkan använda marknadens spelregler? Det ska vi naturligtvis inte! Vi har våra egna spelregler som innebär att vi ser negativt på klyftor, rofferi, konsumism och girighet. Det finns i vår lära, det ska vi hålla oss till. Det behövs mycket mer teologisk reflektion om ekonomi i Svenska kyrkan. Den behövs nu och den behöver påverka vårt beteende. Även om vi nu skulle bryta av de högsta lönerna behöver vi ett långsiktigt hållbart lönesystem. Jag har föreslagit en modell. När sätter Svenska kyrkan igång? För oss som har dåligt samvete för våra höga löner kan man nu i jultid åtminstone se till att man blir månadsgivare till Svenska kyrkans internationella arbete. Du väljer själv hur mycket du vill bidra med. Ett helt annat sätt att komma tillrätta med de höga lönerna kunde vara att det som överskjuter 25 eller 30.000 avsätts till det internationella arbetet. Ju mer man tjänar desto mer bidrar man alltså till detta viktiga arbete. Det kunde ske genom ett löneavdrag varje månad. Ja, det finns nog sätt att komma till rätta med detta. Frågan är om vi vill det?