Frälsningen, 22:a efter Trefaldighet, tankar.

Text: Mark. 4:26-29

Söndagen som ligger framför oss handlar om frälsning och som evangelietext får vi en text som handlar om att så och att skörda. Hur hänger det där ihop egentligen? Ja, alldeles enkelt är det inte. Men jag tänker att detta med frälsning är en sak för Gud, att vi inte själva kan frälsa oss, inte själva kan snickra ihop vår frälsning. Vissa saker sker bara av sig självt, utan vår inblandning. Jag tror att frälsningen är en sådan sak. Den sköter Gud. Och det låter kanske enkelt och bra, då är det väl bara att luta sig tillbaka i fåtöljen och zappa vidare bland kanalerna? Frälsningen kan jag ju ändå inte göra något åt?

Nja, ingenting i livet är väl så enkelt att vi bara kan luta oss tillbaka? Jag tror inte ens att meningen med livet är att vi ska luta oss tillbaka och bara låta saker och ting ha sin gång. Jag tror inte att det är därför vi finns.

För någon måste ju plantera, det står ju också i texten idag. Någon måste plöja och så, vattna och beskära om det behövs, sköta om det som växer. Men själva växandet i sig, det är det någon annan som sköter men den som sår har i uppgift att göra allt som är möjligt för att underlätta växten.

Jag tänker att Markus text om sådden och skörden visar på när vi ska agera och när vi kan vila med gott samvete. Vi får vila i Gud, vi får överlåta det viktiga frälsningsarbetet åt Gud och jag tänker att det är just i den vilan i Gud som något kan födas i oss. Kampen att strävas för Guds rike, för rättvisan, alla människors lika värde, för jordens överlevnad. Allt det kan vi finna ork och inspiration till i gudsvilan, när vi ser att vi gör vår del och Gud gör sin. Vi har olika uppdrag Gud och vi. Men vilan får aldrig bli en flykt undan ansvar. Alla har vi ansvar och vårt ansvar är att underlätta för möjligheten till frälsning, räddning.

De flesta av oss är inte bönder, så hur ser vårt arbete då ut, hur ser vår kallelse ut? Det är väl samma fråga som att undra: vad innebär det att vara kristen? Ingen enkel sak att svara på. Men vi har väl en del ledtrådar att gå på. Den gyllene regeln är en sådan förstås: gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig och älska din nästa som dig själv och Gud över allt annat. Det är mönstret för vårt liv, idealet som vi ständigt strävar efter. Ofta misslyckas vi men vi lyckas också och det är då jag tror att vi plöjer, sår, vattnar och beskär. När vi ställer oss i Guds tjänst för livet och kärleken, då händer mäktiga ting i världen. I mötet med en kompis som behöver mitt stöd just nu eller i mitt engagemang för jordens överlevnad på olika sätt. Både stort och smått ryms i arbetet för Guds rike.

Att vila i Gud är nåd och Gud möter oss med nåd också i bönen om förlåtelse, där får vi lämna av det som inte blev som det skulle och vi får en ny möjlighet att så frälsningens frön, låt oss be och bekänna.

Samhällsansvar, 21:a efter Trefaldighet, tankar.

Text: Luk. 19:1-10

Samhällsansvar är temat för denna söndag. Ansvarsfullt och nog har kyrkan och vi kristna ett stort ansvar i världen, det kommer vi inte ifrån. Men evangeliet idag är just ett evangelium, ett gott och glatt budskap.

Sackaiostyper finns det i alla samhällen, överallt. De som lite i bakgrunden skaffar sig makt och inflytande, genom att slicka uppåt och sparka nedåt. Sådana som skaffar sig rikedomar utan att det egentligen syns, snikenhet, snålhet och missunsamhet frodas där dessa typer går fram. Men det är inte det som är huvudfokus i dagens lukastext.

Det handlar om att bli sedd. Det fanns nog andra människor i Jeriko som vi kunde tänka var i stort behov av Jesus hjälp och blick. Men det verkar som om Jesus ser Sackaios som den mest ömkansvärde, den som är i störst behov av honom just då.

Han har smugit sig fram för att se Jesus, klättrat upp i ett träd för att kunna se, för att inte bli sedd av de andra, de som inte gillar honom, de som föraktar honom.

Men Jesus ser. Han ser Sackaios och han ser inte bara det yttre eländet, snikenheten, inlismandet mot makten, föraktet för de svaga och fattiga. Han ser något annat. Han ser människan i Sackaios. Trots alla lager av förställning ser Jesus bakom Sackaios fasad. Jesus bestämmer vad som ska ske: jag gästar ditt hus idag! Ingen fråga, bara ett konstaterande. Här behöver något göras snabbt och radikalt och Jesus ser till att det blir gjort.

Men det blir ingen föreläsning av Jesus om hur illa Sackaios betett sig och hur usel han är.

Vi vet inte vad som försigkommer hemma i huset där Sackaios bor. Men helt plötsligt reser sig Sackaios upp. Han står upp, kanske för första gången i hela sitt liv, tar han resning, blir han människa och det blir han för att han blir sedd som just människa, inte bara som utsugaren och den listige businesskillen. Han är människa först. Han reser sig och hela hans liv tar en ny vändning, något nytt sker, han orkar ta ansvar för sitt liv och för andras och vad större är: han orkar ta ansvar för det elände han ställt till med. Han ser sin skuld, sina misstag och han vill gottgöra dem så got han kan.

Och Jesus konstaterar vad som skett: Han är också son till Abraham säger Jesus. Sackaios är också människa, han är en av oss, vi hör ihop, trots allt.

Jag tänker att det väl är kyrkans och vi kristnas roll när vi ska ta samhällsansvar. Att se det goda, att komma med hoppet, att se varje människa, ja varje människa och hennes potential och möjligheter istället för att stirra oss blinda på hennes brister och tillkortakommanden.

Vår uppgift är att komma med de goda nyheterna,, det glada budskapet, med evangelium rakt in i en värld som behöver det så väl.

Amen.

Vår Fader – en musikföreställning!

Nu kan du vara med och skapa en ny musikföreställning! Jag och två kompisar, Lasse Björksell och Dan Alkenäs kommer att skriva ett nytt musikverk som framförs i Växjö i februari 2015. Vi vill försöka ta reda på vad folk tror på. Det är ju inte så lätt. Men vi testar och tar vår utgångspunkt i bönen Vår Fader, en bön som används av kristna i hela världen. Hur tänker du kring orden i den bönen, vad betyder de för dig? Vi skulle vara mycket glada om många vill lämna sina tankar kring denna bön till oss. Du kan lämna ditt bidrag via www.varfader.se

Hoppas du gör det!

 

Sexualiserad sexualundervisning?

I en debattartikel i SVD kritiseras RFSU och deras material till skolorna. För en gångs skull delar jag helt åsikterna i en debattartikel! Jag är lika övertygad som debattörerna om att våra ungdomar mer behöver lära hur en kärleksrelation fungerar än nya ställningar eller andra sextips. I en översexualiserad tid behöver vi tala om att kärlek och sex hör ihop. Jag tror att det är så. Vad folk väljer at göra i sina sovrum lägger jag mig egentligen inte i så länge det verkligen sker frivilligt och utan att skada. Dessvärre är jag rädd att många unga tjejer går med på saker de inte riktigt vill och jag tror många unga pojkar innerst inne inte förstår mansbilden som förmedlas genom den idag lättillgängliga porren. När man ser på några blogginlägg om debattartikeln är det som förväntat någon som påstår att detta handlar om religiös moralism. Ja, det är lätt att använda som slagtrå i diskussionen men det leder ingen vart. Varför inte istället på allvar tala om hur vi hjälper våra ungdomar till kärleksfulla relationer där sex ingår?

Svårt lämna tillväxtträsket!

Den Internationella valutafonden har haft möte. På agendan stod tillväxt och fattigdom. Ja det verkar som om det är oerhört svårt för politiker och tjänstemän inom ekonomin att förstå att tillväxtidén nått vägs ände. IMF har skrivit ner tillväxtprognosen för världsekonomin, goda nyheter för Moder Jord alltså. Men hävdar många: dåliga nyheter för de fattiga. Ja, det är dåliga nyheter för de fattiga om de rika länderna inte tar sitt ansvar. Ansvar kan exempelvis tas genom skuldavskrivning, ökat bistånd, ökade investeringar i grön teknikutveckling i utvecklingsländerna. Inge enormt svåra saker egentligen men viljan saknas, det är uppenbart. Arbetslösheten är naturligtvis också på agendan, som vanligt. Idag kom nya siffror på hur många arbetslösa vi har i Sverige. Det är alarmerande förstås på många plan. Dock inte på tillväxtplanet. Men för många innebär det ett utanförskap ett naggat självförtroende och en drastiskt försämrad ekonomi. Hur kan detta lösas? Genom ökad tillväxt? Kan vi ha oändlig tillväxt? Naturligtvis inte! Kan vi dela på jobben? Naturligtvis! Kan vi sänka vår ekonomiska levnadsstandard i Sverige? Ja, självklart kan de allra flesta göra det! Då kanske vi vinner det som är viktigare istället: Tid! Det vore väl en god idé? Vilka riksdagspartier kommer att gå till val med att vi bör arbeta färre timmar i veckan nästa år? Troligen inga, visionerna saknas.

Dags för bojkott?

Ikea, MQ, Polarn & Pyret, JC, Gina Tricot och New Wawe Group vill inte skriva på de förbättrade villkoren för arbetare i Bangladesh. Man skyller på allehanda orsaker, att man har egna system som är bättre, att avtalet är komplext, att man vill avvakta och se. Men, hallå! Det är människors liv vi talar om här! Det kan inte vänta. Då får ni väl se till att snabbläsa avtalet och skriva på! Hur svårt kan det vara. Att man har egna kontrollsystem utan insyn från opartiska aktörer inger inte förtroende. Det är lika illa som Rail Forest Alliance på bananer. Nej KRAV och Fair Trade är det som gäller på bananer! På de produkter dessa företag tillverkar i Bangladesh borde förstås den bäst tillgängliga märkningen vara det som gäller. Personligen kommer jag avvakta vad som sker innan jag handlar av dessa bolag. Jag hoppas du gör detsamma!

Tumskruvarna dras åt

I Storbritannien vill man skapa en fientlig miljö för illegala invandrare. Man baxnar. De främlingsfientliga visar sina fula trynen överallt i Europa idag. Den finansiella krisen kräver syndabockar, någon annan snor vår välfärd. Trots att det inte finns siffror som stödjer att det pågår en välfärdsturism i Storbritannien. Skrämselpropaganda verkar fungera då vi blir rädda om våra jobb och vår försörjning. Det är samma propaganda som Sverigedemokraterna brukar använda sig av. Och det verkar ju fungera. Vi vill helst titta in i vår egen navel, vi tror oss klara oss bäst själva. Ingenting är mer falskt! När ska vi inse att vi inte primärt är egoister? När ska vi förstå att det är en myt att vi alltid först tänker på oss själva? Vi är inte Homo economicus som media och ekonomer vill få det till. Vi är kapabla till empati, omsorg, kärlek och gemenskap, så det så!

Tacksägelsedagen 2013, tankar.

Text: Ps. 65:9-14

Tacksägelsedagens tema är lovsång och det blir ju väldigt tydligt i texten från Psaltaren. ”Allt är jubel och sång” står det. Naturligtvis är det en idealbild, det förstår vi alla. Allt är faktiskt inte jubel och sång. När vi lyfter blicken och ser oss omkring i världen ser vi hur illa det ser ut på många platser. Skördar slår fel, folk svälter, naturkatastrofer, en klimatkris som ökar temperaturerna. Allt det där kan vi inte blunda för. Jag tänker att lovsång inte får bli blind för det som inte är som det ska vara, för det som inte är så som jag tror Gud önskar att det vore.

Men tacksamhetens lovsång innebär inte att blunda för att det finns mörker i våra liv och i den värld vi lever i, det handlar snarare om att odla det ljus som trots allt också finns där (Pierre Sund). Visst är mycket eländigt och obra och självklart ska vi som kristna engagera oss i rättvisefrågorna och jordens överlevnad, det är självklart, kyrkan och vi kristna ska ju vara ett salt i den här världen, inte stillasittande åskådare. Men, vi får också känna tacksamhet för allt det vi varje dag får, vi får öva oss i lovsången till Gud för allt det som är gott i våra liv och i världen. Som kristen handlar det om att inse att vi är beroende av Gud, vi hör ihop med Gud och den sammanhörigheten är det som bär livet, både vårt eget liv och världens.

Att säga tack, tacksamheten, att söka och se det som är gott handlar väl om en livshållning. Visst finns det mycket som är dåligt och i alla situationer kan vi se saker som inte är perfekta, ingen människa är perfekt, inga relationer, världen är inte perfekt. Det finns alltid något som stör idealbilden (Jonas Eveborn). Psaltarens text är en sådan idealbild, skön och vacker men knappast fullt realistisk. Men vi kan bestämma oss för endera två saker: att alltid se det som skaver, eller att i allt det som sker också försöka se det som är gott, det som är värt att tacka för och lovsjungas. Utan att blunda för verkligheten. Kristen tro kan aldrig bli bara något jag gör för min egen skull, ett inåtblickande i min egen existens. Kristen tro handlar alltid om att se, se andra mäniskor och se världen så som den ser ut. Men vi får se med både kritiska ögon och med tacksamhetens ögon.

Jag tror att det händer något med oss när vi ger, när vi tackar andra och när vi tackar Gud. Det är inte så att jag bara ger ut ett tack och inte får något tillbaka. När vi tackar en annan människa för att hon finns eller för något hon gjort för oss säger vi också: vi hör ihop, vi har en relation, du är viktig för mig. Vårt tack bör inte vara ett slentrianmässigt tackande utan ett tack som kommer inifrån oss, som betyder något. Då öppnar vi oss själva för att kunna ta emot den andra människans liv och erfarenheter. Så är det väl också med vår relation med Gud, när vi tackar Gud för allt det förunderliga och fantastiska vi får varje dag, öppnar vi oss för en relation med Gud, för ett samtal som präglar våra liv.

Tacksägelsedagen har ett dubbelt budskap tror jag: vi är kallade till tacksamhet för allt som andra, jorden och Gud gör för oss. Vi är också kallade att med klar blick se orättvisorna, eländet, klyftorna i världen och reagera på dem.

Tacksamhet är en aktiv handling, den innebär att jag inser mitt beroende av allt det som är och när jag ser det beroendet väcks i mig viljan att vara med och arbeta för en rimligare värld, där allt levande kan leva goda liv.

Tack, gode Gud för allt som är, för allt jag får varje dag du ger mig. Hjälp mig se på livet och mina medmänniskor med tacksamhetens och lovsångens ögon. Tack, Gud, att du vill att jag finns. Amen.

19:e efter Trefaldighet, tankar.

Text: Joh. 9:1-9

Det är en märklig text på många sätt och på andra sätt är det så typiskt Jesus. Det märkliga är allt det där fysiska, jord och klet som läggs på den blinde mannens ögon, tvättandet i Siloadammen. Behövs verkligen allt det där? Jag vet faktiskt inte. Kanske handlar det om att Jesus vill att folk ska förstå lättare, att det är något han gör och att han inte bara knäpper med fingrarna? Men samtidigt blir det ju något magiskt, nästan likt en häxdoktor eller shaman. Konstigt är det men svaret på frågan varför han hjälper den blinde mannen känns mer självklart: För att han kan, för att han vill visa vem han är, för att han vill visa kärlekens handlingar och att de talar högre än missunnsamheten, misstänksamhetens och de förutfattade meningarna.

Jesus lyssnar inte alls på lärjungarnas idéer om varför mannen är blind sedan födseln. Han har inget till övers för den mentalitet som anser att misslyckanden, handikapp eller andra olyckor i livet beror på synd. Han konstaterar snabbt att så är inte fallet och så går Jesus raskt vidare och säger att det här är istället en chans att visa på Guds förvandlande kärlek. Jesus ser möjligheterna där andra bara ser ett handikapp. Han ser potentialen i varje situation, i varje människa och han vill visa världen att det är så Gud ser på oss alla.

Jag är övertygad om att Gud ser hela oss. Han ser när vi inte mår bra, när det ena eller andra begränsar oss. Men Gud ser också vilka vi verkligen är, bortom allt det som ibland står i vägen för oss. Det gör han med den blinde mannen också och som vanligt handlar det för Jesus om att föra någon in i gemenskapen igen, in i möjligheten att leva ett helt och fullt liv tillsammans med andra.

Jag tänker att det väl är vår uppgift också, att försöka se så som Jesus såg. Att våga se möjligheterna i andra människor i olika situationer och i oss själva. Även när vi inte ser det goda så tydligt. Också i de vi möter som vi har svårt för, i situationer som tycks omöjliga eller i oss själva också de där riktigt dåliga dagarna. Vi får öva oss i att se möjligheterna. Där får vi försöka se det som Jesus ser: att här finns något gudomligt som kan ske, något fantastiskt kan hända om vi söker oss in i situationen, till människan, oss själva med kärlekens verktyg. Möjligheterna ligger ibland dolda och det kan vara mycket bråte som behöver rensas bort innan vi kan se dem men de finns kanske där? Det är värt att leta!

När vi öppnar oss för möjligheterna så som Jesus vill visa oss kan det hända att vi faktiskt finner dem. Men om vi ständigt bara ser hindren blir sikten skymd, möjligheterna försvinner, bleknar bort.

Jesus ser den blindfödde mannen och ser inte det som är svårt utan det som är möjligt och jag tror att det är det texten idag kallar oss alla till: att se det som är möjligt och lämna det som skymmer sikten.