Betraktelse, den helige Johannes döparens dag, konfaläger.

Text: Jer. 22:1-4, Luk. 1:57-66

”Brottningen mellan ideal och verklighet”

Det är Johannes dag idag och jag tänker att det är bra att Johannes har sin dag mitt i den sköna sommaren, mitt i midsommar. För mitt i allt det fina och vackra vi nu får uppleva kommer Johannes som var en ganska hård och karg man enligt bibeln. Johannes var profet, en guds utsände att berätta för människorna vad Gud ville.  Johannes var besvärlig, han sade sanningar till människor och det där med sanningar är alltid farligt. Johannes pratar om det där som alla egentligen vet men som ingen vill prata om. Johannes menar att människorna vänt Gud ryggen och lever egoistiska liv där de samlar rikedomar snarare än att ta hand om varandra. Så blir det som det blir med Johannes, han retar upp de mäktiga i samhället med sitt prat om rättvisa och gemensam. Hur skulle det se ut om det inte fanns fattiga i samhället, hur skulle det se ut om alla fick sina grundläggande behov tillgodosedda? Hur skulle det se ut om det inte fanns skillnader mellan folk och folk, va? Så kan vi ju inte ha det, nej, vi hugger av huvudet på Johannes och fortsätter som förut! Vi vet att det är fel och vi vet att det strider mot guds vilja men vi vill inte se den obekväma sanningen för då måste vi ju ändra på oss själva, och det är svårt.

Johannes är profet och liknar profeterna i gamla testamentet. Där finns Jeremia som i dagen text talar till kungen om hur Gud vill att livet ska levas. Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den som far illa, kränk inte invandraren, eller den som inte har det så gott ställt. Låt inte oskyldigt blod flyta. Alla de orden från Jeremia är typiska profetord och typiska ord från bibeln. De är fundament, grunder i den kristna tron: handla gott mot andra. Sträva efter rättvisa och kränk inte invandraren. Därför kan aldrig rasism eller främlingsfientlighet vara en del av en kristen tro. Den som är rasist kan inte vara kristen, det går bara inte!

Alla vi som sitter här i kapellet idag vet hur vi borde leva, jag tror vi alla strävar efter att vara goda människor, vi gör så gott vi kan och det är som det ska vara. Men vi vet lika väl att vi ofta missar målet, att vi inte lyckas vara sådana som vi helst vill vara. Jag tror att det är en del av livet den här dragkampen mellan det vi vill göra och det vi faktiskt gör. Men om det blir för stort gap mellan hur vi vill att livet ska vara och hur det faktiskt är riskerar vi att ge upp och säga: ”Det spelar ändå ingen roll vad jag gör”. Så smyger sig likgiltigheten på oss, den som gör att vi rycker på axlarna och struntar i att göra det goda, för det är ändå ingen mening, det spelar ändå ingen roll. Den likgiltigheten tror jag är det farligaste som finns. Hur skulle den här världen se ut om vi människor slutade bry oss? Ja, det skulle gå åt pipan tror jag. Den där ”Jag skiter i vilket” mentaliteten kallar bibeln för synd för det innebär att missa målet med livet, det innebär att vända sig ifrån det goda livet som vi lever tillsammans och bara sköta sig själv och skita i andra. När vi tycker något, blir irriterade på andras åsikter eller handlingar kan ju i alla fall en diskussion uppstå, men om vi inte bryr oss händer ingenting. ”Jaså, du är rasist du, jaha det skiter väl jag i”, leder liksom ingenvart. Eller: ”jaha, så du mobbar folk i klassen, jaja, det är ju ändå inget jag kan göra något åt”.

Johannes talade om omvändelse, en omvändelse till det som är gott, till de handlingar som leder till goda saker, inte bara för mig själv utan för andra. Johannes talar om en omvändelse till gemenskapen, den gemenskap där vi tar hand om varandra. Här på lägret får vi träna på det varje dag. Det är inte lätt, helt klart. Vi lever tätt, vi gör många saker tillsammans och ingen kan gilla alla som finns runt omkring en, men vi kan sträva efter allas trivsel även de som vi inte gillar sådär till 100%.

Jag tänker att vara kristen, att vandra den kristna vägen i livet är att reflektera över just detta: hur hänger jag samman med andra, vad kan jag göra för att kärleken i världen ska växa och inte minska? Och det är ju just detta att det räcker inte med att tänka goda tankar, vi behöver också göra goda saker. När gjorde du en god gärning senast? Det behöver inte vara något stort eller världsomvälvande, det var kanske en komplimang till någon? Att du sade att du gillade någon? Att du hjälpte någon med något? Visst känns det bra när man gör sådana saker? Och sånt som känns bra ska man ju göra ofta, eller hur?

Mitt i sommarens vackraste tid kommer Johannes till oss med allvarets ord och det är bra, för det är ju så här vi vill ha det, eller hur? Skönt sommarväder, kompisar runt omkring oss, en känsla av samhörighet och trygghet. Låt oss stäva efter det alla våra dagar. Amen.

Invandring ger plus!

OECD har undersökt kostnaderna för invandringen och kommit fram till att invandringen genererar mer pengar tillbaka till samhället än vad den kostar. Det var ju bra det. Om nu allting måste räknas i kronor och ören vilket tyvärr verkar vara fallet. Nog känns det ganska bra att kunna trycka till Sverigedemokraterna och andra smygrasister med lite färska siffror. Jag säger smygrasister eftersom dessa människor aldrig skulle erkänna sig vara rasister men om man skrapar lite på ytan handlar det oftast om rädsla för det främmande och en idé om att vårt svenska sätt att leva är bättre än andras och att en del folkslag helt enkelt är omäjliga att ha att göra med. Nåväl, om nu invandringen i Sverige faktiskt går med plus kan man ju fundera över hur det skulle se ut med fri invandring? I artikeln menas också att vi inte sett den sociala turism många varnat för. Kanske kunde vi minska kostnaderna ännu mera utan ett dyrt migrationsverk och juridiska långbänkar? Kanske. Det jag funderar över är också att trots att invandringen ger ett plus i Sverige, ligger detta plus lägre än i andra länder. I Danmark, Finland, Belgien, Island och en massa andra länder bidrar invandringen mycket mer till statskassan än i Sverige. Varför är det så? Kan det bero på det svenska systemet? Att vi har längre väg från ankomst till arbete? Jag tror att det kan vara så och att vårt system behöver reformeras. Jag tror att vi bör överväga fri invandring i Sverige och jag tror att vi behöver hitta system som gör det snabbt för folk som kommer hit att kunna bidra till den gemensamma välfärden. Sverige behöver invandringen! Vi behöver den av ekonomiska skäl. Men framförallt tror jag vi behöver den för att inte bli inkrökta i oss själva. Vi behöver vidgade vyer, vi behöver påverkas och tänka om. Vi behöver dessutom människor som befolkar vårt glesa land.