150 år känns lite länge…

MP skriver debatt idag om hur Sverige kommer att kunna nå EU:s klimatmål om 150 år om inget radikalt görs. Det mest intressanta med detta är att läsa de bloggar som reagerat exempelvis The Climate Scam som för det första inte erkänner klimatkrisen och för det andra sitter fast i tillväxtträsket och menar att vi ska satsa på billig och smutsig energi snarare än att satsa på ren. Det viktigaste för Stockholmsinitiativet verkar vara att bibehålla en hög tillväxt så att vi slipper kompromissa med vårt sätt att leva. Det rapporteras också på annat håll nu om att klimatkrisen pausat sedan 16 år tillbaka. Detta rapporteras i Mail online som ju knappast kan kallas balanserad i sin rapportering med ord som extremister och alarmister om de som anser att vi har ett problem med klimatet. Det verkar dessutom som om detta är den enda media som rapporterat om saken, jag undrar varför? Jag hoppas Svenska regeringen inser misstaget att inte tydligt adressera klimatfrågan i budgeten och gör om och gör rätt. Men jag har egentligen inga förhoppningar om att så ska bli fallet. När den ekonomiska krisen tar strupgrepp på oss verkar det som om vi får allt svårare att ta långsiktigt kloka beslut, det blir mest ad hoc lösningar som möjligen gagnar tillväxten på kort sikt men som troligen skadar jordens framtid på lång sikt. Att vi sällan orkar tänka längre än näsan räcker blir allt tydligare.