Spännande bok – Nina Björks senaste.

Har nyss läst ut Nina Björks bok ”Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde.” Det är riktigt bra! Jag gillar hennes sätt att gå mellan den lilla världen och den stora. Eller är det kanske den lilla världen som är den verkligt stora. Familjen, umgänget med barnen, kärleken. Visst är det väld et som är det magiska med livet. Hon drar paralleller mellan familjelivet och det ekonomiska livet med en tydlig kritik av vårt rådande ekonomiska system, med inte så lite inspiration från Karl Marx. Hon ifrågasätter om den kapitalistiska ekonomin verkligen kan föda jämlikhet och frågar hur kapitalismen kan försvara att vi tror på allas lika värde men samtidigt har ett system som främjar olikhet och orättvisor. Hon menar vidare att det är oerhört svårt att bryta med konsumismen som ju kapitalismen bygger på. Därför att det blivit en sanning, att konsumera är det sätt vi uppfyller vår medborgerliga plikt på. Vi sitter liksom fast. Vi får inte vara nöjda, vi måste hela tiden sträva efter mer, efter en lycka som väntar bakom nästa hörn. Hon menar att räknandet, det kvantitativa smugit sig in i alla livets aspekter, också på platser där det inte hör hemma: i skolan, i sjukvården, i familjelivet. Jag delar den analysen hon gör, och hon gör det bra! I boken gör hon även en intressant analys av valet 2010 och den debatt som där fördes, där det viktigaste var hur mycket mer man fick i plånboken beroende på hur man röstade. Politiken, det som vill förändra, utopierna lyste med sin frånvaro, hon menar att det var ett paradigmskifte, där politiken lämnades för sifferräknandet. Hon visar i sin bok (liksom många andra visat förvisso) hur rådande ekonomiska system blivit en sanning, den enda sanningen, det enda sättet som vi kan tänka ekonomi på. det är en förlust menar hon, en förlust av politik och en förlust av utopier. Vad hävdar hon då istället? Jo, att människan lever tillsammans med andra, att hon inte bara är ett egoistiskt djur som hela tiden bara strävar efter egna ekonomiska fördelar. Det finns mer, det finns kärlek, sann kärlek som inte kalkylerar med siffror utan som bara är. Vi människor blir till genom varandra, vi får inte glömma det! På sidan 180-181 sammanfattar hon hela sin idé och vägrar låta sin vilja till kamp kuvas, men det får du läsa själv.

Skattebetalarnas förening förtydligar och skjuter sig själva i foten.

Skattebetalarnas förening svarar idag på det gröna inlägget om skatter. Och de förtydligar sig verkligen: solidaritet har en gräns. Till syvende och sist står vi alltid oss själva närmast. De rika kan inte förväntas betala mer till statskassan. Man undrar vem det är som ska betala då? Låginkomsttagarna? Om vi har behov i samhället som måste tillgodoses, vem ska då betala? Ska vi öka klyftorna ytterligare genom att ta ut mer från de som tjänar lite eller ska vi låta de som lever i överflöd bidra lite till? För mig låter det senare rimligast. Vad menas med att det blir mindre att fördela om vi höjer marginalskatterna? Kommer de rika att flytta utomlands eller att flytta sina pengar? kanske det, samtidigt ser vi nu hur pengar som borde stannat i Sverige från början är på väg tillbaka genom Skatteverkets idoga arbete. Bra! Det Skattebetalarnas förening är ute efter är en ökad tillväxt. Varför då? Liksom de flesta sitter de helt fast i rådande ekonomiska system. det finns inget annat sätt att bedriva ekonomi än det marknadsliberala. Tillväxt är nädvändig för att det systemet skall fungera. Kan tillväxten öka i oändlighet? har inte grabbarna Robert och Arvid lärt sig att det finns ett slut på allt, åtminstone på jordens resurser. Har de missat detta? Eller väljer de att inte se? Väljer de att skicka notan för ett liv över alla gränser till nästa generation? Jag tror det. Har de egna barn? I så fall borde kanske tanken smyga sig in även hos dessa båda herrar: kommer mina barn att få leva goda liv. Mycket pekar just nu på att det inte kommer att bli goda liv för fler i framtiden. Vi tär på jordens resurser i en takt som saknar motstycke och som inte kommer att hålla särskilt länge till. Låt oss se till helheten! Låt oss tänka nytt om ekonomi, nu! Det brinner faktiskt lite i knutarna om vi ska ha en värld värd namnet att lämna över till våra barn och barnbarn. Jag oroas över hur mina barn kommer att få det. Gör inte alla det? Skattebetalarnas förening representerar inte mej. Fast att jag är skattebetalare känner jag inte alls igen mig i deras inlägg. Vilka är medlemmar i den föreningen egentligen? Skumt är det att SvD sätter punkt i denna debatt nu. Jag skulle gärna se flera politiker som gick i svaromål, som vågade tänka nytt om ekonomi, var finns ni politiker? Kom igen nu!