Skattebetalarnas förening förtydligar och skjuter sig själva i foten.

Skattebetalarnas förening svarar idag på det gröna inlägget om skatter. Och de förtydligar sig verkligen: solidaritet har en gräns. Till syvende och sist står vi alltid oss själva närmast. De rika kan inte förväntas betala mer till statskassan. Man undrar vem det är som ska betala då? Låginkomsttagarna? Om vi har behov i samhället som måste tillgodoses, vem ska då betala? Ska vi öka klyftorna ytterligare genom att ta ut mer från de som tjänar lite eller ska vi låta de som lever i överflöd bidra lite till? För mig låter det senare rimligast. Vad menas med att det blir mindre att fördela om vi höjer marginalskatterna? Kommer de rika att flytta utomlands eller att flytta sina pengar? kanske det, samtidigt ser vi nu hur pengar som borde stannat i Sverige från början är på väg tillbaka genom Skatteverkets idoga arbete. Bra! Det Skattebetalarnas förening är ute efter är en ökad tillväxt. Varför då? Liksom de flesta sitter de helt fast i rådande ekonomiska system. det finns inget annat sätt att bedriva ekonomi än det marknadsliberala. Tillväxt är nädvändig för att det systemet skall fungera. Kan tillväxten öka i oändlighet? har inte grabbarna Robert och Arvid lärt sig att det finns ett slut på allt, åtminstone på jordens resurser. Har de missat detta? Eller väljer de att inte se? Väljer de att skicka notan för ett liv över alla gränser till nästa generation? Jag tror det. Har de egna barn? I så fall borde kanske tanken smyga sig in även hos dessa båda herrar: kommer mina barn att få leva goda liv. Mycket pekar just nu på att det inte kommer att bli goda liv för fler i framtiden. Vi tär på jordens resurser i en takt som saknar motstycke och som inte kommer att hålla särskilt länge till. Låt oss se till helheten! Låt oss tänka nytt om ekonomi, nu! Det brinner faktiskt lite i knutarna om vi ska ha en värld värd namnet att lämna över till våra barn och barnbarn. Jag oroas över hur mina barn kommer att få det. Gör inte alla det? Skattebetalarnas förening representerar inte mej. Fast att jag är skattebetalare känner jag inte alls igen mig i deras inlägg. Vilka är medlemmar i den föreningen egentligen? Skumt är det att SvD sätter punkt i denna debatt nu. Jag skulle gärna se flera politiker som gick i svaromål, som vågade tänka nytt om ekonomi, var finns ni politiker? Kom igen nu!

Bra svarat!

Nu får Skattebetalarnas förening svar på tal. Och jag gillar det. det är Björn Lindgren som är språkrör för Grön ungdom som gör det. Det handlar till syvende och sist om att ha så man klarar sig, gärna lite till, men som det nu är ökar klyftorna och få verkar vilja göra något åt det. Bra att Grön ungdom verkar vilja det.

Saknar kungahuset makt?

Det pågår en intressant debatt om huruvida det svenska kungahuset mobbas och inte kan försvara sig. Det känns märkligt, tycker jag, att hävda att kungahuset inte besitter någon makt alls. Är det inte sådana argument som försvararna av monarkin brukar använda: att kungahuset är viktigt för exporten, har viktiga kontakter, kan påverka affärer? Varför gör kungen annars statsbesök och tar emot sådana? En annan fråga är om man får behandla andra människor hur som helst? Nej, det får man inte! Ska det göras satir om kungahuset, vilket bör göras, ska den vara fyndig och intressant och helst komma med något nytt, det gör inte Ohlsons bilder tyvärr. Jag har många gånger imponerats av hennes bilder, inte minst med Jerusalem, men inte denna gång. Men att det skulle handla om att hon mobbar kungen kan jag knappast se. Det var ett försök till satir som misslyckades, alla konstnärer kan väl misslyckas ibland? (se bara på Wilks som verkligen trampar i klaver efter klaver). Alltså måste det naturligtvis finnas kritik av makthavare inklusive kungahuset, för det har makt! Men det måste också hos journalister, konstnärer, debattörer och andra finnas omsorg om den enskilda människan. Jag anser att kungahuset skall avskaffas så fort som möjligt och jag välkomnar debatten om kungahusets makt och vill gärna se att den fördjupas.

Skattebetalarnas förening hyllar klyftorna och vill vidga dem!

Hu, vad man läser mycket konstiga saker! Men idag känns det som om en ny dumhetstopp har nått med Skattebetalarnas förenings debattartikel. Man tar sig för pannan! De visar med siffror hur de rika i Sverige betalar mycket till statskassan. Att de minsann inte slipper undan att betala skatt. Okej, men vad har det med klyftorna att göra egentligen? I artikeln tas klyftorna upp som ett argument som används av motståndare till sänkta skatter för de rika. men i artikeln finns ingen ansats alls till att vilja bekämpa klyftorna. De konstateras och för författarna verkar det vara helt okej med stora och växande klyftor. Så okej att man vill minska progressiviteten i skattesystemet och se till att de rikaste får sänkta skatter. Varför undrar jag? Jo för att tillväxten gynnas av detta. jaså? Hur då, om jag får fråga? Och varför ska tillväxten gynnas? Vi ser hur vår tillväxtdrivna ekonomi inte gör världen bättre för fler, inte värnar jordens hållbarhet men ändå ska tillväxten öka. Hur länge då? För evigt? Hur ska det gå till? Ska vi skapa fyra jordklot till? Nej, den här föreningen för skattebetalare osar unket. Vore det inte rimligt att tänka sig att de allra högsta lönerna skulle kunna sänkas något och att dessa pengar kunde användas till att anställa fler personer i företagen och i den offentliga sektorn? Då skulle fler ha egna inkomster, slippa vara beroende av bidrag och dessutom själva kunna bidra till statskassan. För mig låter det som en bra idé. Genom att ytterligare sänka skatterna för de rika kommer klyftorna i vårt samhälle att öka. Hur stora kan klyftorna vara? Var går gränsen då vi inte längre kan hålla samman vårt samhälle?

Världens chans!

Är just nu med i ett spännande projekt som vi kallar ”Världens chans”. Det är i grunden ett uruppförande av ett musikaliskt verk som Dan Alkenäs skrivit och där jag och Lars Björksell arbetat tillsammans med Dan kring texterna. Det blir en rejäl kör på ca. 200 personer och band. Bakgrunden finns i Växjö Gospelfestival som anordnats fyra gånger tidigare. 2013 blir det alltså ett nytt koncept, kul! 9-10 februari 2013 får du boka i agendan. det blir seminarier och utställare hela lördagen och föreställning kl. 18.00. På söndagen blir det först en gemensam gudstjänst för alla kyrkorna i Växjö kl. 11.00 och sedan en musikföreställning kl. 14.00, utställarna finns med även under söndagen.

Jag tror det blir riktigt kul!

 

Betraktelse, 18:e efter Trefaldighet, Att lyssna i tro.

Text: Johannesevangeliet 7:14-18

Jesus predikar i templet i Jerusalem och de som lyssnar blir förvånade. Hur kan han som inte pluggat vid universitetet vara så klok och tala så bra? Jesus svarar med att han talar det Gud vill att han ska tala, han talar om Gud, om något han upplevt själv. Det är inte läror som han pluggat in utan saker som han känt i sitt eget liv. Han har upplevt att Gud finns. Han vet att det är så och nu talar han om det. Ofta är det så med oss tror jag att vi gärna lyssnar till dem som varit med om saker själva. Ska vi lyssna på ett föredrag om Antarktis blir det mer spännande om den som talar faktiskt själv varit där. Det blir liksom mer verkligt då. Eller om vi ska lyssna på någon som talar om farorna med narkotika. Det blir mer trovärdigt om den som berättar faktiskt använt narkotika själv och vet vad han eller hon talar om, människor som talar ur egen erfarenhet har vi en benägenhet att lita mer på än på dem som bara pluggat in något och sedan för det vidare.

Jesus har varit där, live, han har bett till Gud och upplevt hur Gud har svarat på hans böner. Han har varit med om svåra saker i sitt liv och upplevt hur Gud har burit honom igenom det svåra, för han var där in real life. Jesus är ju Gud men i denna berättelse vill jag gärna se hans mänskliga sida fullt ut. Jesus är en människa och delar våra villkor här på jorden. Han har varit med om det underbara i att leva och om det svåra och i dessa situationer har han vänt sig till Gud och nu kan han av egen erfarenhet säga att Gud verkligen finns.

Men hur ska vi kunna uppleva samma sak som Jesus hade upplevt? Ja, svaret finns faktiskt i texten. ”Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller inte.” Alltså, pröva och se. Det säger Jesus ganska ofta: ”Följ med och se!” Att våga tro fast man inte kan bevisa. Att försöka göra Guds vilja fast man inte till 100% vet att Gud finns. Testa, våga, gör som Jesus och pröva bönen, samtalet med Gud. Vad har du att förlora? Ingenting! Vad kan du vinna? Allt!

Vi kan inte lära oss att tro på universitetet. Att tro kan vi bara lära oss genom att leva och i det livet våga söka Gud, våga följa med och se, våga pröva. Det är inte läsning av en massa böcker som gör att vi tror, även om läsningen av böcker kan fördjupa vår tro. Vår tro kommer till genom en erfarenhet av Gud, av de ögonblick där vi känner att Gud verkligen finns i våra liv. Det är då det sker! Och jag tror att vi kommer till de upplevelserna av Gud genom att försöka umgås med Gud. I bönen, i läsande av bibeln tillsammans med andra, genom att fira nattvard, tända ett ljus, genom att försöka göra Guds vilja. Vi vet vad Gud vill, det är inte svårt att räkna ut. Allt det Gud vill att vi ska göra sammanfattas i den gyllene regeln: Allt vad ni vill att andra ska göra för er ska ni göra för dem. Alltså: sök det goda, gör det goda, följ Gud, försök bli en lärjunge genom att försöka efterlikna Jesus. Det är inte alltid så lätt men det är det enda sättet att vinna en tro.

Att lyssna i tro är att ställa in sitt liv på en resa, en resa där vi går i Jesu fotspår. Amen.