Låt oss baka vårt eget bröd!

I dagens Kyrkans tidning finns en bra insändare om att vi som kristna är kallade att stå upp mot orättvisor och utmana det som dehumaniserar oss. Det är bra. Som ett exempel tar de oblaterna som det har varit mycket svårt att få ekologiska. Jag har försökt i 10 år. men nu finns de alltså, Skånes stadsmission tillverkar dem. Jag hoppas många, månmga församlingar köper dem.

Men främst av allt hoppas jag att fler och fler församlingar bakar sitt eget nattvardsbröd. Med lokala och ekologiska ingredienser. Olika grupper i församlingen kan turas om med detta. Man kan baka en stor sats och frysa in.

Symbolhandlingar är viktiga. Viktigast är kanske nattvardsbrödet och nattvardsvinet. Hur många församlingar använder ekologiskt eller Fairtrade vin? Viktigt är förstås också kyrkkaffet, det som ibland kallas det tredje sakramentet i vår kyrka. Är kaffet, théet, sockret Fairtrade? Är mjölken ekologisk eller lokal? Komposteras kaffesumpen?

Detaljer, javisst, men viktiga för trovärdighetens skull.

Betraktelse 14:e efter Trefaldighet, Enheten i Kristus.

Jesus ber för enhet, att vi ska bli ett, alla vi som söker Gud, livets mening, försöker vandra i Jesu fotspår, han vill att vi ska bli ett. Enheten i Kristus heter söndagen som kommer. Och det här med enhet är luriga grejor. Ibland tror vi att det innebär att vi behöver vara överens om allt eller att vi behöver likna varandra på en massa sätt. Jag tror inte det är meningen, jag tror att kristen tro måste få betyda frihet. Frihet att vara jag, att vara den människa jag är skapad till. Om kristen tro handlar om att konformera ett visst sätt att vara hamnar vi snett. Istället handlar det om att just i vår olikhet får vi bilda en enhet och att vi alla behövs för att bilda denna enhet. Vi får vara olika. Vi får be på olika sätt, sjunga lovsång på olika sätt. En del av oss söker det enkla, det tysta och stilla. Andra av oss vill ha full fart, ös i musiken och stark lovsång. Det är bra.

Men det finns förstås saker som förenar oss. Tron på Jesus Kristus som den som leder oss till frihet och befrielse. Just den befrielsen som kan hjälpa oss att våga leva kärleksfullt med dem vi möter och med allt Gud skapat. Har vi den grunden kan vi vara olika på så många sätt. Enhet får inte likna likformighet såsom en del politiska ideologier ibland försökt få människor att tycka samma saker och göra samma saker. Kyrkan behöver oss alla för att kunna utföra sin kallelse i världen. Och den behöver vi diskutera tillsammans. Vi har en uppgift att föra Guds verk vidare. Att arbeta för försoning och upprättelse för allt och alla. Det är vår kallelse som kyrkfolk, oavsett vilken kyrka vi tillhör eller finns med i. Som kristna hör vi ihop i denna enhet. Uppdraget finns där och vi behöver skrida till verket.

Det innebär inklusion, alltså att vara mottaglig för alla som vill dela gemenskapen. Eller kanske ännu mer att vi som kristna, vi som kyrka, delar gemenskapen med dem som inte är befriade, som lever i slaveri av olika slag. Att som kyrka identifiera sig med dem som inte är med, de som inte syns, de som marginaliserats av olika anledningar. Vilka är det i din omgivning, där du finns? På vilket sätt kan du dela gemenskap med dem?

För kyrkan finns en bild av enhet som berättar för oss hur vi kan tänka och det är Treenigheten. Fader, son och ande, de hör ihop och det är vår gudsbild. Vi kan inte säga att Gud bara är ande, eller bara son, eller bara fader, nej alla tre delarna måste få finnas med. Så är det med oss kristna också. Vi är inte bara Växjöbor, svenskar, män, kvinnor, unga gamla, från Afrika eller Latinamerika, nej vi är allting samtidigt och mycket mer. Och vi måste vara allt det här för att spegla Guds plan med oss. Vi är olika, vi får vara det och det kanske kan hjälpa oss att inte titta snett på dem som inte är som vi, som inte gör som vi eller som tolkar bibeln på exakt samma sätt som vi. Så länge vi delar den grundläggande känslan av att vara älskade av Gud och inser vårt uppdrag att älska vidare kan vi leva med vår olikhet. Kanske är den till och med en förutsättning för att kunna vara kristen: att det finns andra kristna som ser annorlunda ut, tänker annorlunda och uttrycker sin tro annorlunda än vad jag gör, det berikar och snävar inte in. När tron vill snäva in och förminska, sätta upp regler för hur saker skall vara och skötas har den tappat fokus, fokus på Jesus som pekar på något helt annat: en enhet i mångfald, diversidad som våra vänner i Costa Ricas lilla lutherska kyrka skulle säga.