Kielos böcker lästa.

Det var faktiskt spännande att läsa Katrine Kielos ”Det enda könet”, samtidigt läste jag hennes ”Våldtäkt och romantik” som var riktigt ruskig.

Hon skriver snabbt och välformulerat, ibland känns det lite som om är på jakt efter något ranelidskt men hon lyckas inte riktigt. Det enda könet är medryckande och hennes analys av rådande ekonomiska paradigm stämmer bra anser jag, det är den ekonomiske mannen som alla mallar stöps efter. Men hon har inget eget alternativ. Hon rör sig hela tiden i det rådande marknadsliberala träsket, utan större visioner. Det viktiga med boken är att hon anser att det dolda arbetet som gör det möjligt för ekonomin att växa måste räknas. Visst är det så men det var inget nytt.

Hennes bok om våldtäkt är otäck, dels för att hon själv verkar ha upplevt det men också för hennes pricksäkra analys. Hon gör det bra, men vad blir slutsatsen? Jag vet ärligt talat inte. Men en viktig diskussionsbok är det och det vore inte fel om alla tredjeringare i gymnasiet fick läsa den. Ibland blir den svår och teoretisk och just därför kan den nog tyvärr inte läsas av en yngre publik. Kanske kunde hon göra en tunnare version för även om boken bara är på 117 sidor kunde det hon vill ha sagt sagts på max 70 sidor.

Bägge böckerna är lättlästa och intressanta, delvis skrämmande och lite av väckarklocka men hon går inte ”all in” tyvärr.