Erkänn Palestina nu!

Pierre Schori skriver på DN debatt idag. Jag tycker att han har rätt: 1967 års gränser och Jerusalem som delad huvudstad. Det är verkligen dags att ifrågasätta Israels bosättarpolitik. Förundrad kan man minst vara övér att denna konflikt bara pågår. Vad beror det på? Att våld begås på bägge sidor är väl ingen nyhet men att bygga hus på ockuperad mark ter sig märkligt, och att omvärlden ser på! Dags alltså, liksom Schori skriver att erkänna Palestina, tala med Hamas och bojkotta varor från ockuperad mark. Nu!

Bonhoeffer talar till vår tid!

I Sändaren finns idag en spännande artikel av Anders Jonåker. Bonhoeffer hävdar att vi kristna har att leva i världen, alltid i världen, inte vända oss bort från det som är politik och kamp för rättvisa utan befinna oss mitt i det. Jag tänker att det stämmer. Evangeliet talar om Guds rike, ett rike där vi får vårt människovärde försvarat, oavsett vilka vi är. Han hävdar att kristen tro är centrum i vårt liv och vår drivkraft till att förändra den här världen. Jag tänker att kristen tro finns till, att Jesus kom som människa och Guds son till den här världen just för att förnya den, förändra den i grunden, söka Guds rike. Artikeln gör att jag kanske får läsa Bonhoeffer igen på semestern, det börjar bli dags igen.

Grön ekonomi – till vilken nytta?

Mötet i Rio är slut och resultatet blev en besvikelse. Ännu en gång vägrar världssamfundet se att det rådande ekonomiska paradigmet inte kommer att lösa problemen. I stället ångar man på som om ingenting har hänt, tillväxt, tillväxt, tillväxt. Men nu ska den vara grön. Jo, det är väl bättre än ingenting, hävdar den realistiske betraktaren. Men är det verkligen det? Risken finns att vi överlåter bedömningarna om vad som är bra för planeten, människorna och djuren till ekonomer. Är det bra? Nej, hävdar många NGO:s som nu kritiserar den urvattnade skrivelse som blev mötets resultat. Vi behöver istället ett starkt FN som kan tala också för det i många avseenden fattiga Syd, inte bara ekonomer från Nord som styr hållbarhetsarbetet. Jag tror vi är inne på en farlig väg. Vårt ekonomiska mantra behöver brytas och ersättas av ett holistiskt som ser samband och beroendekedjor.

Stackars George – stackars oss!

Sköldpaddan George är död, den siste av sin art. Det känns sorgligt tycker jag. Vi människor har en förmåga att inte se till helheter verkar det. Vi ser inte vidden av vårt handlande, ofta är vi onödigt kortsiktiga. Jag tror att Gud gråter när arter försvinner. Jag tror att Gud har en idé med sin Skapelse, de olika arterna skapades av en anledning. Visst inser jag också att världen utvecklas och att det kan innebära att arter försvinner men när arter försvinner på grund av människors kortsiktiga exploatering enbart för egna syften blir jag lite ledsen. Det säger något om människan som inte är positivt och jag tror att när sådant händer agerar människan utanför sin ram, sin mening, utanför Guds plan/idé. Jag tänker att vi behöver öva oss på att se sammanhang och jag tror att Försiktighetsprincipen behöver återerövras och upphöjas till norm.

Varför dessa klimatkrisförnekare?

Jag kan förstå att man kritiskt vill granska forskning som säger att världen blir varmare, det är sunt. Det jag inte kan förstå är alla konspirationsídéer som alltid kommer i tidningarnas kommentarsfält när det rapporteras om ny klimatforkning. Som i dagens DN.Varför i hela fridens namn skulle någon vilja att vi bromsar om vi inte behöver det. Vad tjänar länder på att tala om investeringar i klimat´smart teknik om det inte behövs. Varför vill FN tvinga på oss restriktioner om det inte är nödvändigt? För mig är det en gåta. Jag vill att den här världen ska vara mer rättvis. Vi ser redan nu hur folk närmre ekvatorn lider av klimatförändringar, in på bara skinnet. Varför vill man inte se detta? Handlar det om bristande wmpati, förmåga att sätta sig in i hur andra har det. Folk lider nu av ökenspridning, stormar och orkaner, misnkad tillgång på vatten, extrema temperaturer med mera. Stämmer inte allt detta? Är det falsarier som media rapporterar om för att någon (som vi inte riktigt vet vem det är) ska tjäna på det på något vis?

Skapelsen i all sin prakt!

Jag är i Småland, mitt i Kronoberg och sommaren visar sig från sin vackraste sida. Konfirmanderna har plockat blommor och klätt stången, den är vacker. Gud skapar vackert, det kommer man inte undan. Vi människor med alla våra olikheter är vackra varelser, blommorna, vattnen, skogarna, ja det är så vackert att man inte kan låta bli att förundras. Jag tänker att detta är den stora förundringsdagen, och den stora tacksamhetsdagen. Tänk att få leva! Tänk att få vara med mitt i detta skapelseunder! I eftermiddag ska vi glida fram i kanoter mot okänt mål med våra konfirmander. Vi ska smeka vattenytan, höra fåglarna sjunga och bara vara. Det är en svår konst verkar det för oss människor: att bara vara. Jag tror vi behöver öva oss på det. Gud ger, just idag behöver du bara vara. Ta in det som ges dig, finn tacksamheten och förnöjsamheten, öva dig i att vara nöjd. det är svårt, jag vet, men försök!

På den vackraste av dagar önskar jag dig Guds rika välsignelse.

Skolavslutning – vilket elände!

Det verkar nästan omöjligt att lösa knuten om huruvida vi ska ha skolavslutningar i kyrkan eller inte. Attefall från KD har ett förslag. Dessvärre är det konstiga argument han använder. Att säga ”Gud välsigne er” är enligt honom inget att fästa sig vid, det betyder egentligen ingenting. Nähä, för mig betyder det mycket att säga så som präst och när någon säger det till mig är det inte vilken slentrianmässig artighetsfras som helst.

Jag tror inte vi ska ha avslutningar i kyrkan längre. Åtminstone inte av de skäl som ofta anförs: tradition, fina lokaler, bra akustik och vad det nu är. Våra kyrkor är religiösa rum och ska främst användas för religiösa ändamål, rummen är helgade för det. Så låt dem vara heliga rum då och låt skolan utföra sitt samhällsuppdrag som ska rymma människor av alla olika sorters tro eller ingen tro alls. Skolan kan självklart komma till kyrkorna i undervisningssyfte för påsk och julvandringar exempelvis. Men det är viktigt tycker jag att inte göra minsta möjliga för att kyrkan ska få plats på skolavslutningar. Kyrkans budskap bär och får väl klara sig utan att möta barnen i juni. Visst är det tråkigt på ett sätt men samtidigt en spegling av vårt samhälle som ser mycket annorlunda ut än för 30 år sedan. Och det är bra! Så låt oss inte av nostalgiska skäl till varje pris pressa in skolavslutningar i kyrkor.

Att Sverige blivit ett religionsallergiskt land av någon outgrundlig anledning beklagar jag dock djupt.