Att sälja utsläppsrätter är att smita från ansvar.

Kan man sätta ett pris på ren luft? Nej, det kan man naturligtvis inte! Men nu är det gjort i handeln med utsläppsrätter och vår miljöminister talar med kluven tunga. Hon vill att Sverige ska sälja de utsläppsrätter vi inte utnyttjat så att andra kan släppa ut koldioxid istället. Smart va? Or not. Naturligtvis borde vi vara glada över att vi inte utnyttjat dem och se till att de förblir outnyttjade, för klimatets skull. Att Sverige ändå ökade sitt utsläpp med 11 % mellan 2009 och 2010 är ju dessutom katastrofalt. Jag håller med om en annulering och att miljöministern genast bör ge besked om det!

Svårt med märkningar som bekostas av producenter.

MSC och FOS, två märkningar för hållbart fiske kritiseras nu. Det är bra att det kontrolleras noga. Jag tror inte det är bra med system som skapas och betalas av producenterna själva. Det säger sig självt att man då riskerar att tänja på gränserna, för man vill ju göra vinst förstås. Nej, istället borde det skapas oberoende märkningar av typen Fair Trade som kan kontrollera fiskerinäringen. Sedan kunde man också hoppas på en mer restriktiv lagstiftning. Men det är kanske att hoppas på för mycket?

Partiledardebatt- utan ansvar

Ikväl lär det partiledardebatt i TV och det handlar som vanligt bara om tillväxt. Tillväxt, tillväxt, tillväxt, är det den enda lösningen? Kombinera klimat och miljö med tillväxt säger Lööf. Fungerar det? Eller måste tillväxten faktiskt bromsas? Jag tror det men det verkar inte vara intressant för våra vänner partiledarna. Är vi väljare verkligen bara intresserade av pengar? Är vi så enkelspåriga? Jag hoppas inte det!

Bekymmersamt med kyrkliga företrädare som förnekar klimatkrisen!

Tobis Bäckström anser i dagens Kyrkans Tidning att Svenska kyrkan inte ska ta ställning i klimatfrågan. Det är bekymmersamt ur flera aspekter. Dels för att det riskerar att Svenska kyrkan ännu en gång missar att vara till för människor. Många lever idag med funderingar inför framtiden. Ibland talar vi om klimatångest. Detta bygger de flesta på vad de läser i media och media bygger i sin tur på vetenskapliga rapporter av olika slag. Ånnu idag är en förkrossande majoritet av naturvetarna överens om att människans klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp inte är försumbar. Det är naturligtvis bara en del av problemet men människan finns alltså med här som aktör. Att då som kyrka sticka huvudet i sanden och säga att företeelsen inte finns är att svika människor. Bättre då att inse allvaret i utmaningen och ta människors oro på allvar. Dels missar vi möjligheten att få vara med i en förändringsrörelse som pågår redan där människor tar avstånd från konsumismen och vill leva ett annat liv. Ett liv närmare de de älskar, närmare sina egna känslor, med tid för det som är viktigt ochså för de egna andligheten. Ska inte Svenska kyrkan vara med i denna förändringsrörelse, jo, naturligtvis!

Bäckström hävdar att allt fler forskare inser att IPCC:s rapporter inte stämmer. vad bygger han detta på? B

Han hävdar vidare att vi ska skruva ner tonläget och vara beredda på att ompröva hållningar i olika frågor. Gör Bäckström själv detta? Eller har han bestämt sig för att klimatkrisen inte finns? Om den nu finns, är det då inte en bra idé att försöka göra något åt det? Risken är ju att det blir försent. Om det, mot förmidan, skulle visa sig att Bäckström får rätt har vi ju vunnit mycket ändå, eller hur? Som kyrka vill vi väl att människor ska söka Gud och inte Mammon? Mammon, menar jag, är roten till allt ont såsom klimatkrisen. Därför skriver jag nu en teologisk bok i ämnet. Paulus lärjunge utlägger det hela väldigt bra i 2 Tim. 3:1-9. I den texten tycker jag han gör vårt sätt och kritiken av den till en bekännelsefråga. Risken men inlägg av Bäckströms typ är att vi blir som dem som ständigt undervisas men aldrik lyckas komma till insikt.

Det är dags för Svenska kyrkan att ta ställning i frågor om hur vi lever, hur vi förvärrar jordens klimat, hur vi använder naturresurser och hur vi handskas med vår tid. Vi är ofta rädda att tala i detta eftersom vi tror vi ska bli moralistiska. Vad är det för fel med moral?

Kort betraktelse inför femte söndagen i påsktiden.

I morgon har vi pilgrimsmässa här på folkhögskolan kl. 19.00.

 

Kort meditation.

Att växa i tro innebär väl att mogna, att fördjupas, att söka allt närmare, allt oftare den ledning som Gud vill ge oss i våra liv. Ibland anser vi oss ha funnit sanningen, det blir klart för oss, men sedan förändras också den bilden, den känslan och så får vi söka igen. Ingen ha sett Gud står det i johannesbrevet. Så är det ju förstås. Vi kan ha anat Gud, vi kan ha sett Guds verk, det Gud gör i vår värld och i våra liv, men vi har inte hela bilden, vår bild av Gud är alltid bristfällig, alltså söker vi vidare, alltså vandrar vi vidare, så som vi vandrar idag.

Gud är kärlek heter det i texten idag. Jag tror att det är sant. Men orden blir ofta banala, kärlek är ett ord vi använder ofta, det är slitet på många sätt. Vad menar vi egentligen då vi säger att Gud är kärlek? Vi menar olika saker, tror jag. Vi behöver guds kärlek på olika sätt, för vi är olika varandra. Gud har ett märkligt sätt att tala till var och en av oss. Till en del talar han i naturen, på en sådan här vandring tycker jag verkligen man kan känna det, eller hur. Till andra talar han i tystnaden, meditationen, stillheten, till andra i lovsången eller i bönen, till några i umgänget med nära vänner, med den man älskar. Ja, Gud visar sig och tilltalar oss på olika sätt. Vad betyder det då för just mej att växa i tro? Vad behöver jag, vad söker jag, vad behöver världen, hur kan jag vara med? Många frågor. Frågorna tänker jag finns med i den mognande tron, de måste finnas där för att inte allt ska bli så tillrättalagt och fix färdigt för sådan är inte tron, tror jag, den är och den är olika i olika tider för mig, den är olika för alla oss, för att vi är olika. Vi får söka vår väg, på vårt sätt, med Gud som ledsagare. Och det finns något gemensamt, i brödet och vinet får vi möta alla kristna i hela världen, alla gör vi samma sak, fast vi är så olika. Jesus Kristus förenar oss med varandra och med hela den värld Gud har skapat.

Gud, hjälp mig växa i tro och bli ett vittne för din kärlek, amen.