15,7 ton!!!

Ibland förleds vi att tro att Sverige minskar sina koldioxidutsläpp mer och mer när det de facto är tvärtom. Vi minskar genom att fixa till uppvärmning i våra hus på vettiga sätt, med kollektivtrafik och annat. Men vi konsumerar mer och mer. När forskare menar att en rimlig nivå är att släppa ut 2 ton om vi ska slippa farliga temperaturökningar visar det sig att vi släpper ut 15,7 ton om man räknar med vår konsumtion! Det är ju inte klokt förstås. Stefan Edman skrev för några år sedan en utredning, ”Bilen, biffen och bostaden” där han pläderade för att vi skulle ställa om vår konsumtion från prylar till kultur och upplevelser, restaurangbesök och hälsobehandlingar exempelvis. Om vi nu anser oss ha för mycket pengar som måste spenderas kan de ju spenderas klokt. I vår familj har vi insett att för mycket tid går åt till att administrera prylar, det blir för mycket logistik helt enkelt. Hur mycket tid går åt en vanlig vecka till att hålla iordning, sortera och fixa? Alldeles för mycket har vi konstaterat. Därför sorterar vi nu ut hälftan (jag hoppas vi lyckas!) Mer än 100 böcker har redan funnit nya läsare, CD-skivor har lämnats iväg och pappersåtervinningen har fått mycket att göra. Det känns bra!

Konsumismen har blivit religion och vi är fångade i mönster som inte fungerar. Dags att bryta?

Reinfeldt sitter med skägget i brevlådan.

Varför uttalar man sig som stadsministern gör? Vad är det han vill åt? Är han bara pressad och kom med ett klantigt uttalande eller är det så att han vill flörta med främlingsfientliga väljare nu när SD går framåt? Vilka är vi och vilka är dom? Är Sverige primärt till för etninska svenskar eller får alla som bor här vara med och bli föremål för politiska åtgärder? Varför överhuvudtaget göra denna uppdelning? Jag förstår det inte och jag anar dolda motiv. Hoppas jag har fel.

Vi lever på krita!

WWF:s rapport känns inte bra! Sverige är världens trettonde värsta miljöbov och inget har blivit bättre de senaste två åren. Vi vet att vi ökat vårt koldioxidutsläpp med 11% mellan 2009 och 2010. Ibland tänker jag att vi slagit oss till ro, vi är ju så bra på det här med miljöfrågor, eller hur? Vi sopsorterar och komposterar, vi bygger flispannor och allt vad det nu är. Men inget verkar hjälpa. Vi konsumerar helt enkelt mer och mer för varje år som går. Det behövs alltså en radikal omställning för att vårt ekologiksa fotavtryck ska minska på allvar. Hur ska detta ske? Det måste börja med en kombination av enskilt ansvar och kloka politiska beslut. Och det måste ske nu! En radikal grön skatteväxling måste till så att vi konsumenter vet vad det kostar att konsumera det som inte är bra för miljön. Det verkar råda alltför stor okunnighet om detta!

Tänk om vi kunde växla ner, lugna ner oss, finna tid till det som är verkligt viktigt? Det är ett andligt budskap förstås och borde vara en del av den kristna bekännelsen.

Att sälja utsläppsrätter är att smita från ansvar.

Kan man sätta ett pris på ren luft? Nej, det kan man naturligtvis inte! Men nu är det gjort i handeln med utsläppsrätter och vår miljöminister talar med kluven tunga. Hon vill att Sverige ska sälja de utsläppsrätter vi inte utnyttjat så att andra kan släppa ut koldioxid istället. Smart va? Or not. Naturligtvis borde vi vara glada över att vi inte utnyttjat dem och se till att de förblir outnyttjade, för klimatets skull. Att Sverige ändå ökade sitt utsläpp med 11 % mellan 2009 och 2010 är ju dessutom katastrofalt. Jag håller med om en annulering och att miljöministern genast bör ge besked om det!

Svårt med märkningar som bekostas av producenter.

MSC och FOS, två märkningar för hållbart fiske kritiseras nu. Det är bra att det kontrolleras noga. Jag tror inte det är bra med system som skapas och betalas av producenterna själva. Det säger sig självt att man då riskerar att tänja på gränserna, för man vill ju göra vinst förstås. Nej, istället borde det skapas oberoende märkningar av typen Fair Trade som kan kontrollera fiskerinäringen. Sedan kunde man också hoppas på en mer restriktiv lagstiftning. Men det är kanske att hoppas på för mycket?

Partiledardebatt- utan ansvar

Ikväl lär det partiledardebatt i TV och det handlar som vanligt bara om tillväxt. Tillväxt, tillväxt, tillväxt, är det den enda lösningen? Kombinera klimat och miljö med tillväxt säger Lööf. Fungerar det? Eller måste tillväxten faktiskt bromsas? Jag tror det men det verkar inte vara intressant för våra vänner partiledarna. Är vi väljare verkligen bara intresserade av pengar? Är vi så enkelspåriga? Jag hoppas inte det!

Bekymmersamt med kyrkliga företrädare som förnekar klimatkrisen!

Tobis Bäckström anser i dagens Kyrkans Tidning att Svenska kyrkan inte ska ta ställning i klimatfrågan. Det är bekymmersamt ur flera aspekter. Dels för att det riskerar att Svenska kyrkan ännu en gång missar att vara till för människor. Många lever idag med funderingar inför framtiden. Ibland talar vi om klimatångest. Detta bygger de flesta på vad de läser i media och media bygger i sin tur på vetenskapliga rapporter av olika slag. Ånnu idag är en förkrossande majoritet av naturvetarna överens om att människans klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp inte är försumbar. Det är naturligtvis bara en del av problemet men människan finns alltså med här som aktör. Att då som kyrka sticka huvudet i sanden och säga att företeelsen inte finns är att svika människor. Bättre då att inse allvaret i utmaningen och ta människors oro på allvar. Dels missar vi möjligheten att få vara med i en förändringsrörelse som pågår redan där människor tar avstånd från konsumismen och vill leva ett annat liv. Ett liv närmare de de älskar, närmare sina egna känslor, med tid för det som är viktigt ochså för de egna andligheten. Ska inte Svenska kyrkan vara med i denna förändringsrörelse, jo, naturligtvis!

Bäckström hävdar att allt fler forskare inser att IPCC:s rapporter inte stämmer. vad bygger han detta på? B

Han hävdar vidare att vi ska skruva ner tonläget och vara beredda på att ompröva hållningar i olika frågor. Gör Bäckström själv detta? Eller har han bestämt sig för att klimatkrisen inte finns? Om den nu finns, är det då inte en bra idé att försöka göra något åt det? Risken är ju att det blir försent. Om det, mot förmidan, skulle visa sig att Bäckström får rätt har vi ju vunnit mycket ändå, eller hur? Som kyrka vill vi väl att människor ska söka Gud och inte Mammon? Mammon, menar jag, är roten till allt ont såsom klimatkrisen. Därför skriver jag nu en teologisk bok i ämnet. Paulus lärjunge utlägger det hela väldigt bra i 2 Tim. 3:1-9. I den texten tycker jag han gör vårt sätt och kritiken av den till en bekännelsefråga. Risken men inlägg av Bäckströms typ är att vi blir som dem som ständigt undervisas men aldrik lyckas komma till insikt.

Det är dags för Svenska kyrkan att ta ställning i frågor om hur vi lever, hur vi förvärrar jordens klimat, hur vi använder naturresurser och hur vi handskas med vår tid. Vi är ofta rädda att tala i detta eftersom vi tror vi ska bli moralistiska. Vad är det för fel med moral?