Det behövs nya sätt att tänka ekonomi. Ett utdrag ur min kommande bok.

Vi lever i en tid då en del människor lever i överflöd men de allra flesta saknar det de behöver. Vi lever i en tid då en del människor kan kosta på sig nästan vad som helst medan andra kämpar för att få ihop till ett mål mat. Orättvisan i vår värld är slående. Måste det vara så? Ska det vara så? Ja, ibland kan jag undra eftersom så många i den rika delen av världen inte verkar bry sig ett spår om hur andra har det. Det viktigaste tycks vara att se till sig själv, att försöka förmera de tillgångar man redan har till nästan vilket pris som helst. I USA uppgår nu antalet fattiga till 49,1 miljoner människor.[1] I det vi ofta kallar världens rikaste land är klyftorna större än någonsin och det verkar som om dessa klyftor nu växer i många rika länder i världen. I de fattiga länderna har dessa klyftor funnits under lång tid.

Visst kunde man tro att människor är mer upplysta än så, än att bara se till sitt eget bästa. Men när jag ser på mig själv och ser mig omkring verkar det vara mycket svårt för många att se längre än näsan räcker. Man kunde också tänka sig att kristna som ju har läst en del i bibeln, de kristnas heliga skrift, borde kunna förstå att vi behöver ett annat sätt att organisera vår ekonomi än vad som nu är fallet. Bibeln är ju väldigt intresserad av hur vi handskas med vår ekonomi, hur vi gemensamt tar hand om varandra och denna värld som Gud har skapat. Bibeln säger till och med att kärleken till pengar är roten till allt ont![2] Ja, faktum är att om inte vi kristna tänker att vi behöver ett annorlunda ekonomiskt system kan man undra vem som ska göra det. För i vår heliga skrift, som vi säger att vi försöker hålla oss till, kan man faktiskt inte undgå att se att Gud vill ha det på ett annat sätt. Faktum är att bibeln talar mer om våra pengar och ägodelar än om något annat ämne överhuvudtaget![3]  Vi som tror på Jesus kan inte undvika hans tydlighet. När han i Nasarets synagoga börjar sin verksamhet säger han att han har kommit för att frambära ett glädjebud till de fattiga.[4] Om kyrkans evangelium inte är ett glädjebud för de fattiga, ja då är det inte Jesus evangelium.[5]

Som protestanter, eller kanske ännu hellre lutheraner, behöver vi se att vi lever i den ständiga reformationen. Kyrkan behöver ständigt reformeras, ständigt söka Guds vilja i den tid hon lever i. Kyrkan kan inte stanna upp och konstatera att hon funnit sanningen. Sanningen äger bara Gud och vi har att söka den, tolka den i varje ny tid. Det känns som om det pågår ganska lite reformation i Svenska kyrkan, väldigt lite förändras, mycket ska vara som det alltid varit. Också Svenska kyrkan har, anser jag, lämnat Luther bakom sig. Inte minst då det gäller ekonomismen som breder ut sig i vårt samhälle och i vår kyrka. Svenska kyrkan handlar på börsen, med räntor och aktier. Är det rimligt? Enligt Luther var katolska kyrkans största synd att hon gjorde religionen till en handelsvara.[6] Genom avlatshandeln blev religionen en handelsvara. Luther menade vidare att ränta och kapitalism var djävulens verk.[7] Visst kan det kännas som om religionen ekonomiserats också i Svenska kyrkan? I denna medelklasskyrka som värnar så nogsamt om sina ekonomiska resurser och vill se dem förmeras på ”marknaden” genom att handla med aktier man inte fullt ut kan kontrollera finns en risk att också vår religion blir en handelsvara, att också vi gör oss skyldiga till den synd Luther kritiserar. Också vi behöver vara vaksamma.

När vi gör teologi menar jag att det handlar om att ta reda på vad Gud håller på med och vad Gud vill. Teologi är något som görs tillsammans i en lokal kontext. Visst kan vi också göra teologi i en större kontext men om teologin skall leda till handling, vilket den bör, är det klokt att börja lokalt. I den här boken försöker jag samla tankar från teologer och andra sammanhang runt hela jorden. Det är inte en bok som kommit till i en lokal kontext. Jag hoppas att boken kan inspirera er att göra teologi där du finns, så att den kan bli lokal och användbar. Jag tror nämligen att teologi måste vara användbar. Vi kan inte hålla på med teologi för teologins skull, som en slags andlig övning. Primärt ska vi sluta med den sortens teologi eftersom vi inte har tid med den, vi behöver idag teologi som vi kan använda i vår värld, som säger något om hur världen ser ut och hur vi som kristna människor kan handla i den. Aldrig tidigare har människan och världen stått inför större utmaningar än nu. Vi riskerar att få ett klimat som havererar, en ekonomi som kraschar och allt detta för att vi inte förmått ta bibelns ord på allvar, för att vi inte förmått omvända oss till Guds plan och idé med sin värld. Vi behöver en ny kristendom, en ny kyrka och det måste gå snabbt, tiden rinner ifrån oss! Det spelar ingen roll om så hela världen tror på Jesu uppståndelse, vi måste börja omsätta denna tro i handling. Som kyrka är vi bra på att predika att det finns liv efter döden och det är väl bra men kanske är det så att världen snarare undrar om det finns liv före döden.[8]

Om nu teologi är att ta reda på vad Gud håller på med och vad Gud vill tänker jag att alla kristna är teologer. Vi söker ju tillsammans meningen med tillvaron och försöker tolka vår relation till Gud och Guds relation till oss. Då behöver man inte vara professor vid ett universitet för att göra teologi. Jag är inte professor, jag är inte ens särskilt lärd. Jag är skolpräst på en folkhögskola. Ändå både vill och vågar jag göra teologi. Det räcker med att man är intresserad av Gud. Så troligen är alla som läser denna bok teologer. Hur tänker du om hur världen ser ut idag? Vad tycker du om rådande ekonomiska system? Vill du ha det på ett annat sätt, i så fall hur? Vad tror du Gud har att säga i saken? Alla dessa frågor är viktiga och jag hoppas i denna bok kunna ge några av mina svar på dem. Jag hoppas att du som läser gör dina egna reflektioner, kritiserar det jag skriver, kommer till andra ståndpunkter än jag gör och formar din teologi som sedan måste brytas med andras. Jag menar att det är alla kristnas skyldighet att ta reda på vad man tycker i de frågor som utmanar oss som mänsklighet och hela världen. Det är dags att göra mer teologi!



[1] Metro, s. 12.

[2] 1 Tim. 6:10

[3] Walker, s. 4.

[4] Luk. 4: 18.

[5] Wallis, 2008, s. 139.

[6] Taylor, s. 78.

[7] Taylor, s. 74.

[8] Claiborne, s. 120.

Betraktelse Annandag Pingst

Text: Johannesevangeliet 12:44-50

Andens vind över världen är temat för Annandag pingst. Och jag tänker att det är viktigt att stanna upp vid vad det kan betyda. Jag tror att vi ibland låser oss vid ett enda sätt att vara kristna och att det är det enda riktiga sättet enligt vår mening och så dömer och mäter vi andra kristna och för den delen också andra religionsutövare enligt den mallen för att se vilka som passar in eller inte. Andens vind blåser vart den vill eller kanske egentligen dit Gud vill att den ska blåsa. Redan tidigt får lärjungarna erfara hur det är att leva i en mångkulturell och mångreligiös tillvaro. Det är i en sådan de verkar. Och jag tror att de gör det med en öppenhet och en lyhördhet. Kristen tro och kyrkan utvecklas hela tiden, söker sina uttryckssätt på nytt i alla tider. Detta innebär inte att vara en vindflöjel och fara dit tidens vind blåser, nej det handlar snarare om att vara trygg i sin kristna identitet men inte låst i den. Att vara trygg och att vara låst är två helt olika saker. Det visar sig inte minst på oss kristna. Vi söker, många av oss, genom hela livet, efter genuinitet och kraft i vår tro. Under tider söker vi oss till olika kristna uttryck, det meditativa, den karismatiska lovsången, det vardagliga och så vidare. Jag tror att det är bra. Jag tror att Anden söker oss på olika sätt. För det är Anden som söker oss och vi har möjlighet att säga ja eller att säga nej. Jesus är ljuset som kommit in i världen för att alla skall se det, för att ingen ska finnas kvar i mörker. Farligt blir det när vi anser att allt är mörker förutom just det sätt vi anser att man kan vara kristen på. Öppenhet och lyhördhet innebär att lyssna omsorgsfullt på andras troserfarenheter. Att se det vackraste i andra sätt att utöva sin kristenhet eller religion på och att inte blunda för både den egna och andras mörker. Jag får vara övertygad om min tro, jag får stå fast i den, men jag får inte förneka att andra finner andra vägar som är möjliga vägar till Gud. Jesus kommer inte till världen för att döma den, han kommer för att rädda världen. Samma uppdrag tror jag att vi har, vi som är Guds medarbetare. Liv föds sällan i konflikt, med desto mer i ömsesidig respekt och i det förtroliga samtalet.

Jesus talar å Guds vägnar. Vi har en Gud som är villig att lyssna till oss, hur krokiga våra vägar in i tro än ser ut, hur illa tvivlet än rider oss kan vi samtala med den Gud som är tillgänglig, som vill det goda samtalet. Anden blåser vart den vill och vi kan inte alltid hänga med i svängarna, men vi kan åtminstone minska vindmotståndet för Anden genom att inte ställa oss i vägen för det flöde Gud andas in i vår värld, ständigt, ständigt.

Jag tror att Gud vill att vi ska vara trygga och hemma i vår tro, men inte så hemma att vi förblindas att tro att det är enda sättet som fungerar för att söka Gud. Jag tror att Guds Ande vill liv och ömsinthet mellan oss kristna och mellan alla människor av tro och icketro. Vågar vi leva i det som inte kan vara helt klart? Vågar vi vara i det som ibland måste omtolkas och förändras? Jag tror att Gud kallar oss till det.

Amen.

Bra där MP!

Miljöpartiet skriver debattartikel idag. De menar att vi måste beskatta flyget och satsa mer på järnvägen. Jag håller verkligen med. Igår åkte jag hem från Uppsala, biljetten tur och retur kostade 1294 kronor i andra klass. Dyrt! Dessutom hade jag bokat 2 månader i förväg! Hade jag flugit med SAS kunde jag kommit undan med 900 kronor tur och retur till Arlanda. Så ska det inte vara. Jag älskar att åka tåg framför flyget. På tåget hinner jag läsa, arbeta, tala i telefon och jag kan dessutom röra på mig och mina långa ben får plats i sätet. Flyget är oftast en mardröm med säkerhetskontroller, man ska vara på plats en timme innan och trångt är det! Alltså, bra att MP tar ett rejält tag kring tågtrafiken. Hoppas nu bara att väljarna ser detta också!

Kort pingstbetraktelse på mässa vid Helgasjöns strand.

Joh. 14:25-29

Hjälparen, den heliga anden, hjälper oss och påminner oss om allt vad Jesus gjorde och sa. När Jesus beger sig i väg lämnar han kvar något viktigt, avgörande: sin frid, den ger han åt oss. Han går till Fadern som är större och jag tänker att det är väl tur det. Jesus lämnar det begränsade, det som bestäms av tid och rum och uppgår i det som är alltet, det som är nåbart för alla människor i alla tider. Att vara tillgänglig verkar vara ett signum för den Gud vi tillber. Gud vill bli nådd. Ibland talar vi om i vårt samhälle att vi behöver koppla ner ibland, behöver stänga av alla mobiler och sociala medier för att inte bli nåbara. Jag tror att det är klokt att göra så ibland. Men Gud gör inte så, med Jesus är Gud alltid nåbar, ständigt uppkopplad.

Den heliga anden, livgivaren, friden, ger Jesus oss. Och nu när våren äntligen kommit är det inte svårt att ana andens kraft. Vi ser det i sjöns solblänk, fåglarna som hävdar revir, blommorna som sakta knoppas. Allt detta talar om en Gud som är tillgänglig. Du behöver inte vandra den långa vägen till Santiago, eller besöka katedraler, du kan nå Gud mycket närmare än så, i ditt eget hjärta och i det fantastiska Gud har skapat. Se på liljorna på ängen säger Jesus vid ett tillfälle. Jag tror det är bra att koppla ner ibland och sätta sig på en äng, eller vid en sjö och bara vara. Kanske kan du då upptäcka allt det goda Gud vill ge dig. Anden söker vårt hjärta, vi behöver tillhandahålla nycklarna till vårt hjärta så att anden kan ta sin boning där, i oss.

Gud, hjälp oss att känna din andes ledning, så att vi vet att din väg vi går. Hjälp oss denna vår njuta av din skapelse så att vi där kan ana din närvaro och din ande. Hjälp oss att låsa upp våra hjärtan så att din ande kan ta sin boning i oss. Amen.

Kielos bok verkar skapa debatt.

Jag väntar fortfarande på leverans av Kielos bok om det enda könet. Jag tycker det känns fråscht att koppla ekonomi och gender. Jag tror det hör ihop. Nu senast får boken kritik av Hermele i Sydsvenskan. Han är en spännande ekonom och nu vill jag verkligen läsa boken själv! Det har fått ganska mycket stryk i de recensioner jag läst och det talar i min erfarenhet för att det blir spännande läsning.

Hur löser vi matkrisen?

I dagens SvD finns en debattartikel om hur vi ska lösa det faktum att vi blir fler och fler på jorden som ska mättas. Det finns två trådar i argumentationen, dels att vi skapar fler småjordbruk och för detta behövs mer åkermark, dels att bönderna får en större inkomst för sitt arbete. Jag tror att detta är viktiga saker. Men hur skapar vi mer ordlingsmark? Att bönderna ska få bättre betalt måste innebära en omfördelning av rikedomar. Lönerna för sådana som jag själv måste sänkas för att flytta över till fattiga småbönder istället. Detta talas det dock tyst om i debattartikeln. Istället landar författarna i den eviga tillväxttilltron som alla andra gör i vår värld idag. Inget alternativ finnes alltså. Inte ens i denna artikel och jag är besviken på Stefan de Vylder som jag faktiskt trodde skulle ta chansen att ifrågasätta den tillväxtdrivna ekonomin. Men icke!

Spännande bok om patriarkatet!

På måndag går jag till bokhandeln och köper Katrine Kielos nya bok om ekonomi. Det låter spännande att hon i samma andetag vill göra upp med patriarkatet och den nervösa ekonomismen som tvingar oss alla att bli vinstmaximerande maskiner. Ja, nu kan man ju förstås välja annorlunda, att ställa sig sidan om Marknaden. Men hur lätt är det när hela vår tillvaro byggts på tillväxt. En tillväxt som dessutom inte verkar se något slut, tillväxten skall ske in i evigheten, för det är det enda system vi människor lyckats komma på. Samtidigt som minsta dagisunge vet att tillväxt inte kan vara för evigt eftersom vi lever på en planet med resurser som förr eller senare tar slut om de inte nyskapas eller hushålls med. Jag ser fram emot spännande läsning!