Är troende korkade?

Nja, jag vet inte det precis men DN publicerar idag en artikel där forskare visat att troende är mer intuitiva och mindre analytiska. Jag undrar hur detta hänger ihop med att många naturvetare är kristna, många fler naturvetare är kristna än exempelvis psykologer. Det blir problematiskt för mig när man värderar de olika sätten att tänka, är analytiskt tänkande mer värt än intuitivt? Och i så fall varför? Kan man inte tänka sig att man använder de två typerna av tänkande till olika saker och att i en del falla fungerar det analytiska bäst och i andra det intuitiva? Jag tror att det kan vara så, det säger mig min magkänsla. Men så är jag ju kristen också.

Klädkod i skolan – ja tack!

En skola kritiseras för att ha en klädkod som stör en flicka. Jag vet inget om just detta fall men idén om en klädkod kan jag gilla. Min dotter är 8 år och jag ser en del klädslar på skolan som jag undrar över. Varför ska så små tjejer ha tajta linnen som nästan liknar en BH? Varför ska de visa magen? Jag tror det skulle vara bra med vissa regler. Det där med skoluniform är egentligen ingen dum idé. Inte för att stöpa alla i samma form men för att undvika en del problem. Sjyssta byxor och en tröja, kan inte det funka? Jag är själv uppväxt i scoutrörelsen och där fanns aldrig någon fundering på vad man skulle ha på sig: jeans och scoutskjorta, enkelt och lika för alla. Ingen behövde känna sig utanför och ingen kunde reta någon annan för kläderna, vi såg ju lika dana ut allihop! Jag gillar idén om att en skolledning blir fundersamma vid alltför ”naken” klädsel på unga flickor. Objektifieringen finns det nog av i vår värld!

Bra att Telia backar!

Nu gör Telia en pudel och menar att man behöver ta ett större ansvar för sina produkter. Det gör ju inget utan är väl nästan självklart. Att det ska behövas ett grävande TV-program för att företag ska ta ansvar. Nu finns det många företag som tar ansvar för hur de påverkar världen men förvånansvärt många företag anser inte att etik ingår i deras affärsidé. Alla behöver väl ta ansvar för vad de gör? Det gäller dej och mej och det måste gälla företag också! Att Swedbank nu säljer sina Teliaaktier i sina etiska fonder är bra. Men man säljer dem bara där, i andra fonder behåller de Teliaaktier. Varför marknadsför Swedbank överhuvudtaget oetiska fonder? Varför gör någon bank det? Varför investerar folk i oetiska företag överhuvudtaget? Jo, för att money talks, allt för ekonomisk vinning. Låt oss för alltid lämna homo economicus. Den människotyp som bara tänker på sig själv. Vi människor kan bättre än så!

Dags för Sverige att ta ledningen igen!

Dagens DN debatt har en riktigt bra text av Rockström och Eklund. Idag samlas man till 40-års minnet av Stockholmskonferensen 1972, den första av FN:s miljökonferenser. Det var radikalt och bra 1972 men nu kan man väl minst säga att det gått i stå i de globala miljödiskussionerna, i den mån dennna diskussion överhuvudtaget existerar på allvar vilket man kan betvivla ibland. Artikel pekar på det viktiga att vi har en tendens att bara se miljöinvesteringar som kostnader trots att flera framstående ekonomer visat att det är billigast att investera nu än sedan. Genom att redan nu gör radikala investeringar kan vi spara resurser i framtiden. Men ingen vill se detta idag. Tänk om det faktiskt kunde bli så att Sverige kunde ta ledningen och påverka både EU och FN i positiv riktning. Hoppas kan man!

4:e söndagen i påsktiden, en betraktelse.

Text: Johannesevangeliet 16:16-22

Vägen till livet är söndagens tema denna vecka. Hur ser den ut, vägen till livet? Jesus talar till sina lärjungar i dagens text, han talar till oss och vill försöka gjuta hopp i oss, trots allt. Trots att världen ser ut som den gör. Jesus försvinner, efter döden och uppståndelsen är han borta, med löftet om att genom den helige Ande alltid vara närvarande ändå och med löftet om att en dag komma tillbaka. Hur kan vi tro på det? Hur ska vi veta hur lång tiden blir? Många är de kristna som genom historien gett upp sin väntan. Nu kommer han snart sa redan de första lärjungarna, Paulus säger så i många brev men kommer mer och mer fram till att tiden blir längre än han först trodde. I alla tider har det funnits människor som sagt att nu är det dags, nu är tiden inne, men ändå inte. Efter mer än 2000 år är det minsann inte konstigt att en del tappar sugen och slutar hoppas. Hoppas vi fortfarande? Vi säger ibland att hoppet är det sista som överger människan, kanske är det så, men finns det ändå en gräns för hoppet?

Löftet står där: jag kommer åter, er sorg ska vändas i glädje. Allt det som inte bär, det som är skadat och brutet kommer att helas och vi får glädjas. Kan vi tro på det?

Skulle inte själva uppståndelsen vara segern över döden och ondskan, har inte Gud försonat hela sin värld med sig? Och ändå all denna sorg och förtvivlan i världen. Barn som dör i svält, brustna relationer, tsunamis som kommer och går, missbruk, ensamhet. Ja, det finns så mycket som påminner om brustenheten och så lite som talar hopp, helhet och kärlek.

Men så bryter ändå kärlek fram då och då mitt i vår skadade värld, inom oss växer kärleken så och då, till livet, till oss själva, till våra medmänniskor och till hela den Skapelse Gud gett oss. Hoppet kan bryta genom den hårda ytan, då och då.

Jesus talar om glädjen och hoppet och berättar om en kvinna som föder barn, smärtan, den nästan olidliga, byts i glädje då barnet väl är fött och allt gått bra. Mitt i kampen och smärtan kan det vara svårt att se hoppet och glädjen för den födande kvinnan men alla som varit med om en förlossning vet att det när det går som det ska genast byts till glädje över det nya livet.

Kanske är det så att Guds kärlek bryter igenom och omvälver hela vår tillvaro, då och då. Och när det sker glömmer vi allt det onda, det finns ingen plats för brister i den fullkomliga glädjen. Gud är en kämpande Gud som med oss vill bryta igenom brustenheten, gång på gång, och ibland lyckas det. Kanske är det detta som är vårt hopp och vår bön: Gud, kom och bryt igenom, Gud, kom och gör allting nytt. I leendet från de vi älskar, i barnets blick, i gemenskapens glädje, i samvaron med Gud kan det få bryta igenom, det som tar bort det svarta.

Vårt liv handlar om en väntan på dessa Halleluja-moments, förhoppningsvis har du upplevt något sådant ögonblick, förhoppningsvis får du uppleva det igen. Livet är kamp och ibland meningslöshet, men också glädje och fullkomning, helhet och sammanhang.

Vågar vi hoppas? Vill vi vara med i hoppets kraft och rörelse i världen? Gud kallar oss till det. Amen.

Ingen religion förrän vid 13 års ålder?

Margó Ingvardsson har fått det hela rejält om bakfoten i dagens DN Debatt. Hon vill införa en 12-års regel på religion eftersom de som anklagats för andeutdrivningen i Borås friats. Kopplingen är inte solklar om man säger så. Är det samfundens fel att domstolar inte kan döma efter svensk lag?

Hon undrar om det inte finns en enda rakryggad religiös företrädare som kan säga att barn inte får kränkas i religionens namn. Jag kan säga det! Jag säger det nu! Nu är jag förvisso bara en sketen folkhögskolepräst men jag hoppás att ärkebiskopen kommer att säga det samma, jag är faktiskt övertygad om det. Djävulsutdrivning är en vidskepelse som inte har i den kristna tron att göra säger jag vidare, utan omsvep. Så var det sagt och jag tror en hel del religionsföreträdare säger detsamma. Så vad då då?

Religion får inte kränka en människas fri och rättigheter, självklart! Margó menar att trossamfunden inte tar ansvar för barnkränkningar. Jaså? Vilka samfund menar hon? Här dras alla över en kam. Det är dags för precision tack! Hon menar att barn bör fridlysas för all religiös utövning tills de är 12 år gamla. OK, så inga barndop, ingen söndagsskola, inga miniorer, juniorer med mera. Barnen får inte följa med föräldrarna på gudstjänst? Har hon blivit alldeles kollrig? Idag ska jag och barnen till Teleborgskyrkan och fira söndagsskolans 5-års jubileum med Tiger och hans vänner. Det ska bli kul, det har barnen sagt utan att jag tvingat dem.

Så slår Ingvarsson en rallarsving mot de kristna skolorna när hon ändå är igång, en av Vänsterpartiets paradgrenar. De ska avskaffas naturligtvis. En skola har visst angett sin värdegrund till att det som står i Bibeln är sant. Är det illa? Vad menar skolan med detta egentligen, vet Margó det? Jag tror också att bibeln är sann men att det är texter som måste tolkas i grupp i varje ny tid, det kanske skolan också menade? Sen utsätts barnen i skolan för morgonbön och rastandakter, huvaligen, de kan ju bli skadade för livet! Eller kan de finna sin egen tro i allt detta? Kanska anamma det som erbjuds eller söka sig egna vägar? Kanske är det lättare i ett religiöst sammanhang att faktiskt söka sina egna svar? Jag tror det. Skolan tror att Gud har en plan för alla människor och Margó tror att skolan tänker tolka åt barnen vad Gud planerat för dem. Står det på hemsidan? Det tror jag inte! Jag är övertygad om att Gud har en plan för alla människor och denna mening kan man söka sig fram till i en relation med Gud, men ingen annan kan berätta för mig vad den är, möjligen vägleda i stunder av oro och tvivel. Är det illa?

I slutet av debattartikeln förtydligar Ingvardsson sin syn på religion. Det är något som utövas barn. Hur tänker hon nu? Jag tolkar det som om Margó är religionsfientlig överhuvudtaget och anser att religionsfrihet är frihet från religion när det istället faktiskt handlar om att vara fri till religion om man vill. Jag får välja själv om jag vill vara religiös. Det får jag göra också som barn i en friskola med religiösa förtecken. Ingvardsson har sett avarterna och gör dessa till generell regel, så som vissa extrema religiösa människor beter sig så är alla religiösa människor. Man kunde hoppas på lite mer utblick av en så garvad politiker. Men har man bestämt sig för att religion är av ondå tar man till alla medel för att sätta käppar i hjulen för samfunden.

Ja, religiösa samfund skall synas och ställas till svars för kränkningar och brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom alla andra organisationer, föreningar och sammanslutningar. Ingen nytt med det. Men att införe en antireligionslag för alla under 12 år är minst sagt lite magstarkt.

Hur tänkte hon nu?

3:e i påsktiden, en betraktelse.

Text: Johannesevangeliet 10:1-10.

Att gå in och gå ut och finna bete är de ord som jag fastnat för i dagens text. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Det är inte alltid lätt att fundera ut något klokt att säga om den gode herden, den där välkända bilden som många av oss älskar, bilden av vem Gud är. Den gode herdens söndag är det på söndag. Jag tänker mig gärna Gud som den gode herden men grinden är en annan intressant bild tänker jag. Gud är grinden, den som är nödvändig för att faktiskt komma in, komma in och finna bete. Men grindar går oftast inte bara åt ett håll. Själva finessen är att man kan gå både ut och in. Jag tänker att det är så med Gud och tron, att vi inte kan stanna i att bara sitta i bön eller i samtalet med Gud, vi behöver också göra Guds vilja i världen, den växelverkan med att fylla på och utföra är livets andning, livsnödvändig. Man kan inte bara andas in, då sprängs man till sist, vi måste också andas ut, blåsa på andra den Guds kärlek vi själva funnit.

Grinden är för mig också en bild av Gud som den föränderlige, gudsbilden är inte för alltid cementerad, den förändras med oss, inte så att vi dikterar villkoren för Gud, men i en symbios förvandlas vi tillsammans, vi och Gud. Jag tror det är vad det innebär att leva i en reformerad kyrka, Luther menade ju att vi ständigt behöver reformera oss, bara så kan vi vara trogna Gud. För Gud lever och allt levande förändras. Så måste också jag som kristen och kyrkan nydanas och utvecklas, ständigt.

Det levande hoppet på den uppståndne är ett hopp som förändras och utvecklas, liksom Gud. Hur förhåller man sig bäst till det som inte går att kontrollera och stänga in? Vi människor har haft en förkärlek till att fånga in, att sålla och sortera, vad innebär det att vara innanför och vad innebär det att vara utanför? Vi har varit duktiga på att bestämma hur vi kristna skall vara. Den som inte tar sig in genom grinden är en tjuv! Det gäller att lokalisera tjuvarna så att vi kan förbanna dem! Jag tror också vi behöver gå in i det som är det sanna livet genom Jesus Kristus men notera alltså att det är en grind, detta att gå in genom Jesus, det som finns innanför är inte statiskt, kan och kommer att förändras, ständigt, så länge grinden går åt bägge håll.

Den gode herden tycks vara någon som vill att vi rör oss mellan inandning och utandning, livets mysterium, att lungorna ständigt fylls med luft som syresätter oss, livets grundpuls, in och ut, så är Gud livets grundpuls, ständigt närvarande och ständigt svårfångad. Amen.