RIA får inte höjt bidrag av Växjö kommun – illa!

Igår tog man beslut i nämnden för arbete och välfärd. Inga extra pengar till RIA ännu i alla fall. Man skyller på att det måste finnas en verksamhetsplan. Det är väl klart attd et måste finnas och det har man också skickat in år efter år. Verksamheten har inte ändrat karaktär, bara ökat i omfång eftersom behoven växt. Nu står RIA med uppsagd personal som inte heller igår fick ett vettigt besked. Kan inte Växjö kommun garantera pengarna i avvaktan på en ny verksamhetsplan som ju verkar så viktig? Vi talar om 350.000 kronor, ganska mycket pengar förvisso och kommunen skall handskas varsamt med skattebetalarnas pengar, inget snack om saken. Men vi satsar pengar på mycket annat i den här kommunen som minst sagt kan verka mer osäkert på många sätt. Jag menar inte att det är fel av kommunen att vara offensiv och göra stora och bra satsningar för staden men samtidigt måste man kunna ta hand om de som lever på marginalen!

Profeterna skriver om detta i GT, att ett samhälle skall bedömas efter hur de tar hand om sina fattiga. Nu är det dags för Växjö kommun att på allvar visa att man vill RIA:s gästers väl! Kom igen nu!

Betraktelse över 1 Kor. 13:1-13.

Paulus text kallas kärlekens lov och läses i kyrkorna mest vid vigslar. Det är egentligen synd att den kopplas så tydligt till vigslar för det innebär att vi sällan predikar över den texten i kyrkorna. Men jag tror det är en bra idé att göra det. Paulus hyllar kärleken och han beskriver också att kärleken måste gå på djupet i våra liv, på allvar genomsyra oss. Annars är vi bara skrällande cymbaler, alltså vi pratar vitt och brett om kärleken och hur viktigt det är att vi kristna visar varandra kärlek men när det kommer till kritan är vi lika egoistiska och rädda som alla andra. Paulus är mycket tydlig. Kärlek kräver mycket av oss.

Det är inte konstigt att den här texten kommer just denna söndag som ändå är förberedelsen inför fastan. I fastan begrundar vi det oerhörda att Guds son själv, Jesus Kristus, dör och öppnar vägen för vår förlåtelse, på korset tar Jesus all vår brustenhet med sig till Gud så att vi kan bli hela. Jesus är den som tydligast visar oss vad sann kärlek är. Vi är inte Jesus, vi kan inte älska som han kan, men vi kan söka oss allt närmare den kärleken som Jesus har, vi kan sträva efter den, jag tror att det är det våra liv går ut på.

Kärlek är inget lättköpt, kärleken kräver av oss att vi mognar och blir vuxna. Och detta skriver Paulus också om i sitt brev. ”När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.” Kärlek är inte barnslig. Kärlek är inte bara den kärlek ett barn visar sina föräldrar, i de bästa fall, den villkorslösa kärleken som bara är, utan nämnvärd eftertanke. Den kärleken är fantastisk och behöver vårdas och Jesus använder ofta barnen som goda exempel på vad tro kan vara, villkorslös kärlek. Men den vuxnes kärlek, den mogna kärleken är något helt annat. Den ställer krav på uppoffring, att inte alltid gå först själv, den kräver djup självkännedom, vem är jag och hur ser min kärlek ut? Den mogna kärleken kräver mod att stå ut också i situationer som är olidliga, för kärlekens skull.

Kan det vara så att detta att mogna i sin tro innebär att mogna i kärlek, jag tror det. Den genuina kärleken till mig själv, till hela Skapelsen, till mina medmänniskor och till Gud kräver mognad och insikt.

Vi går in i fastan på onsdag, askonsdagen, men först kommer blåmåndag och fettisdagen, då det ska ätas semlor. På söndag, måndag och tisdag är det karneval, då man traditionellt äter mycket kött och fett och festar på olika sätt. Allt för att förbereda sig inför fastan som sedan kommer och varar i 40 dagar fram till påsk. Karneval betyder ju farväl till köttet, under fastan skulle man tra´ditionellt avhålla sig från olika saker, inte minst kött.

Fastan kan vara en tid för eftertanke och mognad. Kanske är det just i årets fasta som vi ska mogna i kärlek? Avstå för att andra ska få leva? Så som Jesus ju gjorde? Att bli vegetarian, åtminstone delvis, i fastan är en bra idé. Det minskar belastningen på jorden och ger fler människor möjlighet att äta sig mätta. WWJD? Han skulle bli vegetarian, helt klart! Jag vill sträva dit och tänker mig att fastan ska få bli en tid för eftertanke för mig, med mindre TV, mindre kött, mer tid till bön och helig läsning. Kanske kan det vara något för fler?

Men ännu är det förfasta, karneval och semleätning! Amen.