Underklassafari – kan de va nåt?

Nja, knappast va? Nu finns det ju en rejält stor skillnad i att göra en underklassafari och en överklassafari. Det handlar om status och makt anser jag. Jag använder mig ofta av ord som utanförställd och fattiggjord för att belysa att det inte är en naturlag att det ska finnas fattiga människor eller människor som står utanför samhället på grund av ekonomi, arbetslöshet, missbruk eller vad det nu kan vara. Många lågavlönade har inte frihet i den bemärkelsen som jag exempelvis (som tillhör högavlönad medelklass) eller som de som bor på Solsidan har. Att kunna välja var man bor är ett privilegium. När man då mot sin vilja hamnat i underklassområden och dessutom ska raljeras med av en KD representant måste kännas surt.

Det kanske inte är en överraskning att idén om underklassafari kommer just från KD, eller förlåt, en person på KD, verksamhetschef dessutom? Vi har en minoritet vid makten som gärna vill sudda ut klassbegreppet. Varför då kan man fråga sig? Kanske för att slippa människor som i grupp vill något annat än fri marknadskapitalism, avregleringar, privatiseringar och hyllande av den privata äganderätten? Så kan det nog vara, tror jag.

Märkligt utspel är det och märkligt att jämföra det med överklassafariidén. Det är liskom inte samma sak.

Religionsfrihet är så svårt!

Hur ska man tänka om allas rätt att utöva sin religion? Jésus Alcála debatterar. Han använder bland annat orden ”att pracka på”. Detta verkar vara ett nyckelbegrepp i dagens religionsdiskussion. Vi ska aldrig pracka på någon en religion. Jag undrar vad det betyder egentligen. Linnea Jacobsson talar om något liknande i den intervju som gjorts med henne om hennes tro. Hon menar att många som förvånades av att hon var troende trodde att detta hade prackats på henne. Det verkar vara så i vårt samhälle att många anser att religion är något som prackas på, inte något som väljs av individer av väl grundade skäl. Linnea menar att hon valt att tro. Jag menar också att jag väljer att tro, jag kan inget annat. Gud är för mig ytterst levande i mitt liv. Får jag då aldrig tala om detta? Ska jag i offentligheten hålla tyst om detta i rädsla för att ”pracka på” någon något de inte vill ha? Jag vädrar ju mina politiska åsikter fritt och det är jag ju inte precis ensam om. Varför kan jag inte få tala om min tro utan att detta anses vara provocerande?

När det gäller heltäckande släja har jag inget svar. Jag kan förstå att det sätter hinder i vissa sammanhang. Jag kan se att det för många är ett uttryck för en märklig människor och framförallt kvinnosyn. Jag skulle gärna slippa slöjor. Men det är svårt för samtidigt vill jag att människor ska få uttrycka sin tro i både ord och handling och hur de klär sig. Jag vill inte föbjuda folk att bära kors runt halsen eller en kippa på huvudet. Men det är klart att det ena skiljer sig från det andra. Jag tycker frågan är svår. Vad tycker du?