RIA i Växjö får inte ökat anslag av Växjö kommun.

RIA i Växjö som hamnat i akut ekonomisk kris eftersom man har tillåtit verksamheten att växa eftersom man anser att behoven har ökat. Det är sorgligt att det ska handla om pengar i ett sådant fall. Självklart måste kommunen hushålla med skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Men här talar vi alltså om skillnaden mellan 330000 och 700000. Det är alltså inga astronomiska summor. Kommunen måste allvarligt fundera över hur man möter de mest utsatta. Var kan hemlösa vända sig akut idag? RIA är ett bra alternativ där också kyrkorna och enskilda personer engagerar sig. Nu verkar det som om RIA i Växjö fått in en del pengar som gör att man klarar sig fram till i april och det är bra. Men sedan vet vi inte vad som sker. det beror dels på kommunen men också på Svenska kyrkan. Kan inte Svenska kyrkan tänka sig att radikalt öka sitt anslag. Nog har Svenska kyrkan i Växjö råd med det? Det hänger också på alla oss som vill att RIA:s verksamhet i Växjö skall finnas kvar. Vi kan alla stödja RIA. Avsätt 100 kronor i månaden till Bg 5778-4274, gör det nu! Om inte kommunen eller Svenska kyrkan radikalt ökar sina bidrag hänger det på oss! Risken är att RIA i Växjö får avskeda personal och då kommer de som är utanförställda att få svårare att klara sig, livet blir tuffare. Jag vill ha ett tryggt och gott Växjö för alla, också för de som av olika anledningar hamnat i missbruk eller bostadslöshet. Kom igen kommunen och Svenska kyrkan!

Befriande med Christina Doctares tro!

Tänk att våga ta sitt liv på allvar som Christina Doctare gör. Jag läser en spännande artikel om hennes väg till tro och hur hon nu väljer att leva sitt liv. Jag blir inspirerad. Hon väljer att tro säger hon, eftersom inga bevis finns. Hon väljer därför att det gör henens liv rikare och fyllt med mening. Jag tror att det är så med mig också. Jag kan inte pracka på tron på någon annan, jag kan inte intellektualisera den, men jag kan välja att tro, och det gör jag. Hon har upplevt tron som något som bär i svåra stunder, jag skulle hoppas att flker fick uppleva det. Hon beskriver det som att man behöver en tillhörighet och att hon valt att höra till. Jag väljer att höra till Svenska kyrkan och arbeta i den. Trots att jag har bekymmer med mycket som sker i och av kyrkan väljer jag tillhörigheten, den är viktig för mig.

Hon väljer att bo i ett kloster och det kan nog för många kännas radikalt men det ger henne tid att fokusera på det viktiga menar hon. Hon tar sina relationer, sin familj och sin tro på allvar och vill lägga tid på det. jag blir avundsjuk.

Förbryllad blir jag av den kommentar som getts av en läsare. Varför är tro så provocerande för icketroende människor? Jag har inget svar på det men det kan göra mig både ledsen och konfunderad.

Livets källa

Livets källa, vad är det? Var finns våra källor egentligen, vad är det som påverkar oss. Vad är det som vi tillåter att påverka oss? Jesaja talar till oss i 55:1-4 och ber oss komma och lyssna så att vi får liv. Vad är det vi ska lyssna till? Vad lyssnar du till? Till vad sätter du din lit, vad är det som ger liv i ditt liv? Jag tror det kan vara olika saker förstås som vi finner värdefulla, som ger oss mer liv. I de allra flesta fall är det ganska kortsiktiga saker vi lägger vår tid och vårt engagemang på. Det behöver inte vara fel saker. Men Jesaja talar om något annat, något som ger verkligt liv, om livets källa. Jesaja ifrågasätter också våra val, varför lägger vi pengar på sådant som inte mättar, på sådant som inte ger något, som ger mer liv? Jesaja är profet och han vill att vi ska vända om, till Gud. Jesaja vill att vi ska ösa ur den brunn som aldrig sinar, ur Guds brunn. I en annan känd text säger Jesus att den som dricker av det vatten han ger aldrig mer blir törstig, det är levande vatten. Ofta lägger vi våra pengar och vår tid på sådant som ger oss glädje en kort tid, och som sagt, det behöver inte vara fel, om vi samtidigt inser att det inte är varaktigt, att det inte är på riktigt. Allt det vi har kommer att tas ifrån oss. Bara ett består: att vi är Guds barn, sedda av Gud och utvalda att vara Guds efterföljare. Det är det som är centrum, grunden för livet. Allt det andra påverkar oss, vi ska inte vara naiva och tro att världen runt omkring oss inte påverkar oss. Vi lever i konsumtionens tid, i en tid där pengar och framgång räknas som viktigt. Det är det inte i Guds ögon. För Gud är du viktig för att du är du och skapad av Gud, inte för vad du lyckas eller misslyckas med. Men hur öser man ur livets källa då? Ja, det kan man verkligen fundera över. Jag tänker att bönen är ett bra ställe att börja på, bönen är att öppna upp för Gud, den kan ha ord men den kan också vara tyst, att bara öppna för Guds tilltal kan räcka, att lyssna. Att befinna sig bland andra kristna och tala om det som är viktigt tror jag också kan vara ett sätt att ösa. Att låta tankar och tal få handla om det viktigaste, om tron, om meningen, om Gud och Guds vilja med mig och med världen. En sådan plats är gudstjänsten, att vara på plats där fler vill tala och lyssna efter Gud är en bra plats. Att möta Gud i nattvarden, inte alltid anar jag Guds tilltal i den lilla biten bröd och i druvjuicen men Gud finns där, Gud vill möta mig också där, det är en möjlighet till att komma närmare även om det inte går att förstå med hjärnan. Tro är en sak för vår känsla, för vår själ, den kan inte logiskt diskuteras, den är, och den är av Gud, den är Guds källa med det vatten som ger liv.