Tecken på ökad medmänsklighet.

Gåvor till olika hjälporganisationer ökar denna julen, det är både privatpersoner som företag som ökar sitt givande. Det är hoppfullt tycker jag.

Förhoppningsvis är det helt enkelt en ökad medmänsklighet vi ser. Och kanske visar det också på en trötthet vad gäller konsumismen? Har vi fått nog av prylar och inser att våra pengar kan göra god nytta på andra sätt? Jag hoppas det. Jag och några vänner har startat RIA:s vänner i Växjö för att se om vi kan få folk att betala en slant varje månad till de som är bland de mest utsatta i vårt samhälle. Vi har mött positiv respons. Hoppas det håller i sig och att vi nu ser en trend mot ökad medmänsklighet i vårt samhälle. Det behövs!

Vill du stödja RIA i Växjö? På Bg 5778-4274 kan du göra detta, varför inte en 100-lapp i månaden? Välkommen med!

Kvinnomisshandel – nu får det vara nog!

Läser Smålandsposten och hajar till. Tre artiklar på förstasidan handlar om kvinnor som misshandlats av sina män. Vad är det här? Det är ju skit rent ut sagt och jag skäms för att jag är man. Nja, jag är glad över att vara man och trivs med det. Men jag trivs mindre bra när jag läser sånt här. Vi vet ju alla att kvinnomisshandel är vida utbrett men man påminns när man ser dessa artiklar.

Hur kommer detta sig? Är det manligt att vara aggressiv? Hur kommer vi åt problemet. Hur kan vi berätta för unga tjejer att alla män inte är så här? Och för alla killar att det finns andra sätt att lösa konflikter.

Jag blir ledsen över hur utbrett detta fenomen är.

Business as usual – dags att ge upp?

Det nya året börjar med inget nytt. I världens värsta ekonomiska kris kunde man hoppas att vi skulle våga ifrågasätta vårt ekonomiska system. Det neoliberala marknadssystemet har bevisat sig vara ett skört system som inte på det stora hela gör världen till en bättre plats att leva på. En miljard människor är kroniskt hungriga idag, fler än någonsin!

Men när man läser nyheterna finns inget av detta ifrågasättande, vi kör på som alltid, i marknadens bubbla, för vi vet inget annat. Vi tycks förlamade när det gäller ekonomisk uppfinningsrikedom. Det finns förstås några undantag, rörelser i världen som vill något annat, transitionrörelsen, Occupy Wall street, och några till. Men dessa kommer knappast att utgöra ett hot för finansaktörerna, där är det ännu lungt och fridfullt och i de flesta fall tickar bonusarna på som om inget har hänt. För det är inte de som betalar med att tvingas lämna sina hus, se hur pengarna räcker till allt mindre, hotas av arbetslöshet och att bli utförsäkrade.

I Shenzhen i Kina vid Hongkong finns inget alternativ än ekonomisk tillväxt i en stad som växt från en liten håla till ett ekonomiskt centrum med 13 miljoner invånare som producerar billiga varor för export. Allt i denna stad är inriktat på tillväxt, liksom hela världen. Inga alternativ finns, ingen vågar tänka tanken att tillväxt inte kan vara i oändlighet på en jord med ändliga resurser. På Filippinerna tar man nu ett obligationslån på 1,5 miljarder USD för att få igång konsumtionen, konsumismen har blivit vår husgud, vi medborgare skall om vi är ordentliga vara villiga konsumenter. När vi inte är det utan sparar våra pengar istället äter inflationen upp våra pengar i bankerna för de ger ingen rimlig ränta. Hmm, det är något sjukt med vårt ekonomiska system. Samsung ökar sin vinst med 73% till 31 miljarder kronor för att vi konsumenter skött oss väl och köpt våra smartphones som lydiga medborgare.

Men hur är det då med Vänsterpartiet? De borde väl vilja ta en fajt med det kapitalistiska systemet? Är inte det klassisk vänsterpolitik? Jonas Sjöstedt har valts till ny ledare och vänsterpartisterna är lyckliga men i rapporteringen idag, inte ett ord om det ekonomiska systemet. I stället ska Vänsterpartiet ta en fajt med Miljöpartiet. Det verkar smart… Jag har själv varit vänsterpartist men var tvungen att lämna betongsocialismen med slagordet ”arbete åt alla” som enda vision. Detta ville man införa oavsett miljökonsekvenser. När jag lämnade för fyra år sedan fanns inte tillstymmelse till miljöpolitik i Vänsterpartiet. Kanske blir det ändring, men jag tvivlar på det.

Hur kan vi tänka nytt om ekonomi? Finns det några visioner? Finns det möjlighet att i ett kompakt marknadsimpregnerat samhälle föra fram andra idéer? Jag hoppas det och jag tror det. Det är dags nu för Sveriges politiker att visa vad man vill med det ekonomiska systemet. Från högern väntar jag inte mycket men från Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister hoppas jag något kan komma. Jag hoppas på ett alternativ till nästa val.