>DN:s ledare på julafton

>Läser så här vid hemkomst efter julfirande i Högsby ledaren i DN från julafton och blir lite bekymrad.
En sak är ju att man inte kan få veta vem som skriver eller missar jag något? En av sex personer kan det vara men vem vet man inte, det är konstigt.
Det som är ännu konstigare är att man säger sig vara fri från alla partier och organisationer men verkar för en fri ekonomi. Vad menas? Vilken typ av fri ekonomi är det som avses? När man formulerar sig så brukar det innebära en nyklassisk liberalism i ekonomin och då finns det förstås många kopplingar att göra och det anser jag DN hamnar i gång på gång. Visst finns det kopplingar?
I julaftons ledare är man positiv och menar att det finns mycket att glädja sig åt detta sorgens år 2011. Och det är väl kul att man hittar glädjeämnen i en dyster nyhetsflora men lite krystat blir det allt.
Saken blir inte bättre av att man blandar ihop korten. Man skriver att klimathotet är en realitet men att också viljan att åtgärda det är en relaitet. Jahaja, jag undrar var denna beslutsamma vilja visar sig. Jag har inte noterat den. Däremot har jag noterat politiskt och ekonomiskt rävspel vilket lett till att man inte verkar komma någonvart alls. Så fortsätter man som om detta var ett positivt svar på klimatutmaningen att torsken i Östersjön återhämtar sig och att nedsmutsningen av världshaven minskar. Vad har dessa två saker med klimatkrisen att göra? Hallå!! har DN ingen koll alls? Östersjöns torsk och en minskad nedskräpning har ingenting men mäniskans påverkan av klimatet att göra. Det vet väl alla? På miljöområdet finns lokala glädjeämnen, men var finns de globala?
Klimatkrisen måste lösas. Vi har kort tid på oss. Våra politiker och den så kallade marknaden hjälper inte till. Det ser dystert ut. Vad finns att glädjas åt?
DN skönmålar världsbilden. Men det är en världsbild som rimmar väl med en tidning som vill verka för en fri ekonomi. De fria ekonomisterna älskar att ingenting görs så att kapitalet kan få härja fritt. det vet vi sedan gammalt. Kom med något nytt DN!

>Pälshandel slår rekord – hur tänker rika människor?

>Päls har i alla tider varit ett signum för de rika, päls är dyrt och signalerar rikedom. (Om man inte bor i Sibirien eller så, där man använder allt på de djur man dödar för sin överlevnad, men det är liksom en annan sak).
I många undersökningar kan man se att ju rikare vi blir desto värre miljöbovar blir vi. Vi ser nu att de nyrika kineserna vill ha minkpäls. Finns det ett samband mellan pengar och moral? Försvinner värderingarna ut genom fönstret när plånboken växer? Det verkar så.
Har vi drabbats av uppgivenhet, att det inte spelar någon roll vad vi gör? Att det gäller att få ut det bästa här och nu för morgondagen vet vi inget om, allt går ju åt helvete ändå?
Tänk om denna uppgivenhet kunde vara kreativitet och engagemáng istället? Då skulle det hända grejor!
Jag äter kött, det handlar om mat. Men jag klär mig inte i päls, visst finns det en skillnad där? Jag inser att jag bör äta mindre kött, framförallt griskött och jag minskar gradvis mitt intag. Jag filar på nyårslöften som handlar om minskad konsumtion av bland annat kött.
Hur ska vi ha det med minkfarmar? Kan vi inte bara förbjuda dem en gång för alla? Samtidigt som vi gör det ska vi än en gång se över vår matproduktion, den kan bli bättre förstås. Jag hoppas på att kunna äta kött som kommer från djur som håller landskapet öppet, som slipper onödiga mediciner, och som transporterats så lite som möjligt. Det är möjligt!
Päls är skit, låt oss slippa det!