>En recension av Per Larssons "Skapelsens frälsning".

>Recension av Per Larssons Skapelsens frälsning. Ekoteologi i miljö- och klimathotens tid. Recensionen var införd i Svensk kyrkotidning nr. 26, 2010.

Per Larsson gör något viktigt. Han skriver ekoteologi på svenska för en svensk läsekrets. Det är ganska ovanligt tyvärr. Mänskligheten och hela Skapelsen står inför en sällan skådad kris i och med att vårt klimat förändras mycket snabbt. I denna tid behövs teologi som hjälper oss att tolka det kristna hoppet och forma ett kristet svar till denna utmaning. Per Larsson ger i denna bok sitt bidrag.

Boken är en vidareutveckling av den bok han skrev i Hong Kong 2004 för studenter vid det teologiska seminariet i Sydostasien. Mycket har förändrats i boken för att den ska kunna fungera i en svensk kontext och det behövdes. Boken har dock kvar sitt ekumeniska drag eftersom den först skrevs för studenter från olika kyrkor i Sydostasien.
Per Larssons huvudsakliga syfte är att ge biblisk inspiration för kristet tänkande och handlande i den kris vi nu står i. Per Larsson menar att det på församlingsplanet i våra kyrkor finns ett stort behov för bearbetning av klimatfrågan och frågan om jordens överlevnad. Jag tror att det är i just detta sammanhang boken har sin främsta användningsmöjlighet. Boken är lätt att läsa och helst bör man ha bibeln bredvid vid läsningen.

Boken har två tyngdpunkter. Dels om ekoteologin i bibeln dels om kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad. Till detta förs en berättelse om hur man tänkt i kyrkohistorien och hur man tänker i ekumeniska sammanhang.

När det gäller hur man tänkt i kyrkohistorien lyfter Per Larsson det viktiga i att ekoteologi egentligen inte är något nytt, det sysslade redan kyrkofäder som Gregorius av Nyssa och Ireneus från Lyon med. Viktigt är också att Per Larsson här lyfter den nicenska trosbekännelsen och dess spännande innehåll. Detta torde vara ett viktigt studium för oss alla! Det lutherska arvet hos Per Larsson är tydligt och viktigt i denna bok, han är djupt rotad i lutherdomen men här skulle finnas utrymme för fördjupning. Jag tror att just ett lutherskt förhållningssätt skulle kunna mejslas fram om Per Larsson låtit denna del av boken få ta större plats.

I boken får det ekumeniska perspektivet ta för stort utrymme, anser jag. Mycket av det Per Larsson här skriver känns daterat och inaktuellt. Troligen är detta avsnitt inte så intressant för en svensk läsekrets även om förankringen i Kyrkornas världsråds arbete är viktig.
Den stora behållningen i boken överväger dock de ovan nämnda nackdelarna. Den stora behållningen är avsnitten om Ekoteologi i bibeln, Kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad och Låt oss fördjupa vår djupaste övertygelse. I mycket av framställningen kommer predikorösten hos Per Larsson fram och det är bra, det blir förkunnelse och en god sådan!

Per Larssons käpphäst, som han återkommer till gång på gång, är att NT måste läsas genom GT:s glasögon. NT är inte som många kan tro tyst i skapelsefrågor utan GT och NT finns i en organisk enhet vilket gör att vi kan tolka NT som mycket upptagen också med skapelsefrågorna. Detta är ett viktigt konstaterade Per Larsson gör och som det är nyttigt att vi påminns om. Framställningen är mycket biblisk, precis som utlovats, och engagemanget för skapelsen grundas hela tiden tillbaka på bibeltexter.

Per Larsson tar kortfattat upp ekonomi och förvaltarskap. Jag hade önskat ett mer utförligt avsnitt om detta då det ju påverkar vårt sätt att leva mycket tydligt. Vad innebär det egentligen att leva som förvaltare? Behövs ett nytt ekonomiskt system för att jorden ska kunna överleva?

I avsnittet om fallgropar blir Per Larsson mycket tydlig vad gäller eskatologin. ”Vi ska inte packa kappsäckarna och föras bort till en totalt annan himmelsk värld. Vår jordiska historia skall inte rinna ut i ingenting, utan i en ny värld, här…” Kanske är denna tydlighet en av bokens främsta förtjänster. Vi måste i kyrkan, då vi talar om skapelsen, lösa den eskatologiska frågan. Per Larsson bidrar till detta.

Boken avslutas med en praktisk del om kyrkornas specifika roll i skapelsearbetet och denna del är viktig för boken för att det inte bara ska bli vackra ord utan också handling. I denna del finns också, anser jag, det tydligaste bidraget från Per Larsson själv i hans genomgång av åtta grundläggande bibliska motiv. Här landar också Larsson i sitt huvudsakliga syfte med boken. Han vill förmedla hoppet till oss om själva skapelsens frälsning. Förmår vi ta detta budskap till oss öppnas nya vägar för teologi och vi kan lösgöras från invanda dogmer och föreställningar som inte längre tjänar livet och jordens överlevnad. Liksom bokens titel säger kan denna insikt leda oss till relevant teologi i klimathoten tid, och det behöver vi!

>Paul Auster – wow!

>Igår kväll avslutade jag Paul Austers ”Sunset Park”, en ny bok av honom som jag köpte i New York. Den finns på svenska också har jag sett. Det är en fantastisk liten roman tycker jag. Jag har tidigare läst New York-trilogin på svenska och uppskattade den mycket. Efter det har det inte blivit av att jag läst Auster. För mycket ekoteologisk litteratur misstänker jag har stått i vägen.

Romanen handlar en ung man med demoner att bearbeta och om hans omgivning, mor och far, flickvän och vänner. Lågmäld, utan åthävor berättar den om brustenhet och helande.
Men boken verkar också ha två andra syften. Dels att slå ett slag för bokläsning och bokkonsumtion i en värld som digitaliseras och där färre läser böcker. Inte så konstigt eftersom Auster är en produktiv författare. Fadern i boken är förläggare.

Dels befinner sig handlingen mitt i den ekonomiska krisen 2008-2009 och detta märks i boken. I beskrivningar om framtidstro och möjligheter till ett leverne märks uppgivenheten men också möjligheten att välja något annat, att inse att annat i livet är viktigt än pengar. Så inser fadern att det inte är hela världen att hans förlag eventuellt går i graven, förutom hans blödande hjärta för de anställda, efter en nära-döden upplevelse inser han livets värden.

Sonen som saknar ambitioner och vill leva i nuet, i varje dag som kommer verkar också ha insett något väsentligt. Allt kommer till den som väntar och är ödmjuk. Dessvärre verkar boken sluta i total uppgivenhet: ”..and he wonders if it is worth hoping for the future when there is no future, and from now on, he tells himself, he will stop hoping for anything and live only for now, this moment, this passing moment, the now that is here and then not here, the now that is gone forever.”

I boken finns dock hopp av annat slag i Bing Nathan som hittat ett alternativt sätt att leva eftersom han konstaterat att: ”In a throwaway culture spawned by the greed of profit-driven corporations, the landscape has grown ever more shabby, ever more alienating, ever more empty of meaning and consolidating purpose.”

Huvudpersonen och Bing har tillsammans konstaterat att det finns ett annat sätt att leva: ”..the value of resistance, how it was possible to refuse to participate in the meaningless games society was asking them to play.”

Alltså: boken rekommenderas varmt!