>Jag fastnade i DN för där fanns något nytt!

>Hör och häpna men i dagens DN fanns något genuint nytt. I vanliga fall är det sällan jag blir överraskad när jag läser dagspress eller ser nyheter på TV. Men idag blev jag positivt överraskad.
I kulturdelen finns idag ett samtal via e-post publicerat, ett samtal mellan Håkan Juholt och författaren Jerker Virdborg. Jag är ingen juholtkramare och hade nog normalt bläddrat förbi men artikeln fångade mig. Virdborg vet jag inte vem det är, det är jag för obildad för.
De talar om politiken förstås och om politikens fjärmande från konsten och vice versa. Hur kan dessa två storheter samverka för att tala om det osm är verkligt viktigt verkar vara deras gemensamma fråga. Särskilt Juholt imponerar i sina svar, de är grundliga, genomtänkta, frimodiga och personliga. Precis det jag saknar hos de flesta av dagens politiker. Jag vet inte om denna artikel över 8 (!) sidor kan påverka att han oftast verkar trampa i klaveret eller sitta med skägget (mustaschen) i brevlådan och inte verkar kunna föra sin rörelse framåt men jag misstänker att det inte kan skada. Detta är långt ifrån det vi ser en del politiker göra i primetimeprogrammens soffor.
Särskilt fastnar jag för en sak Juholt säger och jag citerar honom: ”Det finns ingenting vi kan göra. Hur ofta varje dag framförs inte detta budskap till människor överallt i vårt land? På äldreboendet, i skolan, på järnvägsstationen, på Arbetsförmedlingen. För mig är det också bilden av en samhällsmoral som inte längre bygger på den enskildes ansvar i en större samhällsgemenskap, utan systemets, ytterst ekonomins makt. Medborgare står nu där som kunder. Valfrihet, rätten att välja rätt, med risken att välja fel har ersatt frihet, oavsett val. För mig handlar det politiska arbetet om att vi som människor ska ges förmågan att säga: det finns någonting jag kan göra. Jag kan. Jag vill. Jag gör det för dig och jag gör det för mig.”
Här känns det som om Juholt är något viktigt på spåren. Kan han hävda denna syn i sitt parti, i politiken i Sverige? Det ska bli intressant att se. Just inställningen: Det finns inget vi kan göra, känns väldigt vanlig idag. det är alltid någon annans fel att det strular och jag har minsann inte i min tjänstebeskrivning att jag ska göra något åt det. det är en trist och demoraliserande inställning. Samhällsmoralen som Juholt talar om verkar urholkad minst sagt. Hur kan den återskapas? Vilken typ av moral är det vi talar om? Är det så enkelt som scouterna säger i sin scoutlag: att ta ansvar för sig själv och andra? Eller varför inte den gyllene regeln: gör mot andra såsom du vill att andra ska göra mot dig. Hur får vi tillbaka tilliten till varandra, hur kan vi börja att älska varandra så att vi också tar ansvar för varandra?
För mig landar detta resonemang rakt in i kristen tro förstås. Den Jesus jag väntar på i Advent talar till mig om just dessa avgörande saker.
Det var uppfriskande att läsa DN idag, det är det sällan annars. Det är spännande med ett möte mellan konst och politik, kan vi våga tänka oss ett möte mellan tro och politik också, eller blir det för personligt, för känsligt?