>Advent, en fasta?

>Kan adventstiden vara en fasta? Jag skulle så gärna vilja lugna ner mig, konsumera mindre, läsa mer andlig litteratur, umgås mer med familjen. Men hur gör man det? Hur tar man ett steg tillbaka? Hur övar man sig i förnöjsamhet?
Ibland för jag fram mina idéer i familjen och bland vänner och alla är väl överens i teorin, men i praktiken, hur går man då?
Barnen förväntar sig julklappar, liksom alla barn gör. Kan de förstå att vi behöver lugna ner oss? Ibland säger de att de önskar att vi var hemma mer, hela familjen. Men skulle det kunna ställas mot ett nytt DS-spel?
I kapellet på SSF firar vi morgonbön varje dag. Det är skönt att starta dagen så och särskilt nu i adventstid pratar vi mycket om möjligheten att ta ett steg tillbaka, downshifta, fasta. men det blir mest prat, som en god idé på morgonen men sedan kommer dagen ifatt en och man gör det man måste göra. Eller åtminstone det man tror sig vara tvungen att göra.
Egentligen har jag allt jag behöver. En familj, ett hus, en bil, ett jobb, kläder att sätta på mig, mat att äta. Men så vill man ju ha det där juliga också, pepparkakshus, mandelmusslor, julskinka, ljus i fönstren, med mera, med mera. Hur ska man hinna med allt innan jul? Pyssla med barnen, städa där hemma, köpa alla klappar.
Jag brottas med adventsfastan. Gör du det också? Kunde vi inte bilda en självhjälpsgrupp där vi kunde hjälpa varandra att bli friska från konsumismen och kraven, lösgöra oss från ekorrhjulet? Jag vet inte hur jag ska göra. Kanske kunde vi tänka tillsammans?