>Ta hand om maten i jul!

>Jag blir glad över att läsa alla möjliga tips i tidningarna om hur vi kan undvika att slänga mat. Julmaten kan vara till påska  om vi inte lägger fram för mycket och fryser resterna. Det är inte illa!
Enligt FAO slängs en tredjedel av all mat som produceras. En tredjedel! Du läser inte fel. Visst är det märkligt? Det blir runt 100 kilo per person och år det. Matsvinnet står för 4-7 % av vår klimatpåverkan så det finns all anledning att tänka efter.
Jag älskar julmat och jag inser att jag äter för mycket. Inte minst äter jag för mycket fläskkött och det finns få grisar som mår bra innan slakt. Inte bidrar de till att hålla landskapet öppet heller. På köpet blir jag fetare och fetare. Alltså behöver jag skärpa till mig. Jag behöver inse att det inte är en mänsklig rättighet att äta fläskkött. Kött behöver snarare bli garnityr än huvudingrediens. Jag filar på mitt nyårslöfte och jag ser att det kommer att innehålla löften om minskat köttintag och en smärtare figur. Jag tror det är bra, både för mig och för miljön.
Sillen däremot äter jag med välbehag och sköljer ner med KRAV-märkt snaps. Sillen är inte hotad och smart ska man ju bli av fisk dessutom. Ålen har dock sedan länge lämnat mitt julbord och kommer nog knappast dit igen för hur ska ålen kunna räddas? Det ser mörkt ut.
Alltså, låt oss tänka på vad vi äter. Men, kanske ännu viktigare, låt oss tänka på hur vi handskas med den mat som inte äts upp. den behöver vi ta hand om på bästa sätt.
Jag hoppas ni alla får en god jul med god mat som räcker länge.
God jul!

>Vårdskandalen säger något om det ekonomiska systemet!

>Carema, ja vad ska man säga? Den ena idiotiska saken efter den andra kommer fram. Och, jovisst, kommunal, offentlig, vård är inte alltid bättre. Men nog har något allvarligt hänt då vi konkurrensutsätter de viktigaste delarna av vårt samhälle? Vården av de gamla måste få prioriteras!
Bibeln är full av uttalanden om att ett land bedöms utefter hur det tar hand om de fattiga, invandrarna, barnen, änkorna. Profetlitteraturen i gamla testamentet är väldigt tydlig på denna punkt.
Det är alltså inte hur de rikaste har det som är det viktiga, utan hur de har det som är marginaliserade. Och till de marginaliserade i vårt samhälle kan verkligen de gamla och sjuka räknas.
Jag har själv en sjuk pappa och jag ser hur han måste kämpa för att få rätt vård. Tack och lov har han en stark fru som orkar kämpa. Men alla de som är ensamma, vem kämpar för dem?

Vi behöver ett omvårdnadens system, där alla länkar är viktiga, där vi tar hand om varandra. Detta kommer inte det nyliberala marknadssystemet hjälpa oss med! Vi behöver ett nytt ekonomiskt system, nu!

Jag önskar er alla en välsignad jul! Undrets tid är här!

>Skippa guldet – gör något vettigare med dina pengar!

>Swedwatch visar i en ny undersökning hur smutsigt det guld är som säljs i Sverige. De gör sin undersökning på uppdrag av Svenska kyrkan, bra!
Nästan allt guld kantas av dåliga arbetsförhållanden, barn arbete, arbetare som får stenlunga och inga möjligheter att organisera sig fackligt. Det är riktigt illa!
De få stora svenska företagen som kontrollerar smyckesmarknaden i Sverige har inte gjort någon kartläggning, de skyller på att guldet inte är spårbart. Nä, det är klart att det inte är om man inte sätter upp ett spårningssystem och tar kostnaderna för det. Det måste vi konsumenter kräva av dessa företag. Smycka, Guldfynd, Albrekts m. fl behöver få frågor från oss konsumenter.
Det börjar komma alternativ på marknaden som kallas ekologiskt guld, men man behöver vara vaksam som konsument.

Men, egentligen, vem behöver ett guldarmband? Använd dina pengar på ett bättre sätt i jul. Skänk till RIA, till Svenska kyrkans internationella arbete eller något annat där dina pengar verkligen spelar roll och gör nytta!

>Stöd RIA i Växjö!

>Vi har nu kommit en bit i att starta upp ”RIA:s vänner i Växjö”. Jag hoppas du också vill vara med!
Du kan skänka pengar genom att sätta in det på Bg 5778-4274. Det är RIA:s eget konto. Gör det!
Visst vore det gott att få ge en julklapp som verkligen betyder något i år!

Vi kommer att försöka få människor att göra en månatlig överföring till RIA på exv. 100:-. Blir vi många som gör så kan RIA ha en fast månatlig inkomst som ger dem en plattform och en trygghet att kunna växa vidare.
Vi kommer även att uppmana människor, företag, föreningar att stödja RIA med en engångsinsättning nu i jultider. 1000 kronor hoppas vi många vill ge RIA i julgåva.

Märk dina inbetalningar med ”RIA:s vänner” så att vi kan se om vi blir många som vill göra skillnad.

Kontakta gärna mig om du vill engagera dig i detta viktiga arbete. kanske kan du tala med nära och kära i julhelgerna och be dem bidra? Kanske finns du på ett företag som vill göra skillnad? Kanske är du engagerad i en förening som vill bidra? Alla bidrag mottages tacksamt!

mangepw@gmail.com

>Styrräntan sänks – bankerna jublar!

>Det som kunde vara en julklapp för alla som sitter med dryga lån blev det inte. Riksbanken sänker styrräntan med 0,25%. Var hamnar dessa pengar? Rimligen kunde man tro att bankerna då sänker sin utlåningsränta mot sina privatkunder men icke. Bankerna har det svårt får vi veta. det är så mycket annat som styr vad räntan blir sägs det. Och sedan har ju de stackars bankerna dessutom varit tvungna att följa nya kapitaltäckningskrav, det vill säga att de ska vara goda för det de lånar ut. Nja, inte riktigt, bara till 12% egentligen.
Bankerna slingrar sig och vi alla inser nog att dessa 0,25% som ju är ofantligt mycket pengar hamnar någon annanstans. Har vi sett sänkta bonusar och löner för de som leder bankerna? Nej.
Nog är det hög tid att fundera över vårt banksystem? Många av oss sitter fast med stora bolån, själv äger jag mitt hus till ungefär 20%, resten äger SEB. Det känns inte bra, särskilt när de berikar sig på min bekostnad. Visst ska banken tjäna pengar på sina tjänster, men det måste vara rimligt!

>Julfest på S:t Sigfrids folkhögskola

>Idag har vi haft fest! Helt underbart har det varit. Många goa elever och kollegor som tillsammans gjort en fin dag.
Jag tänker på festen som det viktiga avbrottet i vardagen, de där topparna vi kan leva på ett tag. Idag var en sådan dag. Jag hoppas julen får vara festlig för många samtidigt som jag och alla ni vet att den inte är det för många. De ensamma, de som sitter fast i missbruk eller andra utanförskap. Hur ska de fira jul? Därför blir jag så upprörd över risken att RIA i Växjö kanska måste stänga på grund av för lite pengar. När behoven växt har man tvingats anställa fler personer. Det är väl bra och strategiskt? Men det är klart då måste pengarna in också. Många diakoner i Växjö gör ett fantastiskt jobb men det som görs på RIA görs bara där. Jag hoppas det ska lösa sig för RIA och jag är säker på att vi ska kunna mobilisera ett stort stöd också ekonomiskt. Jag hoppas många kan tänka sig att ge en julklapp som räcker längre de flesta vi ger bort och når många fler än vi vanligtvis gör med våra klappar.
Idag har det varit fest! Jag älskar verkligen att finnas i vårt kapell när musiklinjen gör sitt bästa, när lugnet och stillheten, heligheten infinner sig. Det gör den ofta i vårt kapell, så även ikväll.
Att sedan få gå ut ur kapellet och mötas av brinnande eldar och Josef och Maria och ett par motsträviga får gör bilden hel. Där stod vi alla 200 och kanske kände vi lite till manns att vi var i Betlehem den där gången för 2000 år sedan. Jag tror det, jag kände så.
Julen är här! Det är gudomligt!

>RIA i Växjö är hotat!

>RIA i Växjö möter de människor som ofta inte har någon annanstans att ta vägen. Det är ett fanatstiskt arbete som sker och det är kyrkorna i Växjö som står bakom med ekonomiskt stöd också från Växjö kommun.
Nu ser det mörkt ut. Behoven i stan är stora och personalgruppen har vuxit på grund av detta. Då blir det svårt att få ekonomin att gå ihop. Just nu är personalen uppsagd eftersom ingen vet om det kommer att finnas tillräckligt mycket pengar att driva verksamheten nästa år.
Vi var några som satt och talade om detta häromdagen då vi läst om RIA i dagstidningen. Vi funderade över varför kyrkorna inte pytsar in mer pengar, vad kommunen kunde göra och alla andra goda människor, inte minst de kristna i stan. Så tittade vi på oss själva och insåg att vi som satt där och pratade ju faktiskt kunde göra något.
Nu vill vi göra det! Vi vill starta en grupp som vi kallar RIA:s vänner i Växjö. Målet är att få en långsiktig hållbar ekonomi för RIA. Vi hoppas kunna bli 1000 personer som ger 100 kronor per månad till RIA. Det blir en bra slant som kan ge personalen och föreståndaren Harald lite arbetsro.
Men, det måste ske snabbt! Hör av dig till mig om du vill vara med. Jag kommer att återkomma med kontonummer. Vi vill också i det akuta läget uppmana privatpersoner, företag och kompisgäng att tillsammans skänka en engångssumma på minst 1000 kronor.
Jag hoppas du vill vara med och bidra till detta viktiga arbete!
Jag kommer också att skriva här på bloggen hur ni kan göra som vill vara med.

>Tankar om julen – Jesus föds inom oss

>Skrev en liten betraktelse som jag använder i S:t Sigfrids kapell i morgon kväll.

Det är jul igen och återigen läser vi berättelserna om det där som hände för så länge sedan långt borta i Betlehem i Palestina. Betyder berättelserna något för oss eller är de bara nostalgi och minnen? Har dessa texter något med mig att göra, nu och här?
Jag tror det, för jag tror att Jesus föds på nytt i varje ny tid, i varje ny människa. För Gud växer inifrån, alltid från insidan, inte från utsidan. Så var det för Maria:
”Maria sjunger sånger i sin väntan. Hon sjunger för sin ofödde son. Maria lägger händerna på magen och känner fotens spark inifrån.”
Så är det för oss. Gud kommer inte till oss från ovan, Gud kommer till oss från en krubba i ett smutsigt litet stall på ockuperad mark. Det talas om att den lille killen som ligger där är Guds son och det kan möjligen förvirra oss, den som ligger där är Gud själv. Ett barn, utlämnat åt människors välvilja, åt en moders och en faders kärlek och omvårdnad. Naken, fattig, utan plats i palatsen ligger han där och väntar på vår reaktion.
Berättelsen i Lukasevangeliet är så tydlig: den ställer två helt olika riken emot varandra. Augustus stora romarrike som styrs med makt, våld och död. Och Guds rike å andra sidan, det helt annorlunda, det som växer inifrån, underifrån.
Krubban och stallet i Betlehem finns inte där och då, det finns här och nu. Det finns i våra bröst, i vårt hjärta. Ser vi barnet? Möter vi dess blick? Ser vi barnets utsatthet, vad gör vi åt det? Svarar vi genom att lyssna till barnets gråt och ta dess hand, eller gör vi det inte?
I detta lilla barn koncentreras hela Gud och landar på jorden, här hos oss, här och nu. Världen darrar till den julnatt som snart kommer för Gud föds om och om igen i nya människor i nya tider.
Vi har en Gud som använder känslans makt, som ställer oss inför ett litet nyfött barn och ber om vårt medlidande, vårt engagemang.
Så är julen främst en tid för att öppna våra hjärtan. Att verkligen se varandra, att möta varandra med den blick vi har när vi ser in i ögonen på ett nyfött barn. Den blicken, den kärlekens blick vill Gud att vi ser på alla med. Också dem vi inte kan fördra, också de är Guds barn, också de är värda vår kärlek. Barnen på Afrikas horn är också de värda vår kärleksblick.
Det är i denna blick vi alla lever och blir till. Utan kärleksblicken förtvinar vi och dör. Vi vet att det är så med spädbarn, men jag tror det gäller oss alla också när vi blivit vuxna.
Jultiden är den tid då vi får putsa linsen, öva oss i medlidande och kärlek, till alla de som förtjänar vår kärleksblick, och det är alla det!
Julen är här!
O Betlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där, försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker. En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt, och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt.
Så stilla och så oförmärkt blir oss Guds gåva räckt, och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det. Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.
Du barn av Betlehem vi ber: ge våra ögon ljus och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud. Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem. O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel!
Amen.

>Svenska kyrkan frotterar sig med Mammon!

>Jo, nog är det så. I dagens Kyrkans tidning kan vi läsa att antalet tjänster på kyrkokansliet ökar, det kan kanske vara bra, mycket ska göras. Men samtidigt skär man i SKUT och det är jag kluven till. Inte för att SKUT inte egentligen kunde bära sina kostnader själva, vill man ha verksamhet fast man själv valt att flytta utomlands kan man väl betala det själv?
Men samtidigt är SKUT församlingsverksamhet som vilken som helst och det vill jag ha i vår kyrka. Att då öka i administration och skära i församlingsverksamhet blir problematiskt. Det handlar förstås om kyrkosyn.
Att nationell nivå har en soliditet på 60% är än mer probelmatiskt. Varför används inte pengarna nu när de behövs? Kan man spara sig upp för en uppförsbacke? Naturligtvis inte, det behövs rejäla satsningar på just församlingsverksamhet.
Kyrkans finansförvaltning går strålande, plus 420 miljoner 2010, visserligen har krisen slagit till och det blir väl mindre vad det lider. Svenska kyrkan spelar alltså på den finansiella marknaden, är det bra? Jag tycker inte det. Kan Svenska kyrkan garantera vad hennes pengar gör? Finns våra pengar utan tvivel bara i brancher som vi verkligen vill stödja? Använder vi oss av finansiella instrument som är omoraliska och rena lotterier såsom derivat, warranter och allt vad de heter? Jag hoppas inte det men jag vet inte.
Ska vi vara glada över att Svenska kyrkan är med och skapar pengar ur ingenting, ur spekulation, ur börsens upp och nedgångar. Börsens upp och nedgångar bygger nämligen inte på ekonomisk vetenskap utan på åsikter och spekulationer. Vill vi vara med i den leken? Jag vill det inte.

Det som är det allra värsta enligt mig är att antalet personer som skickas att arbeta tillsammans med systerkyrkor runt om i världen minskat radikalt de senaste åren. Varför är det så? En del säger att våra partners inte efterfrågar oss, rent nys anser jag. Vi behöver många missionärer ute i världen, dels för att lära saker vi har lärt oss men inte minst och kanske viktigare för att lära sig av vad andra gör och föra det hem till oss här i Svenska kyrkan. Vi kan inte klara oss om vi inte har den internationella utblicken, då blir vi inkrökta i oss själva. Vi behöver människor som kommer hem efter några år, uppfyllda av helig ande och förändringslusta och vi behöver lyssna på dem. Vi behöver helt enkelt vara närvarande i världen, inte bara uppkopplade.
Om vi nu har en soliditet på 60%, vilket är vansinnigt, låt oss använda i alla fall 10% av den till att öka antalet utsända medarbetare i världen. Det är ett beslut som borde ha tagits på kyrkomötet i år.
Naturligtvis gjordes inte detta ty inkröktheten firar nya triumfer.

>En recension av Per Larssons "Skapelsens frälsning".

>Recension av Per Larssons Skapelsens frälsning. Ekoteologi i miljö- och klimathotens tid. Recensionen var införd i Svensk kyrkotidning nr. 26, 2010.

Per Larsson gör något viktigt. Han skriver ekoteologi på svenska för en svensk läsekrets. Det är ganska ovanligt tyvärr. Mänskligheten och hela Skapelsen står inför en sällan skådad kris i och med att vårt klimat förändras mycket snabbt. I denna tid behövs teologi som hjälper oss att tolka det kristna hoppet och forma ett kristet svar till denna utmaning. Per Larsson ger i denna bok sitt bidrag.

Boken är en vidareutveckling av den bok han skrev i Hong Kong 2004 för studenter vid det teologiska seminariet i Sydostasien. Mycket har förändrats i boken för att den ska kunna fungera i en svensk kontext och det behövdes. Boken har dock kvar sitt ekumeniska drag eftersom den först skrevs för studenter från olika kyrkor i Sydostasien.
Per Larssons huvudsakliga syfte är att ge biblisk inspiration för kristet tänkande och handlande i den kris vi nu står i. Per Larsson menar att det på församlingsplanet i våra kyrkor finns ett stort behov för bearbetning av klimatfrågan och frågan om jordens överlevnad. Jag tror att det är i just detta sammanhang boken har sin främsta användningsmöjlighet. Boken är lätt att läsa och helst bör man ha bibeln bredvid vid läsningen.

Boken har två tyngdpunkter. Dels om ekoteologin i bibeln dels om kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad. Till detta förs en berättelse om hur man tänkt i kyrkohistorien och hur man tänker i ekumeniska sammanhang.

När det gäller hur man tänkt i kyrkohistorien lyfter Per Larsson det viktiga i att ekoteologi egentligen inte är något nytt, det sysslade redan kyrkofäder som Gregorius av Nyssa och Ireneus från Lyon med. Viktigt är också att Per Larsson här lyfter den nicenska trosbekännelsen och dess spännande innehåll. Detta torde vara ett viktigt studium för oss alla! Det lutherska arvet hos Per Larsson är tydligt och viktigt i denna bok, han är djupt rotad i lutherdomen men här skulle finnas utrymme för fördjupning. Jag tror att just ett lutherskt förhållningssätt skulle kunna mejslas fram om Per Larsson låtit denna del av boken få ta större plats.

I boken får det ekumeniska perspektivet ta för stort utrymme, anser jag. Mycket av det Per Larsson här skriver känns daterat och inaktuellt. Troligen är detta avsnitt inte så intressant för en svensk läsekrets även om förankringen i Kyrkornas världsråds arbete är viktig.
Den stora behållningen i boken överväger dock de ovan nämnda nackdelarna. Den stora behållningen är avsnitten om Ekoteologi i bibeln, Kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad och Låt oss fördjupa vår djupaste övertygelse. I mycket av framställningen kommer predikorösten hos Per Larsson fram och det är bra, det blir förkunnelse och en god sådan!

Per Larssons käpphäst, som han återkommer till gång på gång, är att NT måste läsas genom GT:s glasögon. NT är inte som många kan tro tyst i skapelsefrågor utan GT och NT finns i en organisk enhet vilket gör att vi kan tolka NT som mycket upptagen också med skapelsefrågorna. Detta är ett viktigt konstaterade Per Larsson gör och som det är nyttigt att vi påminns om. Framställningen är mycket biblisk, precis som utlovats, och engagemanget för skapelsen grundas hela tiden tillbaka på bibeltexter.

Per Larsson tar kortfattat upp ekonomi och förvaltarskap. Jag hade önskat ett mer utförligt avsnitt om detta då det ju påverkar vårt sätt att leva mycket tydligt. Vad innebär det egentligen att leva som förvaltare? Behövs ett nytt ekonomiskt system för att jorden ska kunna överleva?

I avsnittet om fallgropar blir Per Larsson mycket tydlig vad gäller eskatologin. ”Vi ska inte packa kappsäckarna och föras bort till en totalt annan himmelsk värld. Vår jordiska historia skall inte rinna ut i ingenting, utan i en ny värld, här…” Kanske är denna tydlighet en av bokens främsta förtjänster. Vi måste i kyrkan, då vi talar om skapelsen, lösa den eskatologiska frågan. Per Larsson bidrar till detta.

Boken avslutas med en praktisk del om kyrkornas specifika roll i skapelsearbetet och denna del är viktig för boken för att det inte bara ska bli vackra ord utan också handling. I denna del finns också, anser jag, det tydligaste bidraget från Per Larsson själv i hans genomgång av åtta grundläggande bibliska motiv. Här landar också Larsson i sitt huvudsakliga syfte med boken. Han vill förmedla hoppet till oss om själva skapelsens frälsning. Förmår vi ta detta budskap till oss öppnas nya vägar för teologi och vi kan lösgöras från invanda dogmer och föreställningar som inte längre tjänar livet och jordens överlevnad. Liksom bokens titel säger kan denna insikt leda oss till relevant teologi i klimathoten tid, och det behöver vi!