>Vägra shopping?

>Läser i dagens The New York Times att en del amerikaner nu protesterar mot att rean efter Thanksgiving på Black Friday börjar allt tidigare. Förra året gicks det över en gräns då en del öppnade redan vid midnatt, ja några faktiskt kl. 22 på självaste Thanksgiving.
Hela artikelns utgångspunkt är egentligen att folk borde få vara hemma och fira Thanksgiving tillsammans. Dels de som ska stå i affärerna men även shopparna själva. Jag tänker att det är väl bara att stanna hemma då, men då kan man ju missa en bra deal. Man blir lite matt.
Det som är kul är att det nu finns människor runt om i USA, detta ”genomshoppiserade” samhälle, som tänker vägra handla mitt i natten utan lungt och fint fira med familjen.
Detta liknar väl vart vi är på väg i Sverige. Det som hette Annandagsrean är väl nu en juldagsrea och tidigare och tidigare öppnar butikerna. Det skulle vara bra om vi i år lät bli mellandagsrean helt och hållet, tycker jag. Kan vi vara överens om det?
För helt ärligt, hur mycket av det som köps de dagarna måste vi verkligen ha?
I artikeln finns en hänvisning till Occupy Wall Street och kanske är det så att den där lilla tappra skaran nu påverkar mycket mer än man kunde tro. Än är det inte sagt att det blir någon märkbar avmattning av shoppandet på Black Friday, det ska bli spännande att se.
Vi lever mitt i en ekonomisk kris som gör de fattiga fattigare och överlag shoppar vi som aldrig förr. När ska det mattas, när har vi fått nog?

>Franz J Hinkelammert – en spännande teolog!

>Franz J. Hinkelammert är en viktig befrielseteolog som bland annat verkat vid DEI (Departmento Ecuménico de Investigaciones) i San José, Costa Rica. Han har i sin bok The Ideological Weapons of Death (1986) analyserat Marx´s teorier om fetischism och jag tror att det kan vara en god hjälp för oss när vi funderar över det ekonomiska system världen befinner sig i. Handeln med varor som den nya tiden fört med sig innebär en uppdelning av arbete, ingen kan längre ha en helhetsöverblick på hur saker och ting produceras, vem som producerar, under vilka villkor och hur varorna hittar fram till konsumenterna. Vi har hamnat i ett system som är oöverblickbart och därmed också mystifieras, vi fyller saker, varor, med olika trosföreställningar som inte behöver ha med verkligheten att göra. På detta sätt menar Marx att vi hamnar i en ekonomisk mystifiering. Genom uppdelningen av arbetet klarar vi inte längre att ta ansvar för våra handlingar, vi ser bara vår del av produktionen, inte andras. Eftersom de flesta är anställda har vi ställt oss under någon annan som bestämmer spelreglerna för produktionen vilket till slut leder till att vi inte vill eller kan ta ansvar ens för det vi själva producerar. Jag tror att vi här har en viktig insikt då vi ser hur de flesta av oss beter oss på ”marknaden” idag. Vi handlar varor men vi ställer få frågor. De flesta verkar ha gett upp och handlar det som är billigast eller snyggast, det är bäst att inte veta att barnens gymnastikskor tillverkats av ett litet barn i Pakistan som inte får gå i skolan och inte äta sig mätt. I stället blir Nike skorna en fetisch, vi fyller de med andra värden såsom frihet, styrka och skönhet. Fast egentligen pratar vi bara om ett par gymnastikskor, lite tyg och lite plast med en logga på. Alla de varor vi omger oss med har blivit fetischer, vi handskas med dem som om vi handskades med något verkligt viktigt. Ja, prylar kan till och med för en del stilla den existentiella ångesten många bär på i vår diversifierade värld.



>Vad är marknaden?

>Läser i The New York Times att Berlusconi nu tvingats att avgå. Men enligt tidningen beror det inte på alla sexskandaler, påstådd korruption eller något av allt det andra Berlusconi anklagats för. Nej det är marknaden som tvingar honom att avgå.
Hmm, marknaden, vem eller vad är det nu igen? Inga namn nämns i bladet, bara detta: marknaden.
När man säger så kan man ju komma undan med vad som helst egentligen, för vem ska kunna kolla upp om det verkligen var marknaden som framtvingade hans avgång? Vem ska man fråga? Ska man fråga Wall Street? Vem är det i så fall? Jag trodde det var en gata i NY. Eller ska vi fråga börsen? Och vem är då det, vem har telefonnumret till marknaden? Till Wall Street? Till börsen?
Jag blir mer och mer bekymrad över vårt språkbruk när det handlar om marknaden. För det säger något om vad vi tror och tänker. Marknaden verkar vara någon slags storhet som har makt över våra liv. Ja, till och med Berlusconis avgång styr den över.
Vi har landat i någon slags marknadsfundamentalism, där inget av det marnaden säger kan kritiseras eller undersökas, det ska bara tas för en sanning.
Vill vi ha det så?

>Kan occupanterna inspirera andra?

>Läser i dagens New York Times att occupanterna i Zuccotti Park tydligen inspirerar fackförbunden i USA. Det är ju så att Occupy Wall Street spritt sig vida omkring i USA och även Europa så det är inte bara de i NY som inspirerar.
Flera stora fackförbund uttalar sig i dag i NYT och menar att occupanterna säger det som de vill ha sagt. Att de funnit nya vägar och ett språk som går att kommunicera med andra. Detta är ju toppen för fackförbunden i USA som sovit ganska gott de senaste åren och inte riktigt vetat hur de ska kunna angripa girigheten och roffarmentaliteten bland ägarna till de företag där deras medlemmar är anställda.
Jag hoppas verkligen att detta kan vara ett sätt att få amerikanerna på fötter och kräva ett rättvisare samhälle. 2010 uppgick siffran fattiga i USA till 49.3 miljoner personer. Det är ju faktiskt ganska många. Att som Occupy Wall Street-rörelsen tala om att vi är de 99% av befolkningen som vill ha ett mer rättvist samhälle är en bra slogan och nu verkar alltså fackförbunden haka på.
Kommer vi att se samma utveckling i Sverige? Jag hoppas det för jag tror att även hos oss behöver klyftorna minska.
Så även om jag fortfarande är kritisk till vad denna nya rörelse kommer att betyda märks alltså nu något positivt i det att den kan påverka andra, mer stabila rörelser att våga ta steget ut och säga ifrån.

>Ockupanterna i Zuccotti Park

>Jag blev inspirerad när jag första gången läste om Occupy Wall Street och tänkte att nu händer det något spännande äntligen. Kampanjen har spridit sig över världen och jag tror det är bra. Det som är bra i kråksången är just detta att rådande ekonomiska system ifrågasätts, det gillar jag. Man menar att det inte är rimligt att klyftorna är så stora som de är i samhället samt att bankerna håvar in storvisnter utan att deras små kunder kan påverka. Vi sitter alla fast i banksystemet som verkar vara värsta krämarbranchen.
Nåväl så långt allt väl. Eller?
När jag idag besökte Zuccotti Park kunde jag inte annat än bli besviken. Dels är ju ”parken” en liten pluttyta precis bredvid Ground Zero. I New Yorkbors ögon är den kanske stor, de är ju vana vid trängsel men jag tyckte den var futtig. På denna lilla yta står tält väldigt tätt, de som är där är en skara smutsiga individer. Jag vet inte vad det är för folk egentligen men det finns plakat om de mest skilda saker och den ena tokigheten efter den andra. Vad är det man vill egentligen?
Nu har man ju bestämt sig för att inte ha någon ledare och alla beslut skall helst tas i konsensus bland de kanske 2-300 inblandade. Det verkar gå trögt.
I söndagens New York Times kan man få veta att det tog några timmar innan man bestämt sig för att skaffa nya tält, fullständig demokrati är svåra saker.
I parken finns många trasiga människor och en och annan missbrukare också vad jag kunde se. Hur blir man en kraft att räkna med? Vill man det? Vilken förändring är det man vill uppnå? Vem vet?
Ja, besviken blev jag och förbryllad. Jag hade tänkt intervjua några personer och ha med det i min nästa bok som ska handla om ekonomi, det är ju därför jag är här i NY just nu men jag lyckades inte hitta någon som jag blev sugen på att intervjua. Det kanske säger mer om mig än om dem, jag vet faktiskt inte. Jag ska göra ett nytt försök en förmiddag längre fram och se om jag lyckas bättre då.
Är det någon som vet hur man kan tolka denna märklighet med Occupy Wall Street?

>Fria Tidningen

>Läser dagens Fria Tidningen och slås av hur bra jag tycker den är. Jag har länge väntat på en annan röst i debatten. Jag har varit fast med den mörkblåa Smålandsposten allt för länge. Försökte sedan med Växjöbladet/Kronobergaren som bara kommer på fredagar och är en sorglig historia.
Det verkar svårt med papperstidningar idag med all konkurrens med internet. Jag tillhör det gamla gardet som vill hålla något i handen vid frukostbordet.
Så har jag haft DN ganska länge fred-sön och det har ibland varit bra men ack så fast den är i konsumtionssamhällets normer.
Så pröva gärna Fria Tidningen vet jag!
(Nej, jag är inte en betald marknadsförare)