>Fem punkter som borde styra oss

>

Rebecca M. Blank som är professor i Public Policy vid University of Michigan har formulerat fem viktiga teologiska ståndpunkter som hon menar bör styra kristna människors sätt att arbeta i det offentliga livet vilket inkluderar vårt ekonomiska handlande. De kan synas lätta att acceptera och att följa men det blir svårt när vi ska ta ställning till dessa fem punkter i varje enskilt beslut och val vi gör men jag tror verkligen att världen skulle vara en bättre plats om vi gjorde det. Ståndpunkterna är dessa:
1. Kristna skall bry sig om andra. Inte bara egenintresset ska styra våra val och beslut. Vi behöver på ett genuint sätt bry oss om välbefinnandet hos andra även när deras intressen är annorlunda än våra egna.
2. Den ”nästa” som vi kristna skall bry oss om behöver definieras brett och vitt. Att svara på frågan: Vem är min nästa? är inte lätt. Vår nästa är inte bara de som talar som vi, som ser ut som vi eller som delar samma nationella, kulturella eller religiösa gemenskaper.
3. Värderingar och val spelar roll. Vår kristna tro ger oss riktlinjer för hur vi ska bete oss. Vissa önskningar är mindre värda än andra och vissa handlingar är viktigare än andra. Inte alla personliga önskningar skall tillfredsställas och inte alla val är önskvärda. Vår kristna tro går emot den liberalism som menar att var och en måste få bestämma vad som är bra för dem utan någon hänsyn till gemensamma intressen.
4. Vi ska bry oss om mer än det materiella. Som kristna skall vi bry oss om också vår spiritualitet och dess hälsa. Även om det materiella inte är ont i sig kan det få oss att fokusera på att bygga rikedomar istället för att söka Guds rike. Vi ska inte använda rikedomar för att mäta mänskligt värde. Materiella rikedomar kan användas för goda eller onda saker, de ska användas för att tjäna Gud och vår nästa.
5. Vi ska särskilt bry oss om de fattiga. Vi ska bjuda in dem som lever på marginalen av våra gemenskaper. Jesus säger oss att vi kommer att dömas efter hur vi behandlar de fattiga. Visst är vi alla fattiga på olika sätt, men nu menar jag de som är fattiga i den bemärkelsen att de ekonomiskt eller socialt lever i marginalen.
Det bästa vore förstås om alla följde dessa riktlinjer. Men som kristna har vi fått ett budskap genom bibeln och där finns allt detta med. Kallar vi oss kristna kommer vi inte undan dessa fem punkter. Jag tror nog vi skulle kunna vaska fram liknande punkter frå exempelvis Koranen och andra religioners heliga skrifter. Det är en bra idé att göra det. Själv koncentrerar jag mig på det som är kristet.
Vad tror ni? Kan vi införa dessa riktlinjer, sätta upp dem på kylskåpet, ha dem på ett kort i plånboken så att vi ser dem varje gång vi ska handla?

>Vad har teologi med ekonomi att göra?

>Nog kunde man väl få ha sin tro ifred! Inte ska väl tron politiseras, va? Ska min personliga trosövertygelse nu plötsligt ha med praktiska och världsliga saker att göra? Jag kan förstå den typen av invändningar. Det finns något skönt och tryggt med att min kristna tro liksom ligger utanför det vardagliga och praktiska, att det tillhör en annan sfär på något vis. När jag sätter mig i kyrkan och tänder ett ljus, ber, eller bara sitter i tystnad, då är det som om tiden står stilla, då störs jag inte av allt utanför. Kan jag inte få ha det så? Kanske kunde vi trycka upp pins där det står: ”Rör inte min tro!”
Jag tror på att pröva sig fram, på debatt och diskussion, jag tror till och med på att provocera ibland, kanske kan man då ta ett hopp framåt? Visst finns det risker när man påstår att teologi, tro och politik, ekonomi har med varandra att göra, jag inser det. Hinkelammert säger något klokt tycker jag: ”Ingenting kan göras utan risk, inte ens att gå i kloster – där förvisso många förlorat sin tro.” Jesus kommer inte till jorden för att vi ska få lugn och ro och kunna sitta i vackra kyrkor och be och meditera. Jesus kommer till jorden för att tända en eld!
När vi ska fundera teologiskt på ekonomi behöver vi påminna oss om att bibeln alltid tar ställning för de fattiga (läs några profeter så får du se!). Kyrkor runt om i världen har därför i alla tider arbetat med de fattiga på olika sätt för att lindra deras lidande. Ofta har det blivit en slags välgörenhetskyrka, som gjort fina saker men inte förändrat situationen. Vi behöver inse att kristen tro är politisk och biblisk politik tar alltid ställning för den fattiggjorda och utanförställde. Notera att jag använder dessa ord, för det är ingen naturlag att fattiga skall finnas, det är vårt system som gör att människor hamnar utanför, vi kan ha andra system som är bättre och det är vad biblisk politik handlar om. När kyrkan arbetar med de fattiga, som hon skall göra och som hon är kallad till, kommer hon att stöta på orättvisor. Det är ju liksom roten till det onda. Om vi då inte vill vara en välgörenhetskyrka behöver vi fundera över hur vi kan påverka de orättfärdiga mönster som skapar orättvisa och sedan faktiskt göra något åt det. Då blir det politik förstås. Vi måste som kyrka utmana alla politiker att arbeta för rättvisa och minskade klyftor. Kanske någon säger att det är partipolitik, men då svarar jag att det är biblisk politik. Den känner inga partigränser, om moderater och vänsterpartister vill vara med att göra verklighet av den bibliska politiken är de välkomna! Allt som vi gör för att komma närmre Gudsriket tas emot med tacksamhet!
Att vara kristen och söka den kristna vägen innebär att vara andlig, att söka med hela sig det som Gud vill. Spiritualitet eller andlighet är inte primärt en aktivitet som är fokuserad på mig själv utan på andra som är i nöd. Andlighet är inte en stilla ensam övning på min kammare utan snarare en inställning till livet där intresset för mig själv förvandlas till att istället vara aktiv för andras välbefinnande, att nå de som marginaliserats in i livet igen.
 Jag läste en rolig historia i The Poverty & Justice Bible som jag gärna vill dela med er för den säger något om hur det går till också i många församlingar i Sverige. Det var en kristen församlingsledare som stötte på en person som uppfunnit en introduktionskurs till kristen tro. – Så vad handlar din kurs om egentligen?, frågade församlingsledaren. – Åh, den handlar om grunderna i kristen tro helt enkelt, blev svaret. – Så du menar att den handlar om att bry sig om de fattiga, de sjuka, de som drabbats av HIV och AIDS och de bortstötta i vår värld? Sådana saker? – Nej, nej, kom svaret. Inte sådant, bara grunderna. Här blir det tydligt anser jag att vi kristna oftast sysslat med sådant som bibeln inte alltid är så upptagen med. Bibeln är full av berättelser om hur vi ska agera i förhållande till de fattiga, de sjuka, änkan, de faderlösa och så vidare. Det går inte att komma undan och undvika att detta är ett av de tydligaste dragen i bibeln. När man läser i The Poverty & Justice Bible blir det tydligt. Där har man med en orange överstrykningspenna markerat alla avsnitt i bibeln som handlar om de fattiga och om ekonomi och rättvisa. Inte många av bibelns sidor är utan överstrykningar!



>Rökfritt i offentliga miljöer.

>Jag har länge retat mig på att folk röker obehindrat på tågstationer och vid busshållsplatser. Där måste man ju stå ibland och det är inte alltid lätt att undvika röken. Här i New York förbjuds nu rökning på tunnelbanans perronger. Jag hoppas vi snart får se liknande beslut i Sverige.
Min far har allvarlig KOL och själv har jag en 25%-ig risk att drabbas av samma öde, det är nämligen ärftligt det där. Jag tänker att alla asmatiker, KOL-drabbade och andra som har svårt med andningen skulle uppskatta ett förbud i offentliga miljöer.
Det är en mänsklig rättighet, anser jag, att kunna andas ren luft. Rökning är en detalj i den stora bilden men också en miljöfråga.
Det skulle behövas särskilda inrutade rökplatser i offentliga miljöer så att vi andra slapp den skadliga röken!

>Vägra shopping?

>Läser i dagens The New York Times att en del amerikaner nu protesterar mot att rean efter Thanksgiving på Black Friday börjar allt tidigare. Förra året gicks det över en gräns då en del öppnade redan vid midnatt, ja några faktiskt kl. 22 på självaste Thanksgiving.
Hela artikelns utgångspunkt är egentligen att folk borde få vara hemma och fira Thanksgiving tillsammans. Dels de som ska stå i affärerna men även shopparna själva. Jag tänker att det är väl bara att stanna hemma då, men då kan man ju missa en bra deal. Man blir lite matt.
Det som är kul är att det nu finns människor runt om i USA, detta ”genomshoppiserade” samhälle, som tänker vägra handla mitt i natten utan lungt och fint fira med familjen.
Detta liknar väl vart vi är på väg i Sverige. Det som hette Annandagsrean är väl nu en juldagsrea och tidigare och tidigare öppnar butikerna. Det skulle vara bra om vi i år lät bli mellandagsrean helt och hållet, tycker jag. Kan vi vara överens om det?
För helt ärligt, hur mycket av det som köps de dagarna måste vi verkligen ha?
I artikeln finns en hänvisning till Occupy Wall Street och kanske är det så att den där lilla tappra skaran nu påverkar mycket mer än man kunde tro. Än är det inte sagt att det blir någon märkbar avmattning av shoppandet på Black Friday, det ska bli spännande att se.
Vi lever mitt i en ekonomisk kris som gör de fattiga fattigare och överlag shoppar vi som aldrig förr. När ska det mattas, när har vi fått nog?

>Franz J Hinkelammert – en spännande teolog!

>Franz J. Hinkelammert är en viktig befrielseteolog som bland annat verkat vid DEI (Departmento Ecuménico de Investigaciones) i San José, Costa Rica. Han har i sin bok The Ideological Weapons of Death (1986) analyserat Marx´s teorier om fetischism och jag tror att det kan vara en god hjälp för oss när vi funderar över det ekonomiska system världen befinner sig i. Handeln med varor som den nya tiden fört med sig innebär en uppdelning av arbete, ingen kan längre ha en helhetsöverblick på hur saker och ting produceras, vem som producerar, under vilka villkor och hur varorna hittar fram till konsumenterna. Vi har hamnat i ett system som är oöverblickbart och därmed också mystifieras, vi fyller saker, varor, med olika trosföreställningar som inte behöver ha med verkligheten att göra. På detta sätt menar Marx att vi hamnar i en ekonomisk mystifiering. Genom uppdelningen av arbetet klarar vi inte längre att ta ansvar för våra handlingar, vi ser bara vår del av produktionen, inte andras. Eftersom de flesta är anställda har vi ställt oss under någon annan som bestämmer spelreglerna för produktionen vilket till slut leder till att vi inte vill eller kan ta ansvar ens för det vi själva producerar. Jag tror att vi här har en viktig insikt då vi ser hur de flesta av oss beter oss på ”marknaden” idag. Vi handlar varor men vi ställer få frågor. De flesta verkar ha gett upp och handlar det som är billigast eller snyggast, det är bäst att inte veta att barnens gymnastikskor tillverkats av ett litet barn i Pakistan som inte får gå i skolan och inte äta sig mätt. I stället blir Nike skorna en fetisch, vi fyller de med andra värden såsom frihet, styrka och skönhet. Fast egentligen pratar vi bara om ett par gymnastikskor, lite tyg och lite plast med en logga på. Alla de varor vi omger oss med har blivit fetischer, vi handskas med dem som om vi handskades med något verkligt viktigt. Ja, prylar kan till och med för en del stilla den existentiella ångesten många bär på i vår diversifierade värld.



>Vad är marknaden?

>Läser i The New York Times att Berlusconi nu tvingats att avgå. Men enligt tidningen beror det inte på alla sexskandaler, påstådd korruption eller något av allt det andra Berlusconi anklagats för. Nej det är marknaden som tvingar honom att avgå.
Hmm, marknaden, vem eller vad är det nu igen? Inga namn nämns i bladet, bara detta: marknaden.
När man säger så kan man ju komma undan med vad som helst egentligen, för vem ska kunna kolla upp om det verkligen var marknaden som framtvingade hans avgång? Vem ska man fråga? Ska man fråga Wall Street? Vem är det i så fall? Jag trodde det var en gata i NY. Eller ska vi fråga börsen? Och vem är då det, vem har telefonnumret till marknaden? Till Wall Street? Till börsen?
Jag blir mer och mer bekymrad över vårt språkbruk när det handlar om marknaden. För det säger något om vad vi tror och tänker. Marknaden verkar vara någon slags storhet som har makt över våra liv. Ja, till och med Berlusconis avgång styr den över.
Vi har landat i någon slags marknadsfundamentalism, där inget av det marnaden säger kan kritiseras eller undersökas, det ska bara tas för en sanning.
Vill vi ha det så?

>Kan occupanterna inspirera andra?

>Läser i dagens New York Times att occupanterna i Zuccotti Park tydligen inspirerar fackförbunden i USA. Det är ju så att Occupy Wall Street spritt sig vida omkring i USA och även Europa så det är inte bara de i NY som inspirerar.
Flera stora fackförbund uttalar sig i dag i NYT och menar att occupanterna säger det som de vill ha sagt. Att de funnit nya vägar och ett språk som går att kommunicera med andra. Detta är ju toppen för fackförbunden i USA som sovit ganska gott de senaste åren och inte riktigt vetat hur de ska kunna angripa girigheten och roffarmentaliteten bland ägarna till de företag där deras medlemmar är anställda.
Jag hoppas verkligen att detta kan vara ett sätt att få amerikanerna på fötter och kräva ett rättvisare samhälle. 2010 uppgick siffran fattiga i USA till 49.3 miljoner personer. Det är ju faktiskt ganska många. Att som Occupy Wall Street-rörelsen tala om att vi är de 99% av befolkningen som vill ha ett mer rättvist samhälle är en bra slogan och nu verkar alltså fackförbunden haka på.
Kommer vi att se samma utveckling i Sverige? Jag hoppas det för jag tror att även hos oss behöver klyftorna minska.
Så även om jag fortfarande är kritisk till vad denna nya rörelse kommer att betyda märks alltså nu något positivt i det att den kan påverka andra, mer stabila rörelser att våga ta steget ut och säga ifrån.