>Inklusiva mässan i kapellet!

>Vi var 18 personer som samlades till mässa i kapellet på S:t Sigfrids folkhögskola i torsdags. För första gången skulle vi fira inklusiva mässan. En mässa som tagits fram av vår systerkyrka i Costa Rica, Iglesia Luterana Costarricense, ILCO.
Det visade sig att samma kväll skulle de fira mässan i San José, det kändes verkligen speciellt.
Vi hade möblerat kapellet så att vi satt i ring, det kändes verkligen bra, det blev inte att vi satt och såg varandra i nacken utan kunde se varandra i ansiktet.
Min enda farhåga är för de som vill vara anonyma i mässan, kanske inte synas så mycket, inte visa att man inte sjunger med utan tänker på annat. Skräms de bort av detta sätt att fira mässa? Jag vet inte men jag behöver vara lyhörd för det, tänker jag.
Det som fastnade mest hos deltagarna var formuleringarna i agendan, de kändes fräscha och inbjudande. Samtidigt talar de om det svåra med att vara människa och uppmanar oss att se varandra med kärlek, så det är inga lättköpta formuleringar precis, men fulla av liv.
Det vi inte kände oss bekväma med var alla orden i välsignelsen som skulle läsas tillsammans, vi vill nog gärna ”bara” ta emot den.
Vi blev så inspirerade av detta att vi tänker fira den nu på torsdag också den 3/2 kl. 19.00 alltså, välkommen!

>Kyrkoherden i Virestad

>Det blåser snåla vindar om kyrkoherden i Virestad. Synd tycker jag för jag tror han vill väl.
Han har reagerat över att en kvinna som nyss lämnat Svenska kyrkan skulle komma och föreläsa på en kvinnofrukost i församlingen. Jag kan förstå att man reagerar med ryggraden: ska denna som nyss gått ur verkligen komma och föreläsa?!
Vilket ämne det handlar om är ju ointressant, det är själva grejen som blir konstig. Kyrkoherden anklagas nu för att stänga kyrkan för de som inte är med. Det stämmer inte förstås, det vet alla som någon gång träffat honom.
I sin egen insändare i Smp menar kyrkoherden att han inte kan ta kontakt med en icke medlem, det låter konstigt. Visst kan vi väl försöka prata med alla? Det tycker jag kyrkoherden ska göra genast.
Nu har kvinnan anmält till DO som valt att inte ta upp ärendet. Tur var väl det! Svenska kyrkan får väl själv välja vem man kallar att föreläsa, eller?
Vad jag förstått har kvinnan gått ur Svenska kyrkan på grund av det kvarvarande kvinnoprästmotståndet. Jag håller helt med om att det är förkastligt och skall motverkas på alla goda sätt. Men i Virestad har det ju hänt fantastiska saker på det området de senaste åren. Församlingen fick nog av kvinnoprästmotståndet och tillsatte en lista som kunde ställa upp i kyrkovalet och man lyckades. Nu gäller förstås att man tar ansvar för verksamheten. Med en ny kyrkoherde som står för en helt annan teologi än den förre har man chans att göra något bra. Men kyrkoherden behöver församlingens stöd.

>Hedersrelaterat våld – en skam!

>Idag har jag varit på konferens om hedersrelaterat våld. Det var intressant och skrämmande. Resultatet från ett framgångsrikt projekt i Växjö, kulturambassadörer, presenterades och det gav hopp.
Som så riktigt alla påpekade finns ju inget hedervärt i denna typ av våld som har som sitt enda syfte att kontrollera kvinnors sexualitet, snarare är det en stor skam! Alltså borde vi tala om detta som skamvåld eller skamrelaterat våld i stället, då blir det lättare att få syn på vad det egentligen handlar om.
Det är förstås omöjligt för mig att förstå mekanismerna som ligger bakom, det är en totalt patriarkal världsbild som måste till för att förstå detta.
Risken är att vi får en massa unga människor i vårt land som inte känner förtroende och kärlek till sina föräldrar, de flyr eller vänder ryggen till när förståelsen från de som älskar dem mest inte finns.
Projektet i Växjö har gått ut på just deta, hur kan vi finna mönster för att föräldrar och barn ska kunna fortsätta ha en tillitsfull relation. Jag tror det är möjligt.
Har då detta våld med religion att göra? Det är väldigt svårt att svara på den frågan men åtminstone kläs det i religiösa kläder ibland och då skapas problem. Vi får en reaktion i samhället som blir religionsfientlig.
Vi ropar efter frihet från religion snarare än friheten att få tillhöra den religion vi vill.
Många tolkar det just så numera, anser jag, att religionsfrihet innebär frihet från religion snarare än frihet till den religion, eller ingen religion alls, som man väljer själv.
Ingenting är enkelt förstås men det osm är enkelt är att skamrelaterat våld måste bekämpas på alla möjliga sätt.

>Vad ska Växjö stift i framtiden?

>Har varit på konferens med alla anställda på stiftskansliet och med de förtroendevalda i stiftsstyrelsen. det var riktigt bra faktiskt! Vi talade om framtiden och det konstaterades att den tillsynspolitik som rådde under Thidevalls tid nu är ett minne blott. Nu är det främjande som gäller fullt ut. det verkar som om stiftsstyrelsen vaknat ur någon slags törnrosasömn samtidigt som vi fått en ny biskop och chefer på kansliet osm vil hjälpa församlingarna på olika vis. Allt detta sammantaget bådar gott anser jag.
Jag och en kollega har sedan november 2009 grunnat på ett koncept som tagits fram av vårt vänstift i Oxford och som är mycket bra, anser vi. Vi tänker att det kan appliceras på Växjö stift och nu verkar alla anamma detta koncept vilket känns verkligt bra. På konferensen lyckades vi sälja in det riktigt bra och jag tror för första gången på nio år att stiftskansliet kan komma att göra något riktigt bra för församlingarna. Det är på tiden!
Jag har arbetat där i nio år som sagt och måste säga att det varit svårt att göra något samlat. Var och en har gjort sitt, stiftsstyrelsen har inte varit intresserad av verksamhet och så har det blivit som det blivit. Klyftan mellan församlingarna och kansliorganisationen har vidgats och  nu har vi en chnas att göra den mindre. Vi står ju i samma uppdrag: att förkuna evangelium ör hela världen!
Jag ser verkligen fram emot de kommande åren, det kan bli riktigt roligt.
Du kan läsa mer om konceptet på http://www.oxford.anglican.org/
I Växjö stift drar vi igång den 1/4 med att lansera en webbplats med verktyg för församlingarna.

>Ekoteologiska dagar i Rättvik

>14-15/1 2011 samlades vi 35 personer på stiftsgården i Rättvik för att tala om ekoteologi och framtiden för jorden, människan och Skapelsen.
Det var verkligen spännande dagar och jag fick möjligheten att föreläsa om ekoteologi utifrån min bok.
Det blev väl mottaget och det kändes riktigt bra.
Kåre Olsson gav oss ett naturvetenskapligt perspektiv på vår stora utmaning. Jacob Risberg gav oss en  inblick i klimatförhandlingarna som Svenska kyrkan följer nära, bland annat med folk i Bryssel och på förhandlingarna. Durban i Sydafrika blir viktigt! Olavi Hemmilä presenterade något nytt för mig Eco-Critisism vilket verkar intressant. Nu har de ekologiska frågorna fått fäste också i litteraturkritiken.
Elisabeth Pettersson ledde sedan ett pass om hur vi får insidan och det yttre att hänga ihop, hållbar inåt, hållbar utåt. Två riktigt bra dagar alltså. En hel del nätverksbyggande och möjlighet att träffa nya människor.
Alla som var där var överens om att vi måste köra igen nästa år och då hoppas vi vara dubbelt så många på plats.
Stor eloge till biskop Thomas som stödjer arbetet så tydligt och till Lisa Fröberg, Nils Åberg och Anders Hagman som planerat dagarna.
Så tillbaka till Växjö och planering för nästa föredrag som handlar om Mission och som jag ska hålla i Oskarshamn på fredag, det ska bli kul för jag har fokuserat så mycket på ekoteologi nu att jag behöver sätta tänderna i något annat en stund. Mission och ekoteologi är ju förvisso nära förknippade, båda handlar om Guds plan med sin Skapelse.
Jag fick en god idé i Rättvik om vilken typ av teologi jag ska arbeta vidare med. Jag tror det behövs teologi om ekonomi  och jag vill koppla detta till nattvardsteologi och en teologi om måltiden. jag menar att dessa saker hänger intimt samman. Jag har sedan tidigare funderat på om att få skriva en bok till och den bör innefatta ekonomi på något sätt. I Rättvik klarnade tankarna och jag fick stoff till mitt skrivande så nu är det bara att ge sig i kast med det.